Fortsätt till huvudinnehåll

Gällivare-häng.

Magen växer, det ska den göra, och jag kan fortfarande ha mina vanliga byxor men de börjar kännas obekväma, så idag tog jag fram mina mammabyxor.
Epic fail.
Jag vet att jag började med mammabyxor ett par veckor tidigare förra gången och att de då var lite stora i midjan men att de satt där de skulle. I min snåla glädje över att jag inte gjort mig av med preggokläderna slängde jag på mig byxorna, tänkte att de kändes lite stora och gav mig ut.
Först hasade de ner lite, irriterande med okej. Sen hasade de ner mer, vilket blev mer irriterande. Till slut hasade de ner för varenda steg jag tog. Ett litet test med att låta bli att dra upp dem var tredje steg visade att om jag lät dem vara så skulle de hasa ner ända till knäna. På riktigt.
Jaha.
Jag drar slutsatsen att den gigantiska preggomagen jag avlade fram förra gången töjde ut den sexiga mudden på byxorna en aning.
Förra gången var jag småpreggo mitt i sommaren, vilket underlättar i klädväg, den här gången kommer hela bulle-i-ugnen-mage perioden vara under lite kallare förhållanden, vilket innebär att det skulle vara skönt med byxor. Lika med problem.
Jag fingrade på ett par nya byxor på H&M men näe, jag har ju mammabyxor, flera stycken, som bara ska användas i några månader och kommer gå att använda om bara några veckor. Det skulle vara så vansinnigt onödigt.
Samtidigt som jag är så vansinnigt less på leggings och omlottklänningar  som användes flitigt under Toshibas bakning.
Så obekvämt vs för stort, vilket också är obekvämt, eller tråkigt. Blä.
Jag minns att jag var less på kläder förra gången också, fast det dröjde lite längre. Allt kommer tydligen tidigare den här gången.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.