Som oftast är så blev jag väckt av Polarn, sådär 6.20 en söndagsmorgon. Den här morgonen ville hon följa med på min "morgonrunda". Jag har förklarat att jag går fort, och springer, under en ganska lång stund, men det var inga problem, sa hon.
Pyret hade också ritat av de Pokemonteckningar jag gjort tidigare, medan vi andra ordnade en blandad kompott. Mitt bidrag var en randig julgranskula, herr B.o.B. gjorde en döskalle och Polarn gjorde en färgexplosion.
Jag tänker att jag ska komma på någon nytta med att göra de där krympisarna, annat än att det är roligt att se dem dansa runt på plåten och sen vara små. Har inte lyckats än.
Grejen är att med hennes energinivå så är det inget problem, egentligen, hon skulle kunna klå mig med hästlängder - om hon vill. Och jag fattar att det mest är spännande att få följa med, speciellt när det bara är hon och jag. Det är mest det hon är ute efter såklart; lite egentid med mamma.
Och det började bra, hon kunde inte sluta prata om hur mysigt, roligt och skönt det var. De öde gatorna innan solen gått upp gjorde det nog extra spännande. Och hon orkade hålla i alla fall lite tempo och springa ett par intervaller. Sen satt byxorna lite knasigt. Och någonting började stickas i skon. Och det var ju lite jobbigt att springa.
Jag som kände att det gick sådär extra lätt att springa just idag, trots mensvärk och dålig sömn. Och även om "power walk" intervallerna var långsammaste någonsin så var intervallerna när jag sprang de snabbaste hittills. För jag lyckade springa ändå, jag fick lösa det så att jag sprang före en bit och sedan vände tillbaka till Polarn, som en liten löpar-jojo. Det var hennes förslag. Under tiden plockade hon pinnar och blad och berättade allt som hoppade in i hennes tankar.
Den lilla rundan som brukar ta en halvtimme, tog 52 minuter. Med det sagt så fick jag in långt fler intervaller än vanligtvis, och en eloge till Polarn som knatade runt i nästan en timme klockan 7 på morgonen. Hon fick välja frukostbordet som belöning men jag tror inte att hon vill följa med nästa gång, och det är både lite skönt och lite tråkigt.
Med den starten var det väl inte mer än rätt att Pyret fick välja eftermiddagsaktivitet. Hon ville att hela familjen skulle göra Krympisar tillsammans. Så fram med krympplast och färgpennor!
Fulkständigt partiskt tycker jag att Pyret verkligen har utvecklats i att teckna. Hon ville rita av en bild hon hade på sin Ipad, innan värmen såg den ut såhär:
Efter, så här:
Pyret hade också ritat av de Pokemonteckningar jag gjort tidigare, medan vi andra ordnade en blandad kompott. Mitt bidrag var en randig julgranskula, herr B.o.B. gjorde en döskalle och Polarn gjorde en färgexplosion.
Jag tänker att jag ska komma på någon nytta med att göra de där krympisarna, annat än att det är roligt att se dem dansa runt på plåten och sen vara små. Har inte lyckats än.
Kommentarer