Fortsätt till huvudinnehåll

De som redan läst manualen.

En del har ju turen att ha syskon eller nära vänner som har klarat av småbarnsåren när det är dags för de egna knoddarna att dyka upp. Jag hade några nära vänner som fick barn innan mig, som jag tappade kontakten med på grund av den knepiga sitsen jag var i, och inga syskon med barn. Det är ju synd.
De som har de där bebisproffsen kring sig har det ju rätt bra förspänt när det gäller att hitta i manualen till de här små raringarna. För det är så mycket praktiska saker att lista ut. Det måste vara skönt att ha någon, som redan testat sig fram, till hands.
Hur får man skor att sitta kvar på fötter som bara sparkar av dem?
Hur mycket mat är för mycket eller för lite?
Hur tröstar man när liten vaknar av en mardröm?
Hur mycket kläder måste man bylsa på?
Hur många gånger efter den ettusentvåhundrafemtioelfte gången man säger nej går budskapet fram?
När ska man börja och sluta med diverse saker?
Och så vidare. Och så vidare.
Jag antar att listan på frågor knappast blir kortare med tiden. När man är lite slö så skulle det vara skönt med någon som redan bläddrat sönder manualen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.