Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens medskick

Jag var på utbildning idag och påmindes om det utmärkta material som Akademiskt primärvårdscentrum tagit fram om att föra samtal om våld. Jag har använt det många gånger och tycker att det har varit ett hjälpsamt underlag i samtal där ord kanske inte når fram hela vägen. Framförallt dessa två cirklar:
Kanske borde jag hjälpa till att förmedla detta material till produktionen och medverkande i Gift vid första ögonkastet XL? Så behöver de inte krångla in sig i olika försvar kring det som händer i programmen utan kan säga rakt ut att det är exempel på våld. 

Idag träffade jag en psykolog som berättade att hen aldrig ställt frågan till en patient om den utsatts för våld och därför kämpade lite med hur man skulle formulera sådana frågor. Det är skrämmande nog inte första gången jag träffar vårdpersonal som säger så, trots att det ingår i vårdens uppdrag. Därför tänker jag att experterna i programmet kanske inte heller är så kunniga att de vågar ta ställning, och då kanske vi inte ska vara jätteförvånade över att personer på ett produktionsbolag, eller SVT, kämpar med att förstå detta. Men med det här materialet kan alla våga kalla våld för våld iställt för att använda  ordval som att vissa beteenden "inte är en bra sak" eller "inte hör hemma i en kärleksrelation". 
Det blir väl bra?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...