attvarabob

Jag tror att det kan vara ett tecken på att livet är relativt händelselöst när det känns som grej att upptäcka den minsta avacadokärnan jag någonsin sett. Den var väldigt söt. Det måste vara ett tydligt ålderstecken att titta på en dokumentär om idolen från ens ungdomstid och se honom gulla med barnbarnen. Billy Idol should be dead , finns nu på Svt . Polarn reflekterade över att vi har sett flera dokumentärer och filmer om artister som knarkat sig till en sista vila och det var ju fint att just den här överlevde. Jag reflekterade mest över tidsandan. Jag tror vanligtvis inte på horoskop men ibland träffar det ändå väldigt rätt. Jag älskar riktigt dålig pappaskämt. Nu laddar jag för två arbetsdagar innan lite höstlov. Jag förväntar mig vila men är inställd på att bli besviken.

På SVT har det kommit en dokumentär om Staffan Hildebrand. Pojkarna - Regissören & sanningen. Nu har bara ett avsnitt av tre släppts så jag vet ju inte hur den här kommer utveckla sig framöver, men det jag vet är att den väcker ett vansinnigt obehag.  Jag sveps tillbaka till en tidsanda som i dagens blick känns så okunnig och aningslös, så många skygglappar överallt för att ingen ville se. Vad kan vara fel med att en man har unga pojkar hos sig konstant, det är ju som en ungdomsgård. På min låg- och mellanstadieskola fanns en idrottslärare som alltid gick igenom tjejernas omklädningsrum och "skämtade" genom att hålla spretande fingrar framför ansiktet och sa " Jag tittar inte! " samtidigt som han svepte med blicken genom omklädningsrummet och in i duschen. Visste alla att han gjorde detta? Ja. Gjordes något åt denne man? Nej. Det var inte ens ett ämne som kom förbi att han bara var "jobbig".  Jag känner mig osäker på om det är rätt att göra...

Serien heter Gift vid första ögonkastet och några av männen i den här säsongen är verkligen som ett gift som sprider sig direkt när man ser dem.  Jag förstår verkligen inte varför jag fortsätter att titta, det är som en horribel olycka jag inte kan låta bli att glo på.  En man som duckar frågor och vägrar stå för vad han tycker, en annan som säger att han inte alltid varit " Den varma och kärleksfulla mannen du ser framför dig ." fast han utstrålar beräknande kyla i alla klipp. Och ett par som diskuterar frågan: " Vad kommer först för dig, din man eller dina barn? " Stor tvekan uppstår, det är en svår fråga och hon "k ommer nog inte kunna välja." Ja, jag fattar att man i en fungerande relation behöver bejaka relationen och sin partner och att det blir positivt även för barnen. Men, frågan var inte ställd så, frågan var Vad kommer först. Mitt svar skulle vara:  Barnen är skyddslösa och beroende av mig medan min partner är en vuxen person med egen agens, d...

Jag såg det senaste avsnittet av Gift vid första ögonkastet XL . Vid tidigare kritik mot hur uppenbart misogyna åsikter fått fritt utrymme så har psykologen och Svt bemött det med att dessa åsikter kommer kommenteras senare i programmet. Nu var det dags: ..." inte sunt och inte särskilt hjälpsamt för relationer ."  Wow. Vad tydligt det framkom hur skadliga sådana åsikter kan vara. Det var ju bra av SVT att vända och inte alls framställa en relation med tydlig över- och underordning som något romantiskt eller eftersträvansvärt. Skoja bara. Det är fortfarande tydligt att de här inslagen av Andrew Tate beundran är en beräknad del av hela produktionen.  Det framhålls under avsnittet av andra deltagare andemeningen att om ett par är lyckliga så får de väl ha sitt förhållande på sitt sätt. Och ja, så är det väl, men behöver statligt finansierad tv framhålla det som ett recept på lycka?  Med detta på tv, en helt sjuk valkampanj och en Regionsledning på jobbet som fåt...

Jag har sett klippen och följt debatten men bestämde mig för att titta på programmet först innan jag bestämde mig för vad jag tycker. Jag pratar så klart om Gift vid första ögonkastet XL. Jag har bara sett en säsong tidigare, för flera år sedan och tyckte redan då att upplägget hade något obehagligt över sig, så jag såg inte fler säsonger. Redan det här att främlingar ska matchas av de som "vet bättre" har ju en gammaldags äktenskapsmäklar-vibe jag har svårt för, men det blev också uppenbart att vissa deltagare var med för att skapa drama. Men i år, jag tappar hakan. Att SVT skulle vilja rakt upp och ner haka på Andrew Tate-trenden gör mig mållös. Jag fastnar inte bara i de män som diskuteras livligt i media, de som beskriver sig som "Den m inst ödmjuka personen på planeten." och söker en "traditionell kvinna", för det är ju inte bara en sådan man. Jag reagerar även på kvinnorna som så öppet vill underkasta sig, eller "vara traditionella...

Jag kan inte riktigt förstå hur en recensent arbetar eller vilka kriterier de utgår ifrån när de recenserar. Men jag håller inte alltid med. Som nya svenska krim-serien Blodsoffer: Den fick ganska hyfsade recensioner. Jag höll på att smälla av efter en kvart och den känslan höll i sig genom hela serien. För av någon anledning tittade jag klart på hela serien. Några anledningar till att jag höll på att smälla av, i någorlunda kronologisk ordning. Det inkommer ett larmsamtal: operatören säger mest "Hallå?". * Så larmoperatören är egentligen en praoelev? Polispatrullen med två personer anländer till en misstänkt brottsplats där inringaren har nämnt dödshot och kniv, ändå går ena polisen in ensam. Den andra går in senare när kollegan först inte svarar, sen ropar på hjälp. * Polisutbildningen verkar bristfällig. Polisen som ska utreda morden på sina kollegor säger till det ena offrets anhöriga att han kommer hitta den som gjort det här, han lovar. * Och det var den mes...

Vi behövde en långsam morgon och då passade Polarn på att måla på sitt senaste alster. Hon har ett enormt tålamod och kan ägna en timme åt att få rätt nyans på ögon eller rätt struktur på pälsen. Hon har hållit på med den här tavlan i två veckor. Idag var fokus på att få till pälsen: Jag är visserligen partisk, men skulle säga att hon har kommit på något. Jag önskar att hon ärvt det tålamodet från mig, men det har hon inte. Jag vill alltid bli klar så snart som möjligt. Jag invigde ett secondhandfynd, vintage 80-tal blev det idag: Tvättställningen står obligatoriskt i bakgrunden. Hur mycket kan man tvätta egentligen? Det var dagens outfit när vi på eftermiddagen begav vi oss till Mall of Scandinavia med målet att äta buffé. Men innan det släntrade vi in på secondhand.  Det händer ju att de som sorterar varorna butikerna får in inte vet vad de har i händerna. Polarn hittade det här halsbandet för 89:- Jag såg direkt att vi hade en Fröj...

Idag såg jag sista avsnittet i serien Tip Toe Brittiskt drama-thriller-mini-serie i fem avsnitt med vansinnigt bra skådespelare. Om fördomar, hemligheter och att finna stöd, allt med en massa vändningar. Jag har en förkärlek för serier där man inte kan bestämma sig för om man tycker om karaktärerna eller inte, där fina sidor får gå bredvid de mörkare delarna hos personerna. Det här var en sådan serie. Det här var också en sådan serie som jag blir lite ledsen när den tar slut, för vad ska jag titta på nu?

Det är ju något visst med brittiska krim-serier när de är välgjorda. Vilket de ofta är. Jag ramlade över den här på Svt: Oskyldigt dömd ; 2 säsonger med bara 4 avsnitt per säsong. Älskar mini-serier. Nu är jag lite trött så min kognitiva förmåga är möjligtvis nedsatt, men jag lyckades inte lista ut vem den skyldige var förrän i slutet och det blir så mycket roligare att titta då. Sen var det lite brister och ologiska delar, som det ska vara i deckare lite grann, men överlag underhållande.  Arkiveras i kategorin Dagens tips.

Jag har tittat på Svt:s dokumentär ZTV- det stora tv-experimentet . Förutom den uppenbara nostalgin slås jag av samma sak som Anna Charlotta Gunnarsson när hon skriver i DN och efterlyser alla kvinnor från ZVT, för de har uppenbarligen gömts undan i dokumentären. Vilket är lätt pinsamt när dokumentären ska belysa hur banbrytande ZTV var. Jag noterar även en annan sak; Hur så väldigt många artister höll sig med en attityd där allt skulle skämtas bort. Det var ofta det bara tramsades, framförallt från alla dessa snubbar i band. Otroligt ofräscht beteende. Och det var liksom något annat än ironi, vilket var den stora trenden i övrigt. Jag tänker mer på det barnsliga, tramsiga och rent av respektlösa sättet frågor skulle skämtas bort och att detta syns här och där i dokumentären så det verkar vara något de medvetet vill lyfta fram.  Men förutom att några vinklar, eller brist på vinklar, skaver en del så finns det ju en rejäl dos minnen och nostalgi också. Det va...

Jag började dagen med en timmes morgonrunda i skogen. Regnstänk på huden och Flashback forever podden i öronen, det får en att vakna till, på ett bra sätt.  När jag kom hem kompletterade jag med styrketräning för att hålla ryggen och höfterna nöjda. Det krävs så himla mycket för att hålla kroppen nöjd nu för tiden. Efter en uppfriskande dusch pratade jag med lilla papsen som behövde åka in till sjukhuset igen. Det skulle vara fint om vården får ordning på både mamsens och papsens besvär så de slipper ha klippkort på akuten. Jag blev rastlös efter frukosten och tog en långpromenad till lokala secondhandbutiken, bara för att ha något att göra. Jag fyndade ett par snygga kostymbyxor från Ted bernhardtz at work, som verkar vara något halvdyrt märke , (byxor över 1000-lappen)   för 30 spänn: Hittade också ett gäng skor för 50 kronor paret, som klassiska herrskor från H&M: Fint till både byxor och klänning. Och de här från Zara som jag e...

Efter morgonens styrketräning hade jag svårt att bestämma vad jag ville ha till frukost. Så jag tog lite av varje: Havregrynsgröt, chiapudding med jordgubbar, smörgås och grapefrukt.  Jag hade som vanligt i övrigt en städdag. Jag gjorde spännande utflykter till soprummet och kunde ha kul med att sortera batterier, färgat och ofärgat glas, plast, tidningar och kartong. Det är lite tragiskt hur mycket skräp vi samlar på oss hela tiden. Jag tvättade tvätt men har lite svårt att fokusera just nu och glömde helt bort att köra en maskin, så den får jag ta imorgon. Städning är ju en sådan sak som aldrig tar slut, så det passar väl bra. Jag lagade en blus men har, igen, lite svårt att fokusera och fick börja om tre gånger för att det blev fel hela tiden, men nu är knapparna på plats. Mellan städ och tvätt tittade jag på miniserien Something very bad is going to happen . Jag fick lite Twin peaks blandat med Tarantino vibbar. Den var kanske i något för långsamt tempo ...

Om jag får göra vad jag vill en ledig dag: Den här får vara i fokus medan jag tittar igenom en massa serier.  Jag fick ont i magen av Uppdrag granskning . Blev positivt överraskad av nya serien Hundarna . Och lika positivt överraskad av filmen Den svenska länken. Jag tog paus för att laga min favoritmiddag. Riven zucchini, riven morot, stekt med vispat ägg och fylld med färskost och rökt skinka. För att orka sticka vidare körde jag ett snabbt styrkepass från nya favoritpassen på Instagram. Snabba pass med illusionen av att vara enkla, men är grymt effektiva. Jag håller hårt i principen att köra 20-30 minuters pass, men ofta. Till kvällen förstörs dagens lugn när jag inser att någon granne har möblerat om, skaffat ny tv eller blivit hörselskadad för plötsligt, efter 12 år i samma bostad, hörs tydligt repliker från en tv heeeeela kvällen. Det kommer driva mig till vansinne om det fortsätter.

Ibland är ju verkligheten den bästa källan till dikten. Så egentligen är det väl konstigt att det inte kommit en uppsjö av filmer och serier om Kennedy och Bessette Just denna känns dock väldigt mycket som en Harlequin roman. Redan i början av första avsnittet är det en scen där "Bessette" kråmar runt i sin charmigt stökiga lilla bostad iklädd endast ett litet vitt linne och små svarta trosor. Sådär som män tror att snygga kvinnor gör när de är ensamma.  Lite senare ses "Kennedy" i omklädningsrummet på ett gym iförd endast kalsonger med ett paket som är... ...iögonfallande. Sedan följer många scener där "Bessette" flippar med håret, kråmar sig och tittar på sin omgivning med Bambiögon eller med bister min. "Kennedy" glider runt och pratar med alla han umgås med om hur han bara ses som snygg Andra irritationsmoment; Bessette röker i var och varannan scen, men som föredetta rökare ser jag på en millisekund att det inte är en rökare som ...

Inte helt oväntat så är det lätt att vara efterklok. När man tittar tillbaka på 00-talet finns det väldigt många saker som är fullkomligt omöjliga att förstå med dagens mått mätt. Jag började titta på den här idag: America's next top model ; serien som tog VeckoRevyns skeva ideal till månen och tillbaka. Mobbing, utseendehets, rasism, ätstörningar och övergrepp lärdes ut till alla unga tjejer som ville lyssna. Och herregud vad vi lyssnade.  För att vara schysst så var de ju inte ensamma på den skruvade täppan med horribel människosyn. The simple life visade att vi skulle se ner på vardagslivet. The girls next door visade oss att människor med makt kan utnyttja kvinnor hur de vill. The Anna Nicole show visade oss att vi skulle håna personer som uppenbarligen mådde riktigt dåligt och bara stå och se på hur det spårade ut. What not to wear med Trinny och Susannah visade kvinnor att vi aldrig skulle vara nöjda och mest klä o...

Jag tycker inte att man ska underskatta att ha en serie att följa tillsammans med sina arvsmassor. Det svetsar samman familjen. Idag dök denna upp i flödet på någon av streamingtjänsterna: Dead like me från början av 2000-talet  Kanske är den lite brutal, men också rolig. Jag tror att Arvsmassorna gillade den och jag uppskattade nostalgin, den blir nog bra att följa.