attvarabob

Hon är ju fruktansvärt söt, och det är ju en väldigt viktig funktion hos en katt. Andra funktioner, såsom att vara jägare och hålla hemmet fritt från andra djur, är hon snäppet sämre på. Till exempel så har en slö fluga irrat sig in i hemmet, säkert i jakt på lite värme. Då kan man tänka att man skulle ha katter som river halva huset i jakt på det lilla flygfät. Men nej. Inte ens när flugan surrar förbi rakt framför nosen väcker det en reaktion. Den har irrat runt här hemma i två dagar nu utan att ens vara i närheten av att bli uppäten. Nåja, hon är söt i alla fall.

Trött, tröttare, tröttast. Att förslaget för dagens aktivitet blev mysdag hemma gjorde mig lite perplex; det var fantastiskt väder, vilket brukar göra mig stressad över att jag måste vara utomhus, men jag tyckte ändå att förslaget lät lockande. Var lite snäll mot dig själv, och alla behöver vila ibland fick bli ledordet, och stanna hemma förslaget vann. Arvsmassorna var sysselsatta eftersom de fått varsitt Lego. Vad de valt visade än en gång på deras olikheter. Pyret valde ett Lego Friends med någon slags skönhetssalong. Polarn valde ett Lego Ninjago med några slags motorcyklar. Olikheterna visar sig också i att Polarn knåpar ihop den mycket mer komplicerade byggsatsen helt på egen hand, på halva tiden jämfört med sin syster.  Själv valde jag att ta min virkkorg och sätta mig på balkongen i sommarvärmen. Vila, men ändå njuta av de sista solstrålarna, perfekt kombination.  Jag tog med mig katterna som sällskap. En katt som fluff-boll. En k

Fredagar, den där dagen som är så fylld av förväntan men så ofta landar i enorm trötthet. Jag inledde arbetsdagen med att gå en utbildning arrangerad av Wonsa. Så himla lyxigt att få en ny vinkel i vårt arbete, presenterat av engagerade, kunniga och inspirerande människor.  Jag kan ibland känna att i mitt jobb får jag en lite skev bild av hur världen ser ut, eftersom jag träffar så många människor som både har varit, eller är, utsatta på olika sätt. Det är lätt att tro att man får känslan av att utsatthet är väldigt vanligt, bara för att vår verksamhet riktar sig till den målgruppen. Och så kan det ju vara. Men sådana här siffror: visar att det kanske är så att vi inom vår verksamhet inte ser extra mycket, utan att andra verksamheter ser för lite. Det är så viktigt att öka kunskapen så att fler kan hjälpa på ett bra sätt, inte bara om utsatthet inom detta område såklart. Från detta tunga ämne, och andra arbetsuppgifter, växlade jag om genom min prome

Polarn har alltid varit en liten klätterapa. Sjukt stark med imponerande balans, och dessutom ganska orädd. Så självklart måste varje hämtning ta en paus vid klätterställningen på skolgården.  Cirkusskola nästa?

En nygift kollega berättade att hennes make var uppvuxen med att varje medlem i familjen hade en egen dag med ansvar för middagen. Det innebar att man bestämde maträtt, lagade maten, dukade och plockade undan. Det hade varit rutin ända sedan han var liten, tillsammans med roterande ansvar för olika former av städning.  Jag som är så less på det där med middagar, och hushållsansvar, tyckte det lät strålande och snodde konceptet rakt av. Vi började med att föra in middagsansvar. Jag tänker att jag sakta ska tämja min skenande flock, lite som man vänjer grodor vid kokande vatten. Idag var det Pyrets dag, och hon hade bestämt sig för att hon ville göra sin favoriträtt; Makaronipudding. Visst kommer det innebära en extra ansträngning en tid framöver, jag kommer inte snabbt och enkelt kunna svepa ihop något när vi kommer hem, om man säger så. Men jag tänker att investeringen i att med tålamod och pedagogik hjälpa dem att ordna middagar nu, kommer löna sig enormt i framtiden.  Ida

Med lite vilja är det ju som att hon får plats. Ser också jätteskönt ut.

Tre små bokstäver; PMS.  Vad är det för jäkla påhitt? Det är mer än uppenbart att jag har påbörjat det härliga klimakteriet. Jag har den stora turen att ha flera kollegor i samma sits så vi kan prata av oss, men det är väl det enda positiva i svängen. En av de härliga mindre positiva delarna i denna process är att just PMS slår till med storsläggan. Inte finns det några härliga alternativ för att få hjälp med saken för min del heller, vilket möts med lite skepticism, liksom kvinnobesvär oftast gör. Det har inte nått hela världen att besvär som drabbar medelålders kvinnor inte direkt har prioriterats att hitta lindring för, och då står man där och ska behöva försvara och förklara sig. Man ska antingen välja den vetenskapligt beprövade vägen och ta läkemedel och hormoner och riskera biverkningar, eller välja den alternativa vägen med dyra homeopatiska behandlingar utan klar evidens. Vill man inte något av det är man nog lite fånig och får skylla sig själv.  Bara en jag har pratat med har

Det kan vara så att fredagen var en av de mest intensiva arbetsdagarna på länge. Att hinna få tag i polisen innan jag behövde gå för att hinna hämta barnen i tid, samtidigt som jag hade varit vaken sedan klockan 3.10 gjorde mig lite trött, typ. Det var ju rätt skönt att då vara bortbjuden på fredagsmys. Tacos lagades medan jag satt med ett glas vin och alla arvsmassor roade sig, vi fick också snacks och trevligt sällskap. Sen satte vi pyjamas på arvsmassorna, borstade deras tänder, sa godnatt och lämnade dem med en en film och mys. Pyret har sovit där förut, men Polarn gjorde sin övernattningsdebut. Hon har en förmåga att ta sig an vissa saker med en axelryckning, och detta var en sådan gång, allt hade gått väldigt bra. Det gick bra för mig med, även om det kändes väldigt märkligt att vakna utan dem. Minnen om svunna tider väcktes när jag satt och åt frukost och tittade på Nyhetsmorgon. Jag hade också helt glömt bort hur det var att bara ha mig själv att ta hand om på morgonen, livet k

Alltså det här med storlekar på kläder. Varför ska det vara så svårt? Jag är en ganska vanlig Medium, typ 38-40, med en hyfsat okurvig form, sådan där platt men rak kroppsbyggnad. Allt som oftast passar medium alldeles utmärkt, men ibland stöter man på märkliga undantag, som de senaste inköpen från Lager 157: Jag ber om överseende med den bleka delen av min lekamen som aldrig fick njuta av sommarens solstrålar, och den kassa fotograferingen. Dessa två par byxor i storlek medium följde inte riktigt mönstret av en typiska medium. Skulle jag säga. De svarta byxorna kunde jag dra åt med snöret, men fick dra tills byxorna såg ut som en ballong. De gröna drog jag på mig och tänkte att de skulle vara lite "baggy", kanske sitta lite på höften, men varefter dagen gick så handlade det mer om att undvika att de åkte ner helt och hållet. För att göra saken än mer oförståeligt har jag andra plagg från samma affär i storlek medium, som passar utmärkt. Och det är ju inte så att

Om det finns en kartong måste man sitta i den. Gammalt kattordspråk.

Jag är som alltid en flitig läsare, men i perioder av trötthet, alltså typ konstant sedan jag blev mamma, så tar det lite längre tid att ta mig igenom böcker. Mest för att jag älskar att läsa innan jag ska sova, och nu för tiden hinner jag inte ta mig igenom så många sidor innan ögonlocken börjar klippa.  Igår läste jag i alla fall klart ytterligare en bok av en av mina favoriter: Fingertoppskänsla: En nödvändig manual i social kompeten s av Henrik Fexeus.  Det handlar om mitt favoritämne: kommunikation. Jag nördar gärna in mig i det området, vilket kanske inte är så dumt i mitt arbete. Det vore väl bedrövligt om jag som arbetar inom vården inte skulle vara intresserad av att lära mig mer om hur vi ska förstå varandra bättre.  Hur som helst; idag på lunchen såg jag att herr B.o.B. skickat en bild till mig Herr B.o.B. vill vara anonym. Men hur orättvist? Eller, jag har tidigare haft chansen att be om en selfie jag med, men var för feg. Dessutom skulle jag ju egen

Eftersom solen visade sig kändes det viktigt att ta med arvsmassorna ut för en dos d-vitamin. Fast mest av allt är det jag som blir tjurigast i familjen om vi inte är utomhus när det är fint väder.  Dagens utflyktsmål blev till Tornberget med dess, passande nog, utsiktstorn.  Men för att komma dit fick man promenera en "liten" bit in i skogen, självklart uppför backar eftersom vi skulle upp på ett berg. Jag var oförberedd på vädret och hade alldeles för varma kläder. Med klimat- och klimakterieförändringar känns det oklart om jag någonsin kommer behöva varma kläder igen. Den inre bastun är ju konstant påslagen.  Det fanns mycket att göra på vägen upp, som att hitta skalbaggar. Polarn krävde såklart att vi flyttade dem till kanten av stigen så ingen trampade på dem. Det fanns också, till Polarns stora glädje, både blåbär och lingon att plocka. Riktigt mycket. Det kan vara så att Polarn hade ungefär lika mycket i magen som i kepse

En dag strax innan sommarlovet berättade pedagogerna på förskolan att Polarn hade haft en fästing på örat. De trodde att de hade fått tag i den snabbt, den hade varit väldigt liten. Men så började Polarn säga att örat gjorde ont. Sen började det vara lite rött och varmt vissa dagar. Sen kände vi en knöl. Så denna morgon hade vi ett videosamtal med läkare. Han såg att örat var var svullet och rött, frågade lite om omständigheter som att hon också haft lite feber emellanåt och varit lite hängig. Hans slutsats var oro för Borrelia och skrev därför ut penicillin.  Polarn gillade inte penicillinet, tyckte att det var det vidrigaste hon någonsin smakat, men hon tog redan andra dosen utan att protestera. Så den biten kommer möjligen gå bra. Sen kanske jag kan tycka att det räcker nu, bara rent generellt med saker att hantera, men vem vet vad för mer överraskningar livet har att ge.  Eftersom jag vaknar mellan klockan 4 och 5, imorse 4.10, så tänker jag fira denna spännande lördag

Håll i er för en överdos i söthet.

Det här är ett äpple Men det kan också vara andra saker, som ett sätt att mäta tid, eller mäta arbetsbelastning. Jag vet ju så klart om jag har mycket att göra på jobbet eller inte, men det kan ju vara svårt att mäta det, främst för att hur mycket man har att göra kan ibland lättare ses i det man inte har gjort än, snarare än i det man har gjort. Men för att få lite koll på hur mycket jag har gjort under dagen så använder jag frukt. Jag har alltid en eller två frukter på skrivbordet, om de är borta i slutet av arbetsdagen har jag haft tid att ta en paus och äta i alla fall en frukt. Om frukten står kvar på mitt skrivbord när jag ska gå hem, ja då har jag inte haft tid att äta en frukt under dagen.  Idag stod frukten kvar. Jag noterade även att min vattenflaska fortfarande var nästan full med bubbelvatten. Så det var en sådan dag helt enkelt. Hur mycket som inte är gjort än kan jag inte riktigt mäta, men jag vet att jag fick fler nya uppgifter än de som jag slutförde.  Då ka

En vanlig dag: Jag promenerar lite hit och dit. Tror att jag ska unna mig lite nya skor för att hjälpa allt detta trampande, både för att undvika skador och som belöning. För egentligen, är det möjligt att ha för många par gympaskor? (Svaret är nej)

Tänk att man kan känna så mycket för sina lurviga familjemedlemmar. Våra är löjligt älskade, kanske mest av arvsmassorna som tvångsmässigt måste röra vid dem så snart de får syn på dem.  Själv blir jag fortfarande, efter alla år som kattägare, lika hedrad när de vill komma och kela, ligga i min famn eller leka. Det är något magiskt med att dessa självständiga och väldigt bestämda varelser väljer att ty sig till en. För vi vet ju alla att katter kan absolut välja att strunta totalt i den som ger dem mat och husrum. Kanske är det därför man fjäskar så totalt för dessa stolta och lite dryga djur. Jag flyttar mig när de vill ha plats i sängen, går upp mitt i natten och fyller på maten, och rensar kattlådan vid minsta tecken på missnöje.  När det gäller vår ena fluffboll så är jag också lagom imponerad av vilken massiv katt hon är. Hon har svårt att få plats när hon vill ligga i knät. Husdjur, alla borde ha minst ett.