attvarabob

Jag chansade på ett par byxor jag hittade på herravdelningen på världens bästa secondhandbutik. Aldrig hört om märket tidigare men anade att de hängde fel eftersom det stod en damstorlek inuti.  Titta här: Makalös passform och möjligen de skönaste byxorna jag någonsin haft.  De visade sig vars från det tyska märket Gardeur: Nog för att de var väldig sköna, men jag konstaterar att jag inte kommer köpa ett par nya i butik. 

Dagens outfit: Som kombinerades med dessa sneakers: Vårkänsla tyckte jag och på tal om det;  Dagens väder: Promenaden hem bjöd på skådespel. Dagens kreativa: Polarn hade lånat symaskinen och sytt sig en väska. Dagens post: Jag har väntat på ett papper jag skulle skriva på för att vara med i uppbyggnaden av ett forskningsprojekt. Forskaren i fråga skickade detta helt vanlig brev den 19:e februari. Idag kom det fram. Det tar alltså TVÅ VECKOR för ett brev att komma fram. Hur är det ens möjligt?

Det var som en fredag idag eftersom jag genomförde en mindre insats på jobbet och sen checkade ut tidigt för långhelg.  Så jag tog på mig lite fredagsstil: Byxor i fejkskinn som jag inte kunde bestämma mig för om de var snygga eller inte, men 30 kronor för ett par helt nya byxor gjorde att jag chansade. Secondhand såklart. Toppen var också Secondhand och fick göra premiär. Till middag en sån här dag gjorde vi halloumiburgare: Till efterrätt hade vi köpt fika på bageriet: Och till kvällen hyrde vi film: Tramsiga Anaconda , det var en alldeles lagom fredagsfilm. Pyret kunde knappt sitta still av spänning medan Polarn skrattade åt effekterna och handlingen. Själv hade jag hemmagjord stickbio: Summan av dagen blev fullgod fredagskänsla. 

Jag fortsatte åt Annie Hall hållet idag. En får passa på medan det är tillräckligt kallt för att jag kan ha kavaj utan att svettas ihjäl. Mitt på dagen blev det en liten paus i arbetet för att följa med mamsen till ett läkarbesök. I sjukresan på väg hem var en person iklädd sjukhuskläder ute och promenerade på påfarten till motorvägen. Taxichauffören var snabb på telefonen för att tipsa polisen men de hade redan fått in många tips om saken. Det kändes fint att människor fortfarande orkar bry sig om andra.  Medan jag jobbade klart på eftermiddagen ägnade sig Polarn åt sitt senaste pyssel och kunde visa upp resultatet: Blomma gjord av piprensare. Ni behöver inte fråga för jag vet inte heller hur hon gör. Det jag vet är att hon motbevisar att Youtube och Instagram endast är av ondo. Efter arbetsdagen var mitt kök fullt av tjejer som bakade för Arvsmassorna hade bjudit hem mammakompisens arvsmassa. Jag ställde mig och lagade middag till 4. Det är van...

' Åh, du har en Diane Keaton aura idag! " sa en kollega. "Tackar, tackar!" sa jag. (Vi tänker bort fläckarna på spegeln från steamern.) Kanske var den den auran som gled iväg genom universum och gjorde att en före detta kollega, numer medicine doktor och forskare, hörde av sig och undrade om jag ville vara med i hennes kommande forskningsprojekt. Eftersom jag jobbar en del med det hon forskar på. Chefen sa " Självklart, kör! " så då sa jag " Ja, gärna! "  Sen blev jag erbjuden att jobba inom vårt senaste verksamhetsområde eftersom att det fokuserar på ett område jag arbetat med. Alltid lite bökigt med nystartade grejer, men också väldigt spännande att vara med från start. Det känns som perfekt tajming med lite andra projekt och lite nya perspektiv, jag behöver det tillskottet på energi. Få lite av en nerv i arbetet. Precis som det kändes som läge för något nytt i klädväg. Ska komma ihåg att köpa fler västar.

Dagens jobb: Kantat av brådskande ärenden men också med en paus för lunch med pluggkompisen, som var i trakterna i tjänsten. Dagens middag: Spicy köttfärssås med spagetti, burrata och spenat, som jag fick äta ensam eftersom Pyret sov sig igenom ett migränanfall och Polarn var hos en kompis. Dagens outfit: Jag velar mellan om den förmedlar tant eller sobert.  Dagens lurviga: Helt osynlig, som en ninja.

Någon gång strax efter att Polarn föddes så köpte jag ett par överdragsbyxor från Lager 157. För med småbarnslivet kom ett behov av funktionskläder. Om jag minns rätt var byxorna på rea.  När jag nu ska ta långpromenad i långsam takt med Arvsmassorna, innan kroppen vant sig vid att det plötsligt är vinter, så plockas de fram. Banne mig som nya sådär tio år senare. Det är väl ändå fantastiskt.  Mindre fantastiskt är att vara i klimakteriet vintertid. Den inre termostaten är ju ganska paj och på mig konstant inställd på värme . Sådana här promenader innebär alltså att jag behöver skydda mig från kylan medan kroppen sakta brinner upp inifrån. Det är en spännande erfarenhet att känna kylan utan att egentligen känna den och vara varm fast det är kallt.  Hur som helst, känner mig nöjd med mitt budgetkap för länge sedan.  

Idag valde jag min outfit helt själv. Passar bättre för en trött klimakterietant, tycker jag. 

Pyret fick för sig att hon ville välja min outfit för dagen. Jag är modig så jag sa ja.  Man kan väl säga att vi har lite olika idéer om hur man kan kombinera de kläder och smycken som finns i min ägo: Det hade verkligen kunnat bli värre. Jag har ändå valt mina kläder till morgondagen alldeles själv. 

Nu när hösten är här kan jag väl också passa på att återvända till höstig 50 tals outfit. Man har ju verkligen inte roligare än man gör sig. Vänligen notera också den fläckiga spegeln som får representera att jag inte orkade städa i helgen. 

Efter en lång arbetsdag mötte jag upp Cous-cous, hon kom med en leverans.  Fina skott från ett Paradisträd som har gamla utländska anor. Som en bonus hade hon också med sig en skinnjacka från 60-talet som hon själv fått av en bekant. Den var lite för stor för henne men passade mig som en smäck, eller som en jacka då.  Jag blev så glad. Jag har haft en liknande runt millennieskiftet och tänker att jag borde kunna bära upp stilen. Vi passade på att äta middag tillsammans och efter maten kunde Polarn visa upp sin nya fiolkunskap. Vi ska bli en sån familj, som bjuder besökare på musik, kanske behöver jag också lära mig ett instrument.  I alla fall, middag, blomster och föreställning, en perfekt afton.

För ett par år sedan rensade jag bland mina jackor och hittade denna i mina gömmor: Av någon outgrundlig anledning hade jag köpt den för många år sedan. Vi pratar långt innan barnen tiden. Om jag har använt den en gång tror jag att jag kanske överdriver, men jag har ändå sparat den för att det har känts dumt att kasta. Vid rensningen fick Pyret syn på den och blev störtförtjust, så hon fick den. Men så kom förra vintern och Arvsmassorna fick i uppdrag att rensa bland sina vinterjackor i syfte att fastställa vilka inköp som var nödvändiga för säsongen. Pyret valde då bort denna.  Jag frågade: Är du säker? Hon svarade: Ja. Jag frågade: Är du säker säker? Hon svarade: Ja!  Jag frågade: Så du vill att vi skänker den? Hon svarade: Ja, jag kommer inte använda den. Jag tog ändå bort den ur skänka-högen och gömde den i garderoben. Så kom damen i fråga häromdagen och visade en typ av jacka hon ville ha till hösten. Jag kunde då ta fram jackan från gömmorna och ...

När man är för trött för att tänka är det praktiskt att bara följa enkla grundrecept. Beiga, vida byxor, svart t-shirt, jeansjacka och svarta sneakers. Klar.

Jag håller på att öva mig på att ha kläder med färg. Det är ju inte på något sätt ett nytt projekt men nu har jag faktiskt varit lite sugen på mer färg, så jag tänker att det är dags för nya tag. Idag valde jag att öka svårighetsgraden genom att ha denna på mig: på en dag när jag skulle föreläsa. Så jag inte bara skulle vänja mig vid känslan av att synas, utan göra det inför publik.  Jag tycker att jag liksom har blinkande lampor på mig så snart jag har lite starkare färger på kläderna, när jag egentligen trivs bäst med att smälta in i bakgrunden. Alltså känner jag mig obekväm, precis som att jag känner mig obekväm när jag föreläser. Eftersom jag fått A i matte så kan jag redovisa att ekvationen blir:  Obekväm + obekväm= Dubbelt obekväm Men jag överlevde det också. I övrigt kan jag rapportera att föräldraskapet och min garderob nu har gått in i denna fas: Pyret har siktat in sig på mina kläder. En kollega tyckte jag skulle ta det som en komplimang att h...

Vi inledde dagen med veckans andra utvecklingssamtal, denna gång stod Pyret i fokus. Precis som sin syster så ligger hon före i ämnena, så hon erbjöds lite mer utmaningar för att hålla sig sysselsatt och förbereda sig för nivåökningen i högstadiet. Det är otroligt fint att se att de båda tar ansvar för skoluppgifterna och tar skolan på allvar, men mest är det en lättnad att se att de tycker att skolan och lärandet är roligt. Jag blir rörd att höra dem berätta för lärarna vad de tycker om att göra och stolt över dem när de vågar beskriva saker som inte fungerar bra i klassen.  Sen kan man ju inte annat än bli nöjd när läraren ger som mål under terminen att Pyret och jag ska hjälpas åt i en extrauppgift i engelska. Uppdraget var att vi skulle läsa samma bok, på engelska, och att Pyret skulle dels välja ut några ord per sida som hon tyckte var intressanta/roliga/svåra/härliga, dels att vi skulle diskutera boken ihop.  Pyret ska nu välja om hon vill låna The hunger games, eller o...