attvarabob

Vardagarna brukar alltid kännas lite tristare efter sommaren och då kan det hjälpa att boka in lite händelser. Dessutom är jag av övertygelsen att det är bra både för mig och arvsmassorna att få variera intrycken emellanåt. Så efter middagen gick vi och tittade på opera med Maya de Vesque och Charlotta Huldt–Ramberg. En alldeles lagom föreställning med operaklassiker som till och med arvsmassorna kände igen. Mellansnacket var avslappnat och charmigt, från uppenbart rutinerade artister. Arvsmassorna höll kanske inte ut hela timmen, men de kunde efteråt berätta vilka sånger de kände igen och Polarn var imponerad av hur högt och länge de kunde sjunga. Så stolt över att de ville prova på och hitta det som de kunde uppskatta, och inte bara direkt avfärda det som konstigt eller tråkigt. Det ska nog gå att få dem ur klorna på Netflix och Roblox emellanåt.

Det blev en dag i sommarens tecken. Och vad passar bättre än att cykla halva förmiddagen i duggregn då. Med lördagsgodiset I tryggt förvar kunde vi strosa iväg och se en kort dansuppvisning  innan vi gick och åt lunch. Sen tog vi bussen till kollegan som packat fikakorg och visade var Parkteatern skulle ha föreställning. Hembakade jordgubbsbullar bjöds det på medan vi satt på picknickfilten. What will have been hette föreställningen med Australienska cirkuscompaniet Circa. Jag tyckte den var fantastisk. Polarn och jag satt och klurade på vad det var för berättelse man kunde ana utspelade sig bland all akrobatik. Kanske handlade det om människor som förenades och slets isär, om bråk och kärlek och om människor som kämpade, tänkte vi.  Att vädret hade hunnit slå om och det bjöds på en varm sommarkväll hjälpte till att skapa stämning så klart. Arvsmassorna, speciellt Pyret, blev helt förälskade i...

Innan pandemin, närmare bestämt julen 2019, fick jag biljetter till två stand-upp föreställningar. Idag var det dags för den andra. Bättre sent än aldrig. Efter en väldigt god Hamburgare och ännu godare sötpotatispommes på Brödernas; var det showtime! Trevor Noah var till sist i Sverige med " Back to abnormal world tour ". Så himla rolig! Skämtet om katter som letade bomber var bäst, tätt följt av det mesta andra. Och det får inleda en 4 dagars helg, så otroligt behövligt. 

Det började inte jättebra. Pyret kom och sov bredvid mig under natten och drömde en hel del. Så jag fick händer i ansiktet och knän i ryggen från klockan 3, ända tills jag gick upp för att pallra mig iväg till jobbet. Efter en hel arbetsdag skulle jag in till staden . Ni vet, den där med massor av människor som rör sig så himla fort. Jag är inte så snabb i varken kropp eller tanke efter en hel arbetsdag, så det blir snabbt ganska förvirrande. Det gäller inte bara för att det varit restriktioner, utan har nog helt ärligt mer med ålder att göra. Storstadspuls får mig mer att tänka på hjärtklappning och högt blodtryck än på spänning, sus och dus.  Men vad sänker pulsen bättre än mat? Och hur firar man att man får äta vad man vill utan att arvsmassorna blir sura?  Man äter pizza! På 1889 fast fine pizza . Okej, vuxenpizza med chèvre, päron och ruccola, så långt från en hawaii, men pizza ändå. Till sist var det äntligen dags för julklappen från 2019; att gå och se Iliza...