Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens lärande

Kollegan hade tagit med sig "Stora sockboken" av Jorid Linvik idag.
Tanken var att jag skulle kunna låna den ifall jag hittade något mönster jag tyckte om. Men eftersom jag ville göra varannan socka i den så beställde jag ett eget exemplar istället. Det kallas att vara lösningsfokuserad och att investera i sin framtid. 

Jag och kollegan satt där på lunchen och pratade om boken och hade självklart med oss egna projekt. Hon höll på med en mössa, jag med sockor.
Jag har lärt mig att jag behöver ha något projekt som är transportvänligt, då är sockor så lagom i storlek och kräver inte enormt mycket fokus. Sockor till bebis visade sig dock kräva viss fingerfärdighet och tålamod så det får jag ägna mig åt hemma i lugn och ro. 

När vi satt där och stickade kom en läkarkollega förbi, han hade tidigare sagt att han tycker om handarbete och skulle vilja lära sig sticka. Nu tog han tillfället i akt och fick först en liten lektion av kollegan i att sticka på rundsticka och sen av mig i att sticka på strumpstickor. Handarbetssekten utökas sakta men säkert, snart kommer vi ta över världen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...