Fortsätt till huvudinnehåll

Söndag är vilodag

Trött, tröttare, tröttast.
Att förslaget för dagens aktivitet blev mysdag hemma gjorde mig lite perplex; det var fantastiskt väder, vilket brukar göra mig stressad över att jag måste vara utomhus, men jag tyckte ändå att förslaget lät lockande. Var lite snäll mot dig själv, och alla behöver vila ibland fick bli ledordet, och stanna hemma förslaget vann.

Arvsmassorna var sysselsatta eftersom de fått varsitt Lego. Vad de valt visade än en gång på deras olikheter.
Pyret valde ett Lego Friends med någon slags skönhetssalong.

Polarn valde ett Lego Ninjago med några slags motorcyklar.

Olikheterna visar sig också i att Polarn knåpar ihop den mycket mer komplicerade byggsatsen helt på egen hand, på halva tiden jämfört med sin syster. 

Själv valde jag att ta min virkkorg och sätta mig på balkongen i sommarvärmen. Vila, men ändå njuta av de sista solstrålarna, perfekt kombination. 
Jag tog med mig katterna som sällskap.
En katt som fluff-boll.
En katt som visar hur stor hon är. 

När solen börjat avta var det dags för Pyret att välja aktivitet. Hon har förutom ett brinnande intresse för att laga mat, ett evigt intresse för att göra efterrätt. Idag ville hon baka kladdkaka.

Och göra fruktspett.

Och vi rundade av dagen med att titta på film medan vi åt av godsakerna:
Förfärliga snömannen.
Så otroligt mysig. Polarn, som sett filmen nyligen på fritids, lekte liten tant när hon utbrast:
"Titta nu mamma, den här delen är så förfärligt vacker!"
Vilket hon i och för sig har rätt i. 

Helgen var lugn, och ganska händelselös, vilket såklart behövs emellanåt. Jag hoppas att det kan göra något för min allt mer tilltagande trötthet och det där ryggskottet som ligger och lurar utan att ge sig. Nu väntar nya tag för en ny vecka.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...