attvarabob

Kollegan hade tagit med sig " Stora sockboken " av Jorid Linvik idag. Tanken var att jag skulle kunna låna den ifall jag hittade något mönster jag tyckte om. Men eftersom jag ville göra varannan socka i den så beställde jag ett eget exemplar istället. Det kallas att vara lösningsfokuserad och att investera i sin framtid.  Jag och kollegan satt där på lunchen och pratade om boken och hade självklart med oss egna projekt. Hon höll på med en mössa, jag med sockor. Jag har lärt mig att jag behöver ha något projekt som är transportvänligt, då är sockor så lagom i storlek och kräver inte enormt mycket fokus. Sockor till bebis visade sig dock kräva viss fingerfärdighet och tålamod så det får jag ägna mig åt hemma i lugn och ro.  När vi satt där och stickade kom en läkarkollega förbi, han hade tidigare sagt att han tycker om handarbete och skulle vilja lära sig sticka. Nu tog han tillfället i akt och fick först en liten lektion av kollegan i att sticka på run...

Äntligen var sockorna klara. Då passar det väl fint att börja på några i ministorlek nu när en kompis väntar smått. Små 10 cm strumpstickor, dubbelt garn och resårstickning, det var en utmaning. Jag är inte helt säker på att det kommer bli några färdiga sockor eller om tålamodet kommer tryta. Det är tur att jag har ända till februari på mig innan det behöver vara klart. 

En raggsocka klar. Nu är det dags att börja på nästa.

Så har jag lyckats knåpa ihop min första tröja med mönster, en Strömsötröja. Även fast det finns skönhetsfel här och där är jag väldans nöjd med att ha bemästrat detta.  Det är något ytterst tillfredsställande att lite i taget öka svårighetsgraden och lära sig fler tekniker. Att tålmodigt nöta på, göra fel, backa, göra om, se arbetet växa fram, tro att det aldrig kommer bli klart, påbörja något annat för att man ledsnar, men sedan i slutändan stå med ett färdigt projekt som jag har praktisk användning för det är en otroligt känsla.  Nu lägger jag fokus på mitt andra pågående projekt, det jag började med för att jag ledsnade på tröjan. Sockorna!  Nästa projekt måste nästa bli att kombinera strumpstickor och mönsterstickning. 

Jag roar mig under mina promenader med att lyssna på tidigare kollegans senaste bok: Generation Trauma . Utmärkt lyssning med välformulerade vinklar och redogörelser. Men jag kan inte låta bli att undra om det är en felsägning när det i ett kapitel pratas om en sammankomst där kliniker medverkar. Betoningen hos uppläsaren när han uttalar ordet kli- NI- ker är som ordet för en klinik , som i mottagning, vårdinrättning eller liknande. Jag tror att det som syftas på är mer som en person som arbetar på klinik , en kli-ni-ker . Sådant roar mig. Jag roar mig också med att komma något varv längre på tröjan min. Det är några skönhetsfel här och där men om det får finnas misstag i välrenommerade ljudböcker så är det väl inget att haka upp sig på. Dessutom, hantverk ska få vara något levande. Det är som att jag vill hylla de där små misstagen som en kontrast till all perfekt yta i dagens AI-våg.  En stund innan jag somnar underhåller jag mig med en fysisk bok. Någon...

Nu börjar det ju faktiskt se ut som en tröja: Det där med mönsterstickning är ju knepigt eftersom det då inte är alldeles lätt att sticka medan man har ett halvt öga på tv:n eller ett halvt öra i ett samtal. Jag behöver liksom räkna och ha mig och då finns inte samma förmåga att dela på uppmärksamheten. Roligt är det i alla fall.

Arvsmassorna hade terminens första skoldag idag, jag fördrev tiden med att upptäcka en felstickad maska redan på första varvet av mönsterstickningen. Det upptäcktes inte förrän på andra varvet, så klart, så jag fick backa cirka 250 maskor. Handarbete är bra rehabilitering, det kräver koncentration, tålamod och aktiverar blodtrycket.  Till kvällen gick stickningen bättre. Pyret tyckte att hon var värd ett besök till secondhandbutiken efter skolpremiären och det kunde jag inte gärna neka henne. Men titta vad som händer då, vad jag blir tvungen att köpa: Dräkt i ullblandning, skulle gissa på 80-tal, tyget är mer turkost än vad som syns på bilden.  Mer åt det hållet.  En blus som klev rakt ut från 80-talet i all sin prakt. Och en kjol i ull som på etiketten ser ut att vara från 50/60 talet. Hela etthundrafem riksdaler fick jag betala för alltsammans.  De passar så väl in i garderobens långsamma omvandling till t...

Gör sådant du tycker om. Okej. Så idag har jag tränat. Rensat och gjort om i köksskåpen.  Stickat. Sedan tog dagen slut.

Så många projekt, så lite tid. Jag vet inte om jag ska fortsätta på sockorna, eller fortsätta på ärm nummer två. Sockorna är ett nytt projekt och därför lite roligare. Ärmen är upprepning och därför lite tråkigt, men när jag blir klar med den kan jag fortsätta sticka oket på tröjan. Då ska det stickas mönster, det är ju en utmaning.  Sen har jag ju långa koftan jag virkar, den är ju inte klar än. Och har spanat in en klänning jag vill sy av det fina tyget jag fick.  Hur är det nu, är sömn och mat helt nödvändigt?

Mitt i all stress och oro kom en dags vila, utan planering, ansvar och måsten. Så hur förvaltar man en sådan dag? Innan världen vaknat tog jag mig en morgonrunda: Följt av lite styrketräning. Efter en lång frukost tittade jag på film: Dracula: a love tale .  Jag uppskattar vampyrtemat och Luc Besson brukar vara pålitlig men den här var sisådär. Lite överspelat och lite seg emellanåt men hyfsat trogen den klassiska storyn. Fördelen med halvseg handling är att man kan sitta och sticka samtidigt. På eftermiddagen tog jag en promenad med Mammakompisen och naturligtvis tog vi en paus för att fika. Tårta i burk var väldigt gott. Resten av dagen satt jag och stickade medan jag väntade på att Arvsmassorna skulle komma hem. Alltså en utmärkt ledig dag.

Inviger de nya stickorna med ett nytt projekt: Beräknas vara klart 2027eller nåt. Fast med de här stickorna är det så himla behagligt att det inte gör något om jag aldrig blir klar

When life gives you lemons; sticka. Så jag köpte ett till set med stickor. De korta Knitpro symfonie var fantastiska så nu köpte jag de långa. Jag ska köpa till några mindre och större storlekar separat, men inte nu. Just nu räcker de här.  Och vet ni, när jag började på den nya stickningen så kändes allt lite bättre. 

Polarn envisas med att växa, så helt traditionsenligt när vädret skiftar så behövs nya skor. Vi begav oss för att finna sådana men det gjorde Pyret uttråkad. Hon fick därför ta en titt på secondhand först. Där hittade Polarn skor. Ett par Adidas Campus och ett par Converse, för sammanlagt 130 kronor.  De är i godtagbart skick men trots allt använda, så vi toppade med ett par nya sneakers också. Fast secondhand ändå, det är ju fantastiskt. Jag hann också med att förbereda för skifte i vädret, fast till nästa vinter. Jag blev äntligen klar med min balaclava. Här modellad av modellen.  Nu ska jag sticka något roligare.

Efter morgonens styrketräning hade jag svårt att bestämma vad jag ville ha till frukost. Så jag tog lite av varje: Havregrynsgröt, chiapudding med jordgubbar, smörgås och grapefrukt.  Jag hade som vanligt i övrigt en städdag. Jag gjorde spännande utflykter till soprummet och kunde ha kul med att sortera batterier, färgat och ofärgat glas, plast, tidningar och kartong. Det är lite tragiskt hur mycket skräp vi samlar på oss hela tiden. Jag tvättade tvätt men har lite svårt att fokusera just nu och glömde helt bort att köra en maskin, så den får jag ta imorgon. Städning är ju en sådan sak som aldrig tar slut, så det passar väl bra. Jag lagade en blus men har, igen, lite svårt att fokusera och fick börja om tre gånger för att det blev fel hela tiden, men nu är knapparna på plats. Mellan städ och tvätt tittade jag på miniserien Something very bad is going to happen . Jag fick lite Twin peaks blandat med Tarantino vibbar. Den var kanske i något för långsamt tempo ...

När det är Alla hjärtans dag ska vi väl alla få göra det man tycker mest om. Så Pyret fick åka till second hand på dagen och till kvällen fick hon åka till en kompis som bjudit in kompisgänget på Valentines-häng. Medan jag och Polarn köpte garn och ägnade kvällen så här: När Polarn inte målar, tecknar eller skapar i papper eller något annat tillgängligt material, så är det virkning som gäller. Nu  ska hon göra en till sån här: Alla nöjdas dag.

Polisen gick ut med rekommendation att inte ge sig ut om det inte var nödvändigt, så då stannade vi hemma. Ja, när det var en lite lucka i snöfallet gick vi upp till vinden med alla julsaker, gick till återvinningen med allt skräp och gick till affären för att storhandla, men annars var vi hemma. Att roa Polarn en sån här dag är inte svårt, hon har ju alltid en massa projekt och just nu är hon väldigt upptagen med att måla. Varenda ledig stund sitter hon där och i dag blev hon klar med detta alster: Hon skissar upp något som är en blandning av olika bilder hon ser på nätet och sen kör hon. Hon fick för sig att det inte var lika bra som att måla från fantasin, men jag påpekade att man fortfarande måste ha talang även om någon annan kommit på motivet. Hon ser ju var alla nyanser, penseldrag och detaljer hör hemma på ett fantastiskt sätt.  Jag har ju också alltid något jag kan fördriva tiden med,.just idag valde jag stickningen. Tröjan till Pyret ka...

Äntligen har jag läst ut tegelstenen Ett litet liv av Hanya Yanagihara . 732 sidor om tragiska livsöden. Den var fin och bra på många sätt, men mot slutet blev den lite som ännu en säsong av en tv-serie som borde ha avslutats. Det blev lite mycket och lite för skruvat. Nu ska jag välja en lite mer lättläst bok. Visste ni att om man avfrostar frysen varje vinter så tar det inte mer än en halvtimme? Varför har ingen berättat det här? Det hade ju gjort saker så mycket enklare. Jag har säkert hört det någon gång under mitt vuxenliv men inte lyssnat, eller glömt. Men nu har jag fattat. Ska bara komma ihåg det nästa år. Dagens promenad gick till secondhandbutiken. Jag kom hem med detta: Ännumindrefjant ville också visa. Kavaj och t-shirt från H&M , blus från Primark med prislappen kvar, ullbyxor från Together! En tröja från Espirit till Pyret och en kjol från H&M till Polarn.  Hittade också spelet Ticket to ride . För hela alltet betalade jag 80 kronor, eftersom a...