En sån dag.

När man inte kan göra pyret nöjd alls på hela dagen.
Hon ville inte sitta själv om det ens handlade om att sitta på golvet medan jag värmde mat, mat som ändå inte dög. Hon ville inte sitta i famnen, hon ville bli buren i famnen. Hon kunde bara leka på golvet om jag satt precis bredvid och om hon fick en kram var tredje minut. Hennes "starka vilja" i sin mest spännande uppvisning vill säga.
Allt ledde till gråt; minsta lilla snubbel, katten lämnade rummet, boken tog slut, Lotto dragningen tog slut, mamma försöker äta, mamma försöker gå på toaletten, att klä på sig, att bli trött, att få mat. I princip allt sånt som är heelt naturligt att bli upprörd över. Aaaaarrrrggghhh.
Precis när jag sitter och tittar på klockan och tänker: Kanske maken kommer tidigt idag, då kommer han snart. Så piper telefonen och ett sms talar om att han måste jobba över och blir sen.
Ungefär där nånstans blir jag inte bara lite tårögd av ren utmattning utan tittar ner på magen och konstaterar att om jag inte redan är galen så kommer jag väl snart att bli det.
Ja, ungefär en sån dag var det idag.