Fortsätt till huvudinnehåll

Det är livat i holken.

Jag har redan börjat känna av det nya lilla livet där inne. Med tanke på vilka volter den gjorde under kub-ultraljudet så är det inte så förvånande.
Det knasiga är att försöka få ihop en våg som fortfarande visar -2 kg sen inskrivningen med magen som växer och rörelserna jag känner med akrobaten jag såg på skärmen.
Andra gången är precis lika svår att få grepp om som den första. Allt är ju precis som vanligt mitt i det, för oss, högst ovanliga.
Jag hävdar även denna gång att jag borde följas av fanfarer, guldglitter, rosor, presenter, trerätters middagar och hyllningar eftersom varenda en av de här veckorna är så makalöst speciella att de bör firas lite extra.
Istället får jag en strypkram och en extra blöt tungkyss av pyret. Det är ju också makalöst speciellt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.