På något mirakulöst sätt fick vi arvsmassorna att gå med på att åka till skogen och plocka blåbär.
Att gå runt och leta små blå prickar i det gröna är äkta Mindfullness. Jag lyckas strunta i spindlar, kryp och mygg, och bryr mig inte så värst om att ryggen och benen protesterar mot de obekväma ställningarna. Jag bara letar efter nästa, och nästa, och nästa, bara en till. Ungefär som att äta röstat bröd.
Polarn är rätt värdelös som blåbärsplockare, eftersom hon äter upp 90 % av allt hon plockar, men hon håller sig å andra sidan nöjd och sysselsatt. Pyret visar ett tålamod som sällan märks i andra sammanhang, idag tog det lång tid innan hon blev uttråkad. Vi höll säkert på och plockade i en timme.
När vi var nöjda slog vi oss ner och åt yoghurt och bröd, innan vi tog oss en långpromenad. För på något sätt orkade arvsmassorna med det också.
Väl hemma åkte jag på den trista delen av blåbärsplockning; att rensa bort alla fripassagerare, blad och barr. Med denna imponerande insamling på 3 lådor som sammanlagt är 1,5 liter, så är det ett krävande arbete för den i familjen som är mest nojig över småkryp.
Pyret och jag samlade ihop två lådor, som vi bestämde ska gå till att göra blåbärspaj. Polarn och herr B.o.B. samlade till att äta som de är, och eftersom Polarn gjorde det redan i skogen fick de bara ihop en låda.
Mest var dagen en bekräftelse på vad jag redan vet; att dagen blir så mycket trevligare, liksom arvsmassornas humör, om vi ger oss ut på någon aktivitet. Tjafs, nej-sägande och frustration sjunker markant jämfört med en dag hemma. Svårigheten är att få arvsmassorna att förstå det, så att de inte börjar dagen med att säga nej till alla förslag som involverar att gå utanför dörren.
Att gå runt och leta små blå prickar i det gröna är äkta Mindfullness. Jag lyckas strunta i spindlar, kryp och mygg, och bryr mig inte så värst om att ryggen och benen protesterar mot de obekväma ställningarna. Jag bara letar efter nästa, och nästa, och nästa, bara en till. Ungefär som att äta röstat bröd.
Polarn är rätt värdelös som blåbärsplockare, eftersom hon äter upp 90 % av allt hon plockar, men hon håller sig å andra sidan nöjd och sysselsatt. Pyret visar ett tålamod som sällan märks i andra sammanhang, idag tog det lång tid innan hon blev uttråkad. Vi höll säkert på och plockade i en timme.
När vi var nöjda slog vi oss ner och åt yoghurt och bröd, innan vi tog oss en långpromenad. För på något sätt orkade arvsmassorna med det också.
Väl hemma åkte jag på den trista delen av blåbärsplockning; att rensa bort alla fripassagerare, blad och barr. Med denna imponerande insamling på 3 lådor som sammanlagt är 1,5 liter, så är det ett krävande arbete för den i familjen som är mest nojig över småkryp.
Pyret och jag samlade ihop två lådor, som vi bestämde ska gå till att göra blåbärspaj. Polarn och herr B.o.B. samlade till att äta som de är, och eftersom Polarn gjorde det redan i skogen fick de bara ihop en låda.
Mest var dagen en bekräftelse på vad jag redan vet; att dagen blir så mycket trevligare, liksom arvsmassornas humör, om vi ger oss ut på någon aktivitet. Tjafs, nej-sägande och frustration sjunker markant jämfört med en dag hemma. Svårigheten är att få arvsmassorna att förstå det, så att de inte börjar dagen med att säga nej till alla förslag som involverar att gå utanför dörren.
Kommentarer