Ledigt, eller vad man kallar det

Helg, det är ju inte riktigt vad det brukade vara. Jag är rätt less på helger, börjar bli löjligt uttråkad av dessa eviga promenader, filmer och pyssel vi försöker fylla tiden med. Visserligen finns det möjlighet att då och då öva upp nya intressen, såsom virkandet. Helt klart roligt att klara av lite mer avancerade beskrivningar, det kanske blir en sån där enhörningshalsduk till Polarn till slut.

Inte jämnast och snyggast i stan, men dugligt.

Men det lite mer avancerade virkandet kräver en del fokus,vilket inte är helt lätt att få till när arvsmassorna är lika rastlösa som en själv. Herr B.o.B. har någon evig deadline i några projekt och jobbar. Och jobbar, och jobbar, och jobbar, och jobbar och... ...ja, ni fattar. Därför riktas det eviga "Mamma!?" extra ofta åt mitt håll, i en tid när valmöjligheter angående allt begränsade. Yey.

Pyret har ärvt min sida av rastlösheten och bad att få göra om i sitt rum. Jag är också sjukt less på vårt hem nu när man är hemma och glor och försöker ständigt hitta på nya projekt, därför tog jag mig gladeligen an utmaningen. Vi har bytt plats på en del möbler och testar lite nytt, men har en del piffande kvar. Självklart ville Polarn också fixa lite i sitt rum, så jag har lite att göra när det snart väntar ledighet. Se där, vi kom på en inomhusaktivitet.

Något annat vi fick till idag var granen!

Polarn hade gjort en drös smällkarameller i skolan och både hon och Pyret hade gjort stjärnor av tandpetare. Därför valde vi rött, halmfigurer, pärlband och lite färre ljus i årets tema. Total kontrast mot förra årets rosa bonanza.

Nu väntar tre dagars arbete innan ett par veckors försök till ledighet och julfirande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen