Jag klockade in och gjorde mina sista uppdrag för året.
Nu är jag ledig fram till den 7:e januari. Wow liksom.
Dagen före julafton, förväntningarna är enorma. Det är väl ändå en klassisk allt är tillåtet-dag. Så jag åt stora mängder julgodis under dagen, inte det godaste man kan tänka sig, men skumhjärtan överdragna i choklad kan jag ändå klara mig på.
Jag tänkte i mitt stilla sinne att det bara var en nödlösning till morgondagen, då får man ju ordentligt godis.
Vad jag glömt var att herr B.o.B. fått uppdraget att inhandla julmat och tillbehör.
Jag sa: Köp julgodis!
Han sa: Som vad då?
Jag sa: Ta något bara.
För att citera en riktigt skum film så här i backspegeln: Big mistake. Big. Huge.
Detta är vad han köpte:
Det var ett inlägg på Hej hej vardag nyligen som möttes av enorm kritik av männen. Ämnet var mäns förmåga, eller oförmåga, att engagera sig jämlikt i hem och hushåll. Männen klev genast in och "förklarade" att om de försökte engagera sig så möttes det enbart av kritik från kvinnorna de levde med, för att deras bidrag inte dög. Därför slutar de engagera sig, i deras egna liv egentligen.
I alla fall.
En övergång till detta.
Efter 23 år tillsammans var detta vad herr B.o.B. tänkte min definition av julgodis var.
Inte en lyxig chokladask (eller två), som jag köper vid varje julhandling. Inte ens en liten påse Lindt. Inte ens choklad. Inte ens en ask Paradis.
Om det inte är ett perfekt exempel på att inte känna in hur hushållet fungerar, så vet jag inte vad som skulle vara ett bättre exempel.
Hur kan man missa att jag väljer choklad, alla gånger?
Dagens andra fråga är: Vilken var filmen citatet kom från? Vinnaren kan få julgodiset.
Kommentarer