Fortsätt till huvudinnehåll

Ett steg fram och två tillbaks.

En vecka hemma i soffan med en oberäknelig rethosta, ont i halsen, värk i kroppen och obefintlig aptit, gav inte upphov till nya krafter. Vilket borde vara hela tanken med att vara hemma. Istället fick helgen ägnas åt att se hur mycket de begränsade krafterna gick att använda, för att ladda upp inför en späckad vecka.

Herr B.o.B. jobbade hela lördagen, så jag var hushållerska och lekledare till arvsmassorna. Bra första uthållighets test. Det jag mäktade med förutom att servera frukost, lunch, mellis och middag, var att ta den långsammaste långpromenaden sedan de var i "titta!" åldern. Den här gången var det jag som sa "titta!" om allting, för att jag inte orkade gå; blommor, insekter, skräp, hus, bilar, jag hittade något intressant att inspektera var femte meter. De hittade något intressant att vilja släpa hem var tionde meter. Sakletare finns inte bara i Pippi Långstrump.
Resten av dagen ägnades åt tv och ett pysselprojekt som involverar en vattenkanna. * stay tuned för att se resultatet.

En vecka i soffan, en långpromenad och ett pysselprojekt visade sig inte helt överraskande paja min rygg. Igen. Och mina höfter, som varit utan besvär länge nu. Det gör mig inte direkt inspirerad.

Idag har vi gjort vår plikt och röstat till EU-valet, och storhandlat. Det var allt jag orkade utöver att vara förälder. Vilket i och för sig kan vara som att medverka i ett avsnitt av Game of Thrones vissa dagar. Alltså dramatiskt, episkt, komplicerat, och omöjligt att hålla reda på alla vändningar.

Nu väntar en vecka med något som kräver lite extra fokus eller energi, antingen på eller efter jobbet, varje dag. Det kommer vara roliga och spännande saker, men jag känner mig inte direkt redo. Då får jag väl göra så som jag säger till andra; ta en sak i taget och göra det bästa jag kan, med det jag har.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.