Fortsätt till huvudinnehåll

Helt sjukt.

Här satt jag med kollegan från jobbet, som övertalat mig att föreläsa för 59 psykologstudenter, och trodde att jag skulle dö.

Men det gjorde jag inte.
Jag babblade på i tre timmar inför en klass som hade mycket frågor och funderingar. De studenter jag stött på tidigare påstod att de tyckte det var jätteintressant, en av dem påstod att jag borde syssla mer med sånt. Andra studenter kom fram i raster och efteråt för att fråga och diskutera mer. 

Kan inte fatta att jag gjorde det.
Klarade till och med av att koppla in dator och plocka fram en Powerpoint, bara det. 
Nu förtjänar jag helg.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.