Fortsätt till huvudinnehåll

Rivstart.

Efter en vecka i soffan kändes det övermäktigt att komma till jobbet. Det finns att göra då, kan man väl säga. Samtidigt så är det ju fantastiskt skönt att få komma iväg och tänka på annat när livet krånglar till sig och håller på. Det är lättare att fokusera på uppgiften man har framför sig och att hantera andras liv, än att behöva bekymra sig om sitt eget. Klassiskt undvikande beteende.

Dagen blev lång. Jag kände mig redo att ge upp vid lunch någonstans. Fast det kunde jag inte, för jag och Cous-cous hade bestämt träff efter jobbet. Vi tog oss in till Cirkus för att se en föreläsning med Henrik Fexeus.


Vi har inte missat varken böcker eller föreställningar, så vi tänkte inte missa det här.

Idag kände jag mig dock sanslöst trög, istället för mer socialt kompetent. Då kör vi självklart på lite till och klämmer in en vårfest på förskolan efter jobbet. Orka mite till bara.

Polarn har varit så makalöst taggad inför det här. Hon bestämde vilken picknick vi skulle ha med, även vilken picknick-filt, och bossade runt oss på tipsrunda, hinderbana och olika inomhusaktiviteter. Jag kan föreställa mig att det känns extra viktigt för henne när hon är "ensam kvar" på förskolan, den är bara hennes nu, Pyret har inget mandat där längre. Så vi lät henne vara chef. Hon fick visa, berätta och bestämma. Till och med Pyret lät henne bestämma, kanske märkte till och med hon hur viktigt det här var för Polarn.

Själv dör jag en smula nu, eftersom jag fick lov att sitta uppe och se sista GOT innan jag kan sova. Jag skulle egentligen behövs sova. I en vecka. Och vad offrade jag mig för? Ett väldigt enkelt och bekvämt slut. Till och med draken ba: Äh, trist val du gjorde, men jag fattar och kommer inte ställa till något besvär.
Något besviken.
Hoppas sömnen inte gör mig besviken*

*Det vet jag att den kommer göra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.