Idag gick utflykten till Hoburgen, längst ner på ön. Vi gick till alla kanter vi kunde, ungefär. Jag försökte hålla mig cool och inte tänka på att de där sprattelgubbarna skulle gå för nära just den här kanten och trilla ner.
Eftersom vi åkte förbi en fyr man kunde gå upp i, så fick vi ju lov att göra det efter lunch och glass. När många trapösteg upp, och trappsteg ner var avklarade, fick vi tips om att man kunde bege sig ut på en annan kant och spana efter sälar.
Så då gjorde vi det. Med god vilja såg man dem bland alla fåglar, men mest bevis för att de var där fick vi för att man hörde man dem. Arvsmassorna såg inte ett skvatt, men såg att det gick att leta fossiler. Snart är bakluckan full av stenar med avtryck av snäckor och trillobiter och hela fossiler av sjöliljor.
För att förtydliga så gick vi alltså dit ut, och tillbaka, efter att ha knatat ut till första kanten och upp i fyren. Ännu en dag med många steg på stegräknaren.
Arvsmassorna belönades med att kvällen avslutades på Tornerspel. Vi satt på första parkett, precis intill "banan". Pyret var lyrisk av att se hästar på så nära håll, och av att hennes favoritriddare vann; riddare Bagge. Polarn gick igång på stämningen och spelandet och var den eviga diplomaten som tyckte att alla var duktiga och vinnare.
En lång dag i fantastiskt väder, med oroliga upplevelser. Jag är så otroligt glad för att vi valde det här istället för att, som vi funderade på, ta någon sista minuten charter till varmare breddgrader. Så mycket upplevelser, så mycket vackert och så lugnt boende. Arvsmassorna är uppenbarligen också väldigt nöjda, eftersom båda frågar med orolig stämma när vi ska åka hem. Jag vill inte heller tänka på att vi ska det, på måndag, jag vill vara kvar längre.
Kommentarer