Fortsätt till huvudinnehåll

När man blir en börda för andra.

Varför är det så himla svårt för mig att be om hjälp? När jag väl gör det så dras jag dessutom med en rasande skuldkänsla gentemot de som har hjälpt mig.
Av någon anledning så sitter "kan själv" djupt inbäddat i varenda liten cell. Ofta är det till min fördel, för jag tar mig genom vansinnigt jobbiga lägen på ren envishet och når goda resultat som jag kan känna mig stolt över. Men i det här läget är det mindre bra, för att inte säga riktigt korkat.
Ensam är stark kulturen vi tillhör har onekligen vissa nackdelar jämte de mer grupporienterade kulturerna. Snörvel, host, fräs.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.
Skicka en kommentar
Läs mer