Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens sociala

Innan klockan slagit 10 hade jag tränat, veckohandlat, tvättat två maskiner tvätt och gjort lunch till veckan. 

Vid 11 kom Cous-cous på besök för att lämna lite praktiska förvaringslådor för Polarns alla målarprylar. Vi passade på att ta en promenad till Secondhandbutiken och få i oss lite kaffe när vi ändå höll på. 

Klockan 14 mötte jag upp Arvsmassorna och deras far då Pyret hade önskat att vi alla gick på Nordic Star Cup
Så till 3 Arena begav vi oss för att titta på en välgörenhets-fotbollsmatch till förmån för UNICEF. Mellan ett svenskt lag bestående av kändisar och ett danskt lag bestående av... danskar som var eller inte var kändisar. 
Det var ju mer än bara en vanlig match med ett maffigt öppningsnummer och uppträdanden av hemliga artister i pausen.
Bland annat Marcus och Martinus, Greekazo, Felicia, Behrouz Badreh och Theo Walgren leddes av lagkapten Caroline Seger och coachade av Bosse Andersson och David Sundin. De gav också Sverige en seger.

I halvtid uppträdde först Jireel sedan Adaam och Bolaget avslutade hela eventet. Det vill säga artister jag hört på spellistan när jag tränar men inte egentligen har en aning om vilka de är, jag orkar bara inte byta låtar när jag springer. 

Det som drog ner denna kväll i en fullproppad arena var att vi hamnade bredvid fem överförfriskade yngre män som stank öl och parfym. Den ena satt och skrek "Jävla hora!" till danska tjejen som sjöng deras nationalsång och när han annars fann det passande, en av dem var så packad att han satt och var så uppenbart nära att spy, en skrek till kompisarna "Vad fan sitter vi här för när vi skulle kunna vara hemma och kröka?!" och samtliga skulle ofta gå förbi för att gå på toa och gå och köpa ny öl. 
Detta på ett event där deltagarna till 99% bestod av barnfamiljer. 
De förstod tack och lov att de nog hamnat på fel slags fotbollsmatch och lämnade efter första pausen. 

Jag känner att mitt sociala kapital har utnyttjas maximalt idag och alla intryck och dofter har gett mig huvudvärk. Det är nog dags att vänja sig vid en aktivitet per ledig dag om det ska bli någon slags återhämtning under helgen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...