Fortsätt till huvudinnehåll

Miraklernas tid.

Polarn vaknade vid samma tid som hon brukar gå upp. Så klart. Eftersom vi var lediga och kunde ta sovmorgon.
Men så kröp hon ner hos mig, la sig på min arm, drog täcket över sig och somnade om.
Sen sov hon vidare i en timme.
Förutom en liten stund där hon satte sig upp och sa "Äpple!" då. Det fick mig att vakna till lite, mest för att jag väntade på fortsättningen på meningen. Det kom ingen.
Må hända blev jag en aning besviken över att inte få en förklaring på vad hon menade, men att hon plötsligt hade förmågan att somna om och ta sovmorgon gjorde mig inte alls besviken. Det gav mig nytt hopp om livet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.