Den store bärfinnaren.

Eftersom mor i familjen tycker om att hitta platser som ger en ursäkt för att promenera blev dagens utflyktsmål Bungenäs.

Ytterligare en plats med fullkomligt makalösa och lite surrealistiska vyer.

På halvön strövar får fritt, så plötsligt korsade en flock vår promenadväg.

När hungern slog till gick vi till Bungenäs matsal och Kalkladan.

Jag fick veckans godaste lunch.

Men arvsmassornas intresse var hela besöket riktat mot kanterna av vägen. Polarn pekade i början av promenaden på något och frågade vad det var för bär. Jag hade mina misstankar och en sökning gav mig rätt; salmbär. Eftersom hon är fullkomligt besatt av bär började genast en intensiv plockning och hon åt tills vi satte stopp. Eftersom det enda vi hade att plocka i var en karta över Kneippbyn som vi rullade ihop till en strut, blev mängden densamma som en ask för coctailtomater (som låg i bilen efter Polarns senaste blodsockerdipp). Fast då räknas inte den mängd hon redan stoppat i sig. Hon hade lätt kunnat plocka en liter.

Efter en lång promenad på halvön belönades vi med ett stopp på ett mysigt café i Fårösund innan vi körde i riktning mot Visby. Riktigt fika, hembakat, inget dussinfika från någon kedja.

En regnskur bestämde åt oss att det kanske var en lagom sista kväll på ön att besöka Cirkus Brazil Jack. De är en djurfri cirkus och innehåller därför bara allt sådant som arvsmassorna tycker är så otroligt spännande och roligt; som akrobatik, trolleri och clowner. Och arvsmassorna blev mäkta imponerade, speciellt Polarn har så himla lätt för att ta till sig sådant, hon blir så fenomenalt lycklig. Det ger ju en sådan fantastisk känsla hos en själv, att se dem genuint lyckliga, roade, imponerade och alldeles hänförda.

Själv hittade jag mitt nya Yoga-goal:

Jag har ju kört mellan en kvart och en halvtimmes yoga varje morgon under semestern, borde vara där snart. Eller kanske borde målet vara att i alla fall slippa kandidera till landets stelaste människa.

Imorgon blir sista dagen på ön, så himla trist.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen