Hur svårt kan det vara.

Det där med att vara förälder.
Att aldrig få rast, aldrig få ledigt.
Att alltid vara den som är stark, stabil, och orkar lite till.
Som visar lugn, tröstar och hävdar benhårt att allt kommer bli bra.
Som har tålamodet att vänta lite till, hur länge det än må vara.
Den som visar förnuft och förstånd.
Trots att man sagt farväl till sovmorgnar, weekendresor och långa middagar.
Lite till orkar man alltid, även när varenda ben i kroppen skriker att någon får banne mig ta över nu, för nu spricker jag som ett kristallglas på operan.

Inte så himla svårt väl.