Det goda med det onda.

Vissa dagar är väldigt kluvna och pendlar mellan toppar och dalar. Som idag.

Pyret hade sovit knasigt, vilket gjorde att jag sov knasigt, men hon var på ett strålande humör på morgonen.

Vi var iväg till pannkakshuset och åt en god lunch, tyvärr hade vi med oss två överaktiva bebisar med extremt långa armar så man kanske inte njööööt av maten.

Vi tog en promenad efter lunchen vilket är härligt, men det regnade.

Jag fick gott sällskap under dagen och pyret blev underhållen, men jag fick ont efter promenaden.

Min förkylning blev lindrig, men kommer i små spurtar, som i extra halsont under kvällen.

Pyret var på strålande humör hela kvällen medan maken var borta, men ville inte somna förrän halv nio.

Det går upp, sen går det ner, så går det upp igen.

Dessutom har jag svårt att bestämma mig för hur jag ska handskas med preggo-värken, ska jag vila bort det eller är det bäst att fortsätta att hålla sig rörlig så länge så möjligt. När jag har suttit still och inte har ont så tycker jag självklart att jag ska fortsätta hålla igång, men när jag har rört mig lite grann och får ont så har jag lust att sätta mig i soffan och sitta kvar där, fast det skulle ju också ge värk.

Å ena sidan, å andra sidan.

Aldrig kan det vara enkelt och okomplicerat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen