Dagens flashback

Inte helt oväntat så är det lätt att vara efterklok. När man tittar tillbaka på 00-talet finns det väldigt många saker som är fullkomligt omöjliga att förstå med dagens mått mätt.

Jag började titta på den här idag:

America's next top model; serien som tog VeckoRevyns skeva ideal till månen och tillbaka. Mobbing, utseendehets, rasism, ätstörningar och övergrepp lärdes ut till alla unga tjejer som ville lyssna. Och herregud vad vi lyssnade.

För att vara schysst så var de ju inte ensamma på den skruvade täppan med horribel människosyn.

The simple life visade att vi skulle se ner på vardagslivet.

The girls next door visade oss att människor med makt kan utnyttja kvinnor hur de vill.

The Anna Nicole show visade oss att vi skulle håna personer som uppenbarligen mådde riktigt dåligt och bara stå och se på hur det spårade ut.

What not to wear med Trinny och Susannah visade kvinnor att vi aldrig skulle vara nöjda och mest klä oss för andras blickar än vårt eget tycke.

Men när jag tittar på dokumentären om ANTM så slås jag av att både medverkande och tittare kan så här i efterhand se hur himla fel det blev. Alla kan se med en modern blick på fenomenet och förstå hur det förstörde personer. Alla utom huvudpersonen.

Det finns fortfarande en marknad för manipulation och personer som vill använda sköra människor för att tjäna pengar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen