Så var det dags för ultraljud igen. Alla fingrar och tår var på plats och alla väsentligheter var som de skulle. Ja, det som barnmorskan såg i farten då. Herreminjeflajesus vilken rulle det var på polarn! Vi tyckte att pyret var livlig men hon ligger så väldigt i lä om man jämför med den här krabaten. Vi hade nog tur som hade en äldre och erfaren barnmorska för hon kämpade verkligen att hinna med i svängarna och se det som vi var där för att inspektera. Hm. Och de säger att hur de beter sig i magen är en fingervisning om vilken personlighet de får när de väl är födda. Mer fart och energi än pyret alltså? Jag dör. Nu. På fläcken. Jag ger upp i förväg. För att citera en klassiker: I'm getting to old for this sh!t. Fast jag blev ju lite tårögd när polarn vände på sig och började vinka med ena handen. Kanske orkar jag ett litet tag till.