Var snäll och visa lite hänsyn

Tre små bokstäver; PMS. 

Vad är det för jäkla påhitt?

Det är mer än uppenbart att jag har påbörjat det härliga klimakteriet. Jag har den stora turen att ha flera kollegor i samma sits så vi kan prata av oss, men det är väl det enda positiva i svängen. En av de härliga mindre positiva delarna i denna process är att just PMS slår till med storsläggan. Inte finns det några härliga alternativ för att få hjälp med saken för min del heller, vilket möts med lite skepticism, liksom kvinnobesvär oftast gör. Det har inte nått hela världen att besvär som drabbar medelålders kvinnor inte direkt har prioriterats att hitta lindring för, och då står man där och ska behöva försvara och förklara sig. Man ska antingen välja den vetenskapligt beprövade vägen och ta läkemedel och hormoner och riskera biverkningar, eller välja den alternativa vägen med dyra homeopatiska behandlingar utan klar evidens. Vill man inte något av det är man nog lite fånig och får skylla sig själv. 

Bara en jag har pratat med har föreslagit att man kanske ska acceptera att kroppen går igenom saker och att man får anpassa sig, ta lite hänsyn, vara lite -eller väldigt mycket- snäll mot sig själv. Varför är det inte fler som säger så; var lite snäll mot dig själv nu när kroppen har det jobbigt? När hormoner rasar annars säger man väl så, som vid graviditeter; lyssna på kroppen, anpassa dig, och var lite snäll. 

För att vara lite snäll mot mig själv denna käftsmäll till dag,  började jag med att baka frukostfrallor eftersom jag ändå vaknade klockan 5.

Inget är väl så snällt som kolhydrater.

Sen tog vi med oss arvsmassorna till Hellasgården för picknick och frisk luft.

Promenader hjälper alltid,den absolut bästa medicinen.

Hemma igen isolerade jag mig i köket för att baka lite till veckans lunchlådor.

Matmuffins med spenat, squash, riccotta och hasselnötter. Så himla gott.

Något annat som är så himla gott är den här:

Melon som smakar lime! Det bästa jag upptäckt på hela sommaren. 

Vi rundade av dagen med att hela familjen tittade på Den goda dinosaurien

Lika delar asgarv som tårar. Och det fortsatte på det temat efter att arvsmassorna lagt sig eftersom jag, liksom alla andra, tittar på fantastiska Älska mig

Och se, efter att ha varit lite snäll mot mig själv känner jag mig mer som en människa igen. Jag önskar bara att jag slapp förklara hur det känns med dessa rasande hormoner, och att få mer förståelse för att jag känner min kropp bäst.