attvarabob

Outfit: Kavaj inköpt i London på bröllopsresa för snart 22 år sedan. Alla fläckar på hallspegeln är varje dags "Dagens", som i dagens Irritationsmoment, dagens Borde göra något åt det, dagens Någon annan borde göra något åt det, och dagens Hur är det möjligt?? Man kan ju också notera möss- och köldgraderfrisyren, sjukt statiskt.  Jobb: Mestadels inläsning eftersom jag ingår i arbetsgruppen som ska utreda om/hur vi ska implementera den här metoden. Varvade med att ringa några patienter och göra klart en webbutbildning om försäkringsmedicin för en annan arbetsgrupp. Middag: En fredagsklassiker; Kebabpizza. Trots: Jag trotsade kylan och snömodden och tog promenad till jobbet, promenad på lunchen och promenad till arvsmassornas skola. I långsam takt och tempo och med en GPS som tog flera minuter att komma igång, så halvkass registrering, men ändå.  Film: Nu har vi sett den tre gånger. Bästa: Det är fredag!

Idag var det rubriker om isgator och översvämningar, samtidigt som jag och kollegan nästan tappade andan över hur vackert det var att komma ut på lunchpromenaden. Solen fick de snöklädda träden att glittra som diamanter, och alla var helt lyriska över att få se just solsken.  Solen skapade också en helt magisk himmel när den var på väg ner, jag kunde vila ögonen på det här när jag halkade hemåt.  Dagen gick från rätt bra till ännu bättre av att få njuta av en sådan här middag: Bulgursallad med halloumi, som jag skulle lagat i fredags men inte orkade. Recept från CityGross, som verkligen överraskar. Gott och lättlagat. I vanliga fall skulle arvsmassorna och herr B.o.B. haft pyjamasparty-träning idag, och jag skulle ha tränat mitt vad-man-nu-kan-kalla-det, men det pågår ju tydligen en pandemi.  Istället fick herr B.o.B. vara vår personlig tränare. Inte alla som har inställda sporter men bor med tränaren liksom. Lyx. Jag kunde bidra med at...

Det finns fördelar med att arbeta hemifrån. Man kan exempelvis börja dagen med en liten runda, även om det var segt idag, ha ett litet cirkelpass på lunchen och avsluta med en promenad för att hämta arvsmassorna. Nackdelen kan vara att bo ovanför ett konditori och därför jobba med doften av nybakade bullar i näsan med jämna mellanrum. Om det inte räknas som en nackdel så kanske det ändå kan räknas som en utmaning. Jag hade bara kexchoklad hemma för att lindra suget, det är inte detsamma som nybakat från konditori.  Men vem orkar tänka på det när det redan är fredag?

Jag har roat mig med att mäta mig själv med min julklapp. Självklart är väl mätningarna inte helt hundra, men ger kanske ändå en fingervisning om ens vardag. Det här är säkert information som inte roar någon annan, men är roligt för en trött 45-åring. Det jag kan se så här långt är att jag sover kanske lite för lätt och får något i underkant av djupsömn. Inga överraskningar att jag sover risigt med tanke på att jag vaknade 4.43 imorse. Vilopulsen ser dock rätt bra ut. När andra säger att jag verkar så lugn så kanske de har en poäng. Vid intervallpassen kommer jag upp i hyfsad arbets- och maxpuls. Träningspassen är alltså helt okej.  Jag är på tok för dålig på att få i mig vätska: Det är inte heller någon överraskning. Jag dricker nog egentligen ännu sämre, men när jag ständigt är påmind om att registrera hur mycket jag dricker så skärper jag mig lite. Jag ligger lite i underkant i kaloriintag för min aktivitetsnivå, när det är...

Det här vädret hjälper ju inte direkt motivationen när man ger sig ut på morgonen. Jag var fullt redo att vända om efter första intervallen när det var mörkt, kallt och regnet piskade mig i ansiktet. Men det gjorde jag inte. Resten av dagen gjorde jag livet surt för resten av familjen genom att envisas med att fortsätta mitt rensande och fixande. Lite omorganisering gav bättre förvaring och hela tre tomma förvaringsutrymmen. Lite ommöblering gav mycket svett, lite mer utrymme och lite ombyte.  Nu väntar lite finlir för att runda av projektet, också känt som "den bästa biten".  Imorgon väntar också projektet att hålla sig vaken till midnatt. Jag förväntar mig inte att ro i land det. 

Äntligen lite tid att göra det jag tycker mest om: Morgonens runda gick utmärkt med dessa: Lite tyngre att springa, men mest jobbigt att gå på bar mark eftersom det låter som ett helt lag med steppdansare på fest. Hoppas jag inte väckte någon där på morgonkvisten. För självklart vaknade jag 5:20 en ledig dag, och kunde inte somna om.  Min julklapp har görresten registrerat sömnen, visserligen bara en natt, men den visade på för tok för lite djup sömn. Jag hoppas det kalibreras efter några nätter. Annars kanske det är förklaringen till perioderna av utmattning.  Imorgon är ännu en ledig dag, i Coronatider. Arvsmassorna kommer fråga: " Vad ska vi göra idag? " Vårt svar kommer leda till att de säger: " Nääääjjj, inte en promenad!! " Antingen kommer de bli riktiga hurtbullar som vuxna, eller utveckla stark motvilja till att promenera, speciellt i skogen. 

Jag har läst böckerna Frisk utan fusk , och Frisk utan flum för att fylla på med lite sakliga tankar kring hälsa. Självklart tas ämnet träning upp, och jag tar med mig den viktiga kontentan:  Den bästa träningen är den som blir av.  Självklart står det mycket mer än så, men jag tycker att det är ett viktigt budskap i , vad jag kan känna, detta lite hetsiga klimat kring träning.  Jag har varken ork eller lust att ta mig iväg till gym eller att engagera mig i någon sport. Den träning som blir av på en vecka är: 2 x 4 km powerwalk (måndag till fredag) 1 powerwalk på 6 km (helg) 1 intervallträning på 4-5 kilometer (helg) 2-3 x 30 minuters cirkelpass (instruktion från boken Frisk utan fusk )  Inget avancerat eller komplicerat, men det blir av. För att variera mig lite, för det ska visst vara bra i träningsammanhang så bytte jag helgens powerwalk mot den här: Gamla favoriten crosstrainern!  Sen jag började gå så mycket ute har det inte lockat särskilt att...

Som oftast är så blev jag väckt av Polarn, sådär 6.20 en söndagsmorgon. Den här morgonen ville hon följa med på min "morgonrunda". Jag har förklarat att jag går fort, och springer, under en ganska lång stund, men det var inga problem, sa hon. Grejen är att med hennes energinivå så är det inget problem, egentligen, hon skulle kunna klå mig med hästlängder - om hon vill. Och jag fattar att det mest är spännande att få följa med, speciellt när det bara är hon och jag. Det är mest det hon är ute efter såklart; lite egentid med mamma. Och det började bra, hon kunde inte sluta prata om hur mysigt, roligt och skönt det var. De öde gatorna innan solen gått upp gjorde det nog extra spännande. Och hon orkade hålla i alla fall lite tempo och springa ett par intervaller. Sen satt byxorna lite knasigt. Och någonting började stickas i skon. Och det var ju lite jobbigt att springa.  Jag som kände att det gick sådär extra lätt att springa just idag, trots mensvärk och dålig sömn. Och även om...

Hur börjar man helgen efter flera dagar isolering? Med 40 minuter intervallträning klockan 7 på morgonen, så klart. Så himla skönt! Arvsmassorna efterfrågade i motsats till det en lugn lördag, så då fick det bli det.  Jag tänkte att jag skulle kunna på börja ett nytt virkprojekt medan arvsmassorna ville titta på tv och herr B.o.B. mest jobbade. Exempelvis så ska jag göra ett försök att göra en sådan här till Polarn: Jag får numer utskick från Hobbii, som blivit typ handarbetsversionen av att ha Storytel. Jag får så mycket mönster som jag vill sätta tänderna i att jag skulle behöva ett års semester. Jag hann bara knappt komma igång med ovanstående projekt innan arvsmassorna hade andra planer. Vilket är hela anledningen till att jag skulle behöva lång semester för att komma någon vart. Arvsmassorna ville ha hjälp att pyssla med sina tittskåp. Herr B.o.B.  jobbade.  Trots att Halloween är över blev pysslet ganska tydligt influerat av just det. Trots a...

Det var dags för ännu en utbildningsdag, självklart i modern tappning via Zoom. Att sitta en hel dag och plugga är i sig ansträngande på ett alldeles särskilt sätt. Att sitta framför datorn och plugga en hel dag är ansträngande på ytterligare en nivå. Det är något med att lyssna på föreläsningar och ha grupparbeten via länk som är så mycket mer tröttsamt. Tempo och interaktion försvinner, för att inte tala om att raster tenderar att bli kortare och färre, av oklar anledning.  Eftersom jag visste det så började jag dagen med en power walk. Jag hade somnat vid lunch om jag inte hade startat så. Det finns ju också fördelar med att ha utbildningsdag på distans, som att man kan stänga av kameran. Därför kan man göra annat för att fokusera än att klottra i ett anteckningsblock, som det här: Inte en helt dum kombination att få upprepa, påminnas om och diskutera ett viktigt ämne, samtidigt som man får koppla av. Inte heller så dumt att kombin...

En vanlig dag: Jag promenerar lite hit och dit. Tror att jag ska unna mig lite nya skor för att hjälpa allt detta trampande, både för att undvika skador och som belöning. För egentligen, är det möjligt att ha för många par gympaskor? (Svaret är nej)

Även träningen i pyjamasklubben är tillbaka för en ny termin. Eftersom arvsmassorna klarade av att gå upp en nivå är träningen lite tuffare nu. De tränar tillsammans med sådana som har högre grader, det är lite senare på kvällen och övningarna är lite svårare och intensivare.  Jag var orolig för att de skulle ledsna redan vid första träningen, men de hade haft roligt. Får se vad de säger när träningsvärken sätter in. 

Nog är det väl märkligt att vara en sådan person som får dåligt samvete när man gör något som får en att må bra. Att känna att tiden kunde och borde användas till något bättre, vilket också gör att man är ständigt stressad när man gör något som är bra för en själv.   Jag har sedan jag fick mitt jobb mer eller mindre varje dag promenerat antingen till eller från jobbet. En sträcka på ca 3,8 km. Sen kom den där pandemin ni kanske hört talas om, så då undvek jag bussarna och promenerade både till och från jobbet, varje dag, sedan dess. Vanan att promenera varje morgon visade sig sitta i under semestern, liksom vanan att gå upp tidigt. Den senare vanan tror jag är satt i sten nu, jag kommer för alltid vakna klockan 5 och stirra ut i mörkret. Tack vare biologi, yrken med tidig start och morgonpigga barn. Så varför gå emot en inpräntad vana, tänkte jag. Under 4 veckors semester gick jag upp tidigt nästan varje morgon, och tog en timmes power walk.  Efter semestern har det tydligen b...

Igår orkade jag gå till jobbet utan att bli helt slut eller få ont i bröstet. Idag gick jag både dit och hem. Kanske är det bara någon tillfällig energikick, kanske är det extra tillskott av järn som börjar kicka in. Promenaden med kollegan gjorde mig ju rätt slut, men jag fick i alla fall inte ont, så redan där var det ju kanske en förbättring. Det vore ju fasligt skönt att orka lite igen. En extra energikick fick vi av beskedet att Pyrets bästa kompis också fått plats på skolan. Han kommer få börja efter jullovet. Känns extra tryggt att Pyret får med sig sin bästis, men också att vi får med oss schyssta föräldrar. Så trots en ganska nedslående arbetsdag känns läget försiktigt optimistiskt och vi ser fram emot en härlig helg.

Att jag promenerar till eller från jobbet för att klämma in lite motion i vardagen är relativt välkänt på jobbet. Idag bad en kollega att få prova att gå samma promenad för att sen ta resten av vägen hem kommunalt. Jag förvarnade att jag har usel kondition och hon menade att det hade hon med. Kanske tänker andra som jag; om man går i rask takt i sådär 40 minuter de flesta vardagar så kan man ju inte vara helt otränad. Det kan man. Jag vet ju att jag har gått samma väg utan att bli ens i närheten av lika slut, i flera år. Liksom att jag vet att jag inte är en soffpotatis övrig tid. Men nu är den där promenaden rena döden. Och kollegan som också var så "otränad", trampade på i en raskare takt än jag egentligen mäktade med, kanske den takten jag en gång höll. Jag hade fullt sjå att kunna föra ett samtal under tiden. När hon sedan skulle fortsätta ta sig hemåt kommunalt, fick jag gå hem och försöka stå upprätt. För när jag kommer hem efter den där promenaden är jag verkligen...

Då var det dags att komma in de berömda rutinerna igen. Eller kanske att prova nya rutiner. Kanske att göra lite tvärtom och ta det lugnt på morgonen och sen promenera hem från jobbet. Då kan jag ta i lite mer och slippa bekymra mig om hur svettig jag blir. Eftersom jag tydligen är nära pension och svettas för minsta lilla nu för tiden, så kan ju en rask promenad i 40 minuter ställa till med en del. För att slippa gå upp när jag brukar vakna sådär vid 3, så tar jag och lägger sommarens morgonyoga på kvällen istället, kör en godnattyoga. Kanske blir kroppen lite avslappnad och trött av att förlägga såväl promenad som yoga till senare under dagen, så att jag får sova hela natten. Att investera i en ny yogamatta var i alla fall en bra start. Det där att svettas för minsta lilla gjorde det nämligen också lite extra utmanande att hålla sig på mattan, så att säga. Det var mer av en slank hon hit, och en slank hon dit, än stadiga positioner. Efter att ha pillat, klämt och känt på e...

Väckt först av alla, som vanligt, men jag lyckas på något sätt somna om. Sen blir jag väckt igen med livsviktiga frågor om tv:n, torra händer och frukost, trots att herr B.o.B. är uppe, men jag somnar om igen och igen. Något splittrat får jag ihop en sovmorgon till klockan 8:40. Herr B.o.B. tar sedan med sig arvsmassorna till simhallen, medan jag kan träna en timme och, efter en dusch, gå och handla. Jag tar en promenad i solen för att möta upp dem, men vi missade varann, så jag strosade hem igen och åt lunch. Arvsmassorna spelade lite spel på eftermiddagen medan jag glodde på en dokumentär. Sen åkte vi och köpte ny riskokare och brödrost och avslutade dagen på pizzerian. Precis en sådan dag jag längtat efter. Men som vanligt känner jag att jag slösat bort en ledig dag till ingen som helst nytta. Att ha en sån där slö dag låter alltid bättre i fantasin än hur det känns i verkligheten, men jag måste tvinga mig till dem ibland. Även om de inte känns så värst meningsfulla, så vet ja...

Pyret blir ju hela 7 år i år. Med det argumentet lyckades jag övertala herr B.o.B. att ta med henne till sin pyjamasklubb och barngruppträningen. Det var läge att passa på nu när den lilla damen, som ändrar sig oftare än vintervädret, i över en vecka sagt att hon vill prova. Medan jag och Polarn hängde här hemma, kollade på My little pony, övade på bokstäver, läste godnattsaga och somnade, så var Pyret iväg. Väl hemma ville hon gärna berätta för Polarn att hon var hemma (vilket var lite svårt), till mig sa hon inte så mycket mer än att det gått bra, de andra barnen var roliga och hon ville följa med även nästa måndag. Sammantaget får man tolka det positivt eftersom hon ville skryta för Polarn, hon var på gott humör och hon somnade fort. Polarn var märkligt okej med att storasyster drog iväg p...

En planeringsdag kan vara ett välkommet avbrott i vardagen. Att istället för samma gamla vanliga rutin, höra kollegor berätta om olika åtaganden, spännande påbörjade projekt och nya infallsvinklar. Sen hör det ju till att man får lunch och fika. Fast. Lunchen var en sallad. Till ena fikapausen fick vi en kanelbulle. Till den andra fikapausen fick vi bara kaffe. Och nej, det är inte tillåtet att skriva " Fika " om det innebär att man hämtar kaffe i automat. Då är det " Kaffe/te - rast ". För att kalla det " Fika " så ska det serveras något till. Viktigt. Sen ville ju duktiga kollegor visa upp andra kunskaper de besitter. Som att ha Mindfullness. Jag är så allergisk mot det, jag klarar verkligen inte av det, förstår inte hypen. Säger man det så får man ju höra härlig pseudopsykologi att det är just därför man är en s...

Jag vaknar tidigt, som att jag fortfarande är på Thailand tid. Så här när semestern lider mot sitt slut känns det inte som någon idé att försöka ta sovmorgon, det är väl bättre att kroppen vill fortsätta vakna tidigt av sig själv. Så jag gick upp och tränade istället.  Även 6.30 på morgonen är det rätt varmt i lägenheten, om man dessutom är i den fas i livet när hormonerna har överraskningsfester, så blir resultatet en tröja med fem svettfria fläckar. Resten av såväl tröja som mig påminde mer om dränkt katt. Gårdagens utflykt gick till: Man skulle lätt kunna döpa om det till Bamses värld, det är ju allt ungarna vill uppehålla sig vid. Men med lite tjat fick vi dem att gå till andra delar också. Besöket började i en lektion om naturens gång då det första vi såg var ett av lodjuren leka med en, för en kort stund, levande ekorre den fångat. Arvsmassorna tog det med ro, jag följer principen att om jag berättar och förklarar om saker som om de var naturliga och odramatiska, så k...