Shame, shame, shame.

På vårt BVC hängde den här i väntrummet.

Det skaver i mig. Jag känner mig inte objektivt informerad eller att jag får en tankeställare, jag tänker bara att det är till för att få föräldrar att skämmas. Jag gillar inte det. I min värld tänker föräldrar idag extremt mycket på hur de hanterar allt; mat, sömn, skärmtid, sitt eget mobilanvändande, uppfostringsmetoder, miljö, gifter, anknytning, och så mycket mer.

Så läser man Fredrik Backman, som sammanfattar det hela så väl:

Den där föräldern som tänker på sitt mobilanvändande hela jäkla tiden, men kanske behöver använda sin mobil, trots att det finns ett barn i bilden, för att logga in på Försäkringskassan, beställa hem mat, köpa ny overall till den lilla, svara på ett mejl om jobb på den där timanställningen, bråka med sin partner, föra över pengar för att kunna gå och handla, eller bara ha någon kontakt med omvärlden i den isolerade bubbla föräldraskapet ibland kan vara.

Skäms på dig.

Någon kan se att du säkert bara Facebookar istället för att bry dig om ditt barn den där ögonblicksbilden ur ditt 24/7 jobb som förälder. För alla vet ju hur ego föräldrar är idag, i den här generationen där barnen curlas sönder av sina föräldrar som inte släpper dem en sekund. Eller vänta, det går ju inte ihop.

Istället för skam kanske vi ska tänka uppmuntran. Istället för misstänka, lita på.

Eller så.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen