Två andragångs preggon satt och pratade om livet över en lunch.
Det var skönt att mötas i förväntningar och farhågor, få höra att man inte är ensam om upp- och nedgångar, känslostormar och denna längtan efter lite flykt från vardagen. Denna vardag som snart blir ännu mer vardag.
Väldigt mycket mer vardag.
Samtalet kan möjligtvis ha fokuserat på farhågor, nedgångar, känsloorkaner och vaaaaardaaaagen mer än de positiva aspekterna, i sann preggohormon anda. Vilket gör att man kanske ser framför sig ett möte som lämpade sig bäst iförd basker med en svart kopp kaffe på ett sunkigt café. Ett mörkt Ingemar Bergman drama, typ. Men skratten var fler än suckarna.
Detta kan möjligtvis också härledas till preggohormonerna, denna lite kluvna inställning till känslor och förmågan att skratta åt eländet. För vad ska man annars göra.
Sen åkte jag hem, pussade lite extra på pyret, klappade mig själv på magen när kickboxaren gjorde sig påmind och kände att det ordnar sig. För lite bonding i elände piggar upp, om man är stöpt i B.o.B. form.
Det var skönt att mötas i förväntningar och farhågor, få höra att man inte är ensam om upp- och nedgångar, känslostormar och denna längtan efter lite flykt från vardagen. Denna vardag som snart blir ännu mer vardag.
Väldigt mycket mer vardag.
Samtalet kan möjligtvis ha fokuserat på farhågor, nedgångar, känsloorkaner och vaaaaardaaaagen mer än de positiva aspekterna, i sann preggohormon anda. Vilket gör att man kanske ser framför sig ett möte som lämpade sig bäst iförd basker med en svart kopp kaffe på ett sunkigt café. Ett mörkt Ingemar Bergman drama, typ. Men skratten var fler än suckarna.
Detta kan möjligtvis också härledas till preggohormonerna, denna lite kluvna inställning till känslor och förmågan att skratta åt eländet. För vad ska man annars göra.
Sen åkte jag hem, pussade lite extra på pyret, klappade mig själv på magen när kickboxaren gjorde sig påmind och kände att det ordnar sig. För lite bonding i elände piggar upp, om man är stöpt i B.o.B. form.
Kommentarer