attvarabob

Polarn vaknade vid samma tid som hon brukar gå upp. Så klart. Eftersom vi var lediga och kunde ta sovmorgon. Men så kröp hon ner hos mig, la sig på min arm, drog täcket över sig och somnade om . Sen sov hon vidare i en timme. Förutom en liten stund där hon satte sig upp och sa " Äpple! " då. Det fick mig att vakna till lite, mest för att jag väntade på fortsättningen på meningen. Det kom ingen. Må hända blev jag en aning besviken över att inte få en förklaring på vad hon menade, men att hon plötsligt hade förmågan att somna om och ta sovmorgon gjorde mig inte alls besviken. Det gav mig nytt hopp om livet.

Ibland vill patienter visa sin uppskattning.

Jag fick höra från andra föräldrar som hade barn i nära ålder till varandra att det var bra att låta dem dela rum länge. Att det stärkte deras relation, att de kände tryggheten från varandra, att det rent praktiskt var lättare för en själv. Och det lät otroligt logiskt för mig. Sen började Pyret efterfråga eget rum, och det började skava i deras relation. Det kändes mer och mer som att det kanske var en bättre idé att låta Pyret få sitt eget utrymme. Så det fick bli så. Hon är fortfarande i någon fas som gör att hon emellanåt har svårt att ha en god relation till sin syster, men vi har fått oväntade bonusar av att ge dem eget utrymme. Som att de båda två sover i sina egna sängar 99% av nätterna. Och somnar utan att vi sitter bredvid. Och de sover mycket lugnare. Och de somnar mycket fortare. Nya nattningsrutinen är alltså att vi gemensamt läser godnattsaga, säger godnatt i varje säng, stänger till dörren och går och sätter oss i soffan. Sen får vi hela sängen för oss själva hela ...

Det där med att vara förälder. Att aldrig få rast, aldrig få ledigt. Att alltid vara den som är stark, stabil, och orkar lite till. Som visar lugn, tröstar och hävdar benhårt att allt kommer bli bra. Som har tålamodet att vänta lite till, hur länge det än må vara. Den som visar förnuft och förstånd. Trots att man sagt farväl till sovmorgnar, weekendresor och långa middagar. Lite till orkar man alltid, även när varenda ben i kroppen skriker att någon får banne mig ta över nu, för nu spricker jag som ett kristallglas på operan. Inte så himla svårt väl.

Eller Söndag, som det kallas här hemma. Fick ju i alla fall tid över för att ta bort en fläck från mattan, plocka och stryka tvätt och ge min egen mamma blommor och tårta.

Vi är klara med vårt pysselprojekt. En oanvänd vattenkanna som nu får agera trädgårdsdekoration. Massor med grävande i den gigantiska lådan med pärlor för att hitta små pärlor med kristall-känsla. Sen trä dem på massor med trådar som ska fästas i små hål.  Tada; en vattenkanna som häller glittriga pärlor. Ibland får jag tydligen löjligt mycket tid över.

Här satt jag med kollegan från jobbet, som övertalat mig att föreläsa för 59 psykologstudenter, och trodde att jag skulle dö. Men det gjorde jag inte. Jag babblade på i tre timmar inför en klass som hade mycket frågor och funderingar. De studenter jag stött på tidigare påstod att de tyckte det var jätteintressant, en av dem påstod att jag borde syssla mer med sånt. Andra studenter kom fram i raster och efteråt för att fråga och diskutera mer.  Kan inte fatta att jag gjorde det. Klarade till och med av att koppla in dator och plocka fram en Powerpoint, bara det.  Nu förtjänar jag helg.

Idag var det vårfest på skolan och vi fick en möjlighet att spana in vad Pyret pysslat med under sitt första år i skolan. Jag vet att många förfäras över den teknologiska framfarten och hur långt ner i åldrarna det ska introduceras. Men att bland filmer på hur klassen åker skridskor, stationer som visar hur de lär sig matematik med material ute i skogen, utställningar om soduko och bord uppställt med pedagogiska spel om former och samspel, se hur barnen lär sig programmera robotar tycker jag är rätt grymt. Det innefattar många steg, där Pyret behövde räkna, planera och hålla rätt på höger/vänster. Och robotar är ju så himla söta med sina pip och blinkande lampor. Kanske skulle jag förfäras om det var bara surfplattor, datorer och robotar, men det är det inte. Räkna kottar, hitta former och göra fingrar på veckans bokstav finns också med. En inblick i morgondagens undervisning idag, tänker jag. Och för de som förfäras kan jag informera att stationen med roboten var helt tom, ja...

Efter en vecka i soffan kändes det övermäktigt att komma till jobbet. Det finns att göra då, kan man väl säga. Samtidigt så är det ju fantastiskt skönt att få komma iväg och tänka på annat när livet krånglar till sig och håller på. Det är lättare att fokusera på uppgiften man har framför sig och att hantera andras liv, än att behöva bekymra sig om sitt eget. Klassiskt undvikande beteende. Dagen blev lång. Jag kände mig redo att ge upp vid lunch någonstans. Fast det kunde jag inte, för jag och Cous-cous hade bestämt träff efter jobbet. Vi tog oss in till Cirkus för att se en föreläsning med Henrik Fexeus. Vi har inte missat varken böcker eller föreställningar, så vi tänkte inte missa det här. Idag kände jag mig dock sanslöst trög, istället för mer socialt kompetent. Då kör vi självklart på lite till och klämmer in en vårfest på förskolan efter jobbet. Orka mite till bara. Polarn har varit så makalöst taggad inför det här. Hon bestämde vilken picknick vi skulle ha med, även v...

En vecka hemma i soffan med en oberäknelig rethosta, ont i halsen, värk i kroppen och obefintlig aptit, gav inte upphov till nya krafter. Vilket borde vara hela tanken med att vara hemma. Istället fick helgen ägnas åt att se hur mycket de begränsade krafterna gick att använda, för att ladda upp inför en späckad vecka. Herr B.o.B. jobbade hela lördagen, så jag var hushållerska och lekledare till arvsmassorna. Bra första uthållighets test. Det jag mäktade med förutom att servera frukost, lunch, mellis och middag, var att ta den långsammaste långpromenaden sedan de var i " titta! " åldern. Den här gången var det jag som sa "titta!" om allting, för att jag inte orkade gå; blommor, insekter, skräp, hus, bilar, jag hittade något intressant att inspektera var femte meter. De hittade något intressant att vilja släpa hem var tionde meter. Sakletare finns inte bara i Pippi Långstrump. Resten av dagen ägnades åt tv och ett pysselprojekt som involverar en vattenkanna. * stay...

Jag vågar gå så långt att hävda att Polarn har ett ganska kreativt sinne. Hon gillar exempelvis att "pyssla". För henne innebär det att vända ut och in på arvsmassornas pyssellådor fulla av papper, klisterark, bollar, piprensare, ögon, band, tejp och dekoration, och göra vad man kan kalla för en "installation". Hon plockar också in saker som för oss andra kan ses som lite slumpmässiga, men som hon har tydliga planer för; pinnar, plast, papper, blommor och vad man kan hitta lite varstans. Eller, vad man kan hitta på väg hem från förskolan förefaller ofta vara ett kriterium i urvalsprocessen. För att ni ska få en inblick i denna blivande konstnärs kreativitet, presenterar jag hennes senaste kreation: Enligt Polarn är det en fantasivärld med fantasifigurer.  Precis som det ska vara med stor konst så förstår jag den inte alltid, men jag blir alltid imponerad av hur otroligt påhittig och tålmodig hon är.  Spara för framtida inträdesprov på Beckmans kans...

Polarn byggde klart en av de Lego Ninjago drakar hon fick i födelsedagspresent. Det är rätt makalöst att se henne bygga med flinka fingrar, hon har sådan jädra koll.  För 9-14 år, eller kanske nybliven 5 åring.  När hon blev klar igår frågade hon om jag kunde se om jag kunde rätta till den drake hon byggt tidigare, som tappat några bitar under lekens hårda nypor. Hon ville så gärna leka med dem ihop. Eftersom jag är helt värdelös på att vara sjuk såg jag min chans att pyssla med något medan jag hostar upp en lunga eller två.  Jag kanske gick lite bananas.  Jag satt och byggde en hel bisarr liten Lego-värld. Lego Ninjago med drakar, helikopter och en drös gubbar har sällskap av Batman och Harleyqinn. Så klart. Medan precis i närheten kör Lego Friends lite camping, bredvid pizzerian, där det finns uteservering, grill och ett bageri. Going wild med bekvämligheter. Kompisarna bor tydligen nära varandra, och pizzerian, och vad ...

Jag lämnade arvsmassorna på sina skolor och tog mig till jobbet. Redan när jag tagit mig till första skolan kände jag att det haltade lite, framme vid förskolan var jag andfådd, hade en irriterande torrhosta och bultande huvudvärk. Men på jobbet behövde en patient diskuteras med läkare, en kallelse komma iväg och två handläggare som varit näst intill omöjliga att nå skulle äntligen finnas på andra sidan telefonen. Så jag tog mig till jobbet. Jag gjorde det jag behövde, bad sekreterarna om hjälp, tog emot två patienter och gick sen hem. Huden gör ont, musklerna känns tunga, munnen har en ständigt vidrig smak och jag är varm som en kamin samtidigt som jag fryser. Precis då när man ska hålla sig hemma, ungefär. Nu ska jag bara öva mig på att inte ha dåligt samvete för det. För att patienter får vänta ytterligare 2-4 veckor på en tid, efter att redan ha väntat 2 veckor. På att underbemannade sekreterare får mer jobb med att kontakta patienter och boka om. Och jag ska försöka låta bli a...

Vi gav oss iväg på bio idag, för att se Småkryp 2 Känns bra att få se en film med arvsmassorna som är så välgjord. Kvalitetsfilm kanske inte är det första man tänker när de väljer bio. Vi var efteråt överens om att de två spindlar som är med i filmen var bäst. Jag avslutade dagen med en annan kvalitetsfilm. Extremely wicked shockingly evil and vile, filmen om Ted Bundy på Netflix. Två filmer så långt ifrån varann som de kan komma, kan man lugnt säga. Men kombinerat med miniserien om Chernobyl på HBO så har jag nog konsumerat mer kvalitetsfilm/serier de senaste dagarna än på många månader. På väg i rätt riktning må jag säga.

Jag fick en kallelse till cellprovstagning. Jag förstår väldigt väl hur viktigt det är att gå på den. Jag har skjutit upp den i 6 veckor. Så himla onödigt och ologiskt. De gör ju allt för att underlätta för en; de bokar en tid, om tiden inte passar finns drop-in tider 4 dagar per vecka, kallelsen är giltig ett helt år och det är gratis. Men jag missade den bokade tiden och lyckades i 6 veckor hitta anledningar till att "ta det sen".  Till i dag. En friskvårdstimme, en timme i kö och två minuter hos barnmorskan och det var avklarat. Skönt. Nu ska jag bara invänta provsvaren.

På vårt BVC hängde den här i väntrummet. Det skaver i mig. Jag känner mig inte objektivt informerad eller att jag får en tankeställare, jag tänker bara att det är till för att få föräldrar att skämmas. Jag gillar inte det. I min värld tänker föräldrar idag extremt mycket på hur de hanterar allt ; mat, sömn, skärmtid, sitt eget mobilanvändande, uppfostringsmetoder, miljö, gifter, anknytning, och så mycket mer.  Så läser man Fredrik Backman, som sammanfattar det hela så väl: Den där föräldern som tänker på sitt mobilanvändande hela jäkla tiden, men kanske behöver använda sin mobil, trots att det finns ett barn i bilden, för att logga in på Försäkringskassan, beställa hem mat, köpa ny overall till den lilla, svara på ett mejl om jobb på den där timanställningen, bråka med sin partner, föra över pengar för att kunna gå och handla, eller bara ha någon kontakt med omvärlden i den isolerade bubbla föräldraskapet ibland kan vara.  Skäms på dig. Någon kan...

Secondhand. Vad är det inte att älska? Titta bara hur fin mitt senaste fynd ser ut där på dörren i mitt kontor. Som att man inte kan köpa sig lycka. Jag blev lite lycklig, på en annars rätt fri från lycka - dag, bara genom att titta på den. Så det så.

" Mamma, jag vill ha eget rum ." sa Pyret här om veckan. Hon jobbar hårt på att bli större nu. När jag påpekade problemet med att det rum de hade tillsammans nu, var ganska mycket större än det rum vi skulle kunna göra om till ett sovrum, erbjöd hon sig snabbt att ta det mindre rummet. Allt för att få sin chans. Med tanke på att arvsmassorna börjat ledsna lite på varandra, lika mycket som de leker så himla mycket bättre tillsammans, tänkte jag att de kanske behöver lite eget utrymme. Så: De fick välja varsin ny matta, typiskt Polarn att snabbt och säkert välja en knallröd. Det är mycket kvar att dela upp mellan rummen, några tavlor måste flyttas, Pyrets gardiner ska fixas och Polarn ska få ett skrivbord. Men grunden är färdig. Sen ska jag ta undan en byrå och övertala herr B.o.B. att överge sin hiskeligt fula kontorsstol när han nu ska leka it-hacker i stora hallen. #Babysteps. Mest förvånande var att båda arvsmassorna somnade så jäkla smidigt, fast de tog...

...innan öronen trillar av. Det sammanfattar denna vecka rätt bra. Kan till och med vara så att deras totala kvot är uppfylld och att de därför snart kommer ramla bort. Nu kör vi helgpasset!

Skulle jag köpa den här: För jag tycker att den är helt fantastisk.  Och den borde hänga här hemma för Pyret och Polarn att se på, som en påminnelse om vad en bra förebild är.  Sen skulle jag köpa den här till mig själv, för att varje dag påminna mig om dagens agenda: Kontnären kallar sig för Iron.  Kanske är det något att önska sig i Mors-dag present?