Call of duty.

Vaknade i natt, efter tre timmars sömn, av en hosta som smakade blod och när jag väl var vaken kunde jag inte somna om. För jag hade en sprängande huvudvärk, ont varenda led och muskel, huden var öm, jag frös och jag svettades.
Jajamen, förkylningen som var på bättringsvägen bestämde sig för att bli värre igen.
Maken sa innan han gick: Se till att ta det lugnt idag och vila.
Mmhhhmmmm.
Med disk, tvätthögar, inget dammsugit på en vecka och wild & crazy som sällskap.
Dessutom har det där med att vila fungerat så bra hittills.
Där har vi väl äktenskapets magi i ett nötskal; en omtänksam mening ger upphov till frustration och ilska från motparten.
Nä, jag tror bestämt att det här snarare är något slags elddop inför tvåbarns livet där jag ska lära mig att jag aldrig mer kommer få vila. Som någon slags mönstring till en elitsoldatsgrupp.
Privat B.o.B. reporting for duty, Sir!