attvarabob

Jag är helt enkelt inte skapt för nyårsafton. Inte min grej. Jag har liksom anpassningssvårigheter. För mycket saker som kännetecknar nyår ligger långt ifrån vad som kännetecknar lilla B.o.B., och då blir det ju inte så bra. Jag började dagen med att gå ut och springa, när alla andra sov. Det var ju i och för sig något som gjorde dagen lite trevlig, ungefär lika trevligt som duschen och frukosten efter. Humöret gick upp lite. Sen behövde vi handla. Det är ju sällan trevligt. Än mindre i covid-tider, utan att veta vad man skulle ha. Humöret sjönk igen.  När vi kom hem skulle maten tillagas. Jag hade åsikter om hur den skulle tillagas, jag som lagar 90% av maten till vardags. Humöret sjönk igen. Vi gjorde i alla fall egen pizza med kryddig tomatsås, mozzarella, parmaskinka och pinjenötter, och serverade med sallad och balsamvinäger. Jag har inga bildbevis för jag var hungrig, så jag visar ljusen istället. Det hör väl nyår till med tända ljus på bordet, men jag tänder nästan aldrig ljus,

Även om jag spenderade större delen av dagen med att ha ont eller vara trött av värktabletterna, så hann jag också ta revansch och baka bullar. Bullar i vanlig storlek. Vaniljbullar efter recept från min moster, om jag minns rätt. Kan äta hur många som helst. Jag hann också med att hämta böcker till vårens utbildning. Dags för några fler högskolepoäng.  Men mest har jag tagit hand om kattbebis, hon uppskattade soffläget. Hon lyckades med konststycket att sova så här nära storkatten: Storkatten fräser inte ens när hon kommer nära. Hoppas de kan bli de lurvigaste av vänner. 

Man kan väl säga att jullovet går i det kreativa tecknet. Arvsmassorna bad här om dagen att få varsin canvas att måla på. Medan jag försökte återhämta mig från endometriossmärtorna som kom under morgonens löparrunda kunde arvsmassorna ha målarstudio, och detta blev resultatet: Polarn var abstrakt och färgstark. Pyret var noggrann och realistisk. Jag misstänker att det blir att gå och köpa fler canvasdukar imorgon. 

Det var kanske lite rea på träningsskor/sneakers och jag kanske råkade beställa några. Tre gånger tre ränder: Det var först när fick hem dem som jag märkte att alla var från Adidas, det var inte något planerat. Jag behöver inte alls försvara det, men om jag måste så skulle försvaret vara att de blå är löparskor för kalla dagar, de vita hade jag liknande som var supersköna men blev förstörda av att vi hamnade i ett område med röd lera, och de svarta jag har börjar gå sönder. Men annars är försvaret att jag går och springer mycket, och mina fötter är gamla och kinkiga. Och att jag vill ha. Jag ligger ju lite efter i mitt andra samlande: Jag får helt enkelt se till att ha en handlingsplan:

Arvsmassorna fick gott om julklappar som går att roa sig med, de skulle hållas sysselsatta under jullovet.  Polarn fick (självklart) Lego av sin morbror, nu har hon gått över till tekniklego: Tanken var att det skulle ta lite längre tid att bygga. Hon började igår: Hon är så sjukt duktig på det där, behöver ingen hjälp alls. Om hon brukar vara taggad på sina Legobyggen är hon överexalterad denna gång eftersom hon så gärna vill köra den. Hon sa idag att hon nog skulle ta en liten paus och fortsätta imorgon, för även om hon gärna vill bli klar, så vill hon ju inte att bygget ska ta slut. I nästa mening började hon planera för vilket Lego hon ska önska sig i födelsedagspresent. Pyret har fortsatt pyssla med sin lera och idag skapat denna kreation: Hon började med lera för 3 dagar sedan! Den där ungen! Allt som krävs är att titta på lite bilder på nätet, tydligen.  På kattfronten inte mycket nytt. Kattbebis visade sig vara typen som kryper in under täcke

Efter duschen, när jag satte mig för frukost, tänkte jag att det varit lite kyligt på morgonens runda. Väderappen sa att det senare på morgonen skulle vara så här: Så vid 6:30 var det kanske lite kyligare. Måste dra på mig tumvantar på nästa runda. Vis av den väderkollen blev dagens outfit för utomhusbruk detta: Lager på lager på lager. Det funkade fint utomhus, men jag höll på att dö inomhus. Dagens inomhusaktiviteter var att se Pyret gå i mina gamla fotspår nu när hon äntligen fick cernitlera i julklapp. Det är ett evigt pillande med små konstverk: Väldigt matbetonat kan man säga. Som vanligt när det är något jag säger att jag har gjort (om så för mer än 30 år sedan) så börjar Pyret beställa saker. Först något "enkelt"; en liten ros: Jag bjuder också på mina extremt vintertorra tassar. Sen levlar hon upp och vill att jag gör en baby Yoda. Alltså vad fasiken. Jag gjorde mitt bästa med stela fingrar och halvdålig syn.

Det var ju ingen katt jag fick, det var ju baby Yoda: Vår lilla speta har börjat komma till ro, hon jamar mindre och leker mer. Hon kommer till och med i närheten av vår "lilla" sur-katt utan att bli mött av ilsket fräsande. Kanske är det den där lite sorgsna blicken som är tricket. Jag får erkänna att jag inte helt kommit över dramat med förra kattbebis. Jag är lite nervös helt enkelt. Sen är det svårt att inte jämföra, och de är två väldigt olika katter, om den förra var helt galen och lite kaxig, är det här en försiktig filbunke.  Dessutom har jag mest haft rejält fluggiga katter, okej en har varit korthårig men istället lite stabbig. Den här finlemmade lilla fröken med de lååånga benen och sammetspälsen är helt ärligt inte vad jag själv hade svajpat höger på. Fast även om jag vanligen faller mer för fluffiga än eleganta katter, så faller jag allra mest för keliga och sällskaplig katter, och den här spenderar sjukt mycket tid i knät, spinner ofta oc

Som äkta crazy cat lady har jag inget emot att gå upp strax efter 5 på julaftonsmorgon för att lilla kattbebis var lite orolig och ville ha sällskap. Jag menar, man måste ha ett hjärta av stål för att stå emot en sån här: Så jag slog mig ner i soffan med en kopp kaffe och kattbebis i knät och försökte ta in lite julkänsla. Sen tänkte jag att det bästa sättet att börja julen var att ge sig ut i den nyfallna snön för en runda. Det var jag, plogbilarna och hararna som gjorde spår i snön. Magiskt. Jag kan inte riktigt förstå hur man kan sluta springa för att snön kommer, den bäddar bara in rundan med ett friskt,  svalkande täcke.  Polarn blev besviken att jag inte sov, alternativt sprang längre, för hon hade velat fixa frukost till mig. Som kompensation fick hon välja mina kläder. Hon hittade en klänning som var äldre än henne (och Pyret), från julen 2010 för att vara exakt.  Det minns jag bara för jag köpte den pyttelite som tröst efter oper

Fick lite rapport från verkligheten (och TCO) pä jobbet. Den där känslan man lätt får att man kanske överdriver, att det bara känns som att man gör mer, att man bara inte ser allt det den andre gör, den känslan är tydligen inte mer än hjärnspöken.  Det är en aning deprimerande att den här typen av rapporter dimper ner allt oftare, men fortsätter se likadana ut. Precis som rapporterna kring kvinnodagen om att kvinnor arbetar gratis många minuter varje dag. Är det bara kvinnor som uppmärksammar, ser, och tar notis om dessa rapporter? Det är ju knappast bara kvinnor som prenumererar på pressmeddelanden i sociala frågor.  Så varför förändras inte de här siffrorna?  Inte är det för att kvinnor tycker om att ha halsbränna och nervösa ryckningar i ögat inför jul? Och inte ska det läggas ytterligare krav på kvinnan att tagga ner och inte göra så mycket. Julen ÄR mycket, det ÄR extra hemarbete för att få ihop en jul, annars är det bara en ledig dag. "Någon" behöver fixa ju

Med fyra timmars sömn under det obefintliga bältet, på grund av orolig kattbebis som behövt sällskap, så rev jag av sista arbetsdagen innan jullovet. I god tid innan det var dags att stämpla ut hade jag avslutat och rundat av allt jag behövde. Så skönt att slippa gå in på distans imorgon för att bli klar med månaden och årets kontakter.  Nu är besökslampan släckt de närmaste 18 dagarna. Den där promenaden hem när man är klar är ju helt fantastisk. Lite förvirrad var jag och var för en stund övertygad om att det är julafton imorgon, men nu ska vi inte ha bråttom.  Hemma väntade vår lilla skrik-fia, som slutat yla konstant efter sällskap och bara yla lite då och då. När jag stod och städade köket efter middagen hoppade hon upp på bordet och ylade, så jag satte mig på huk och lockade på det lilla livet. Hon hoppade upp i famnen och la sig tillrätta. Städningen avbröts i 20 minuter. Det kallas prioriteringar. Och så här innan jul fick Pyret ett önskemål uppfyllt

Först hade jag en rätt kass arbetsdag där jag började tvivla på samhället vi lever i. Sen hämtade jag arvsmassor som var väldigt nöjda över att gå på jullov. På vägen hem kom ett meddelande från herr B.o.B. om att vi inte behövde fixa middag, vi skulle köpa hem något. Så kom herr B.o.B. hem lite tidigare och meddelade att vi skulle iväg för att hämta min julklapp. Säg hej till bebis: En 13 veckors blandning mellan Russian blue och Main coon. Den andra katten sa " fräääässs ". Kattbebis sa mjau i timmar i hela lägenheten. Men det ska nog bli bra.  Julen kom tidigt i år.

Det sägs ju att (för)klimakteriet är att uppleva tonåren på nytt, med kroppens alla förändringar som en regelbunden överraskning. Senast i raden är att håret bestämt sig för att utveckla korkskruvslockar på ungefär en decimeter av håret. Så här: Vissa dagar är de ännu mer framträdande. Det är än så länge oklart om topparna inte är lika påverkade för att de fortfarande har spår av blekning, och om hela håret därmed med tiden kommer bli lockigare. Jag har ju sedan tidigare märkt att de grå hårstråna är mer lockiga och de blir ju också fler. Vilken spännande fas i livet det här är då.

Jag hade äntligen möjlighet att följa med på arvsmassornas gradering i pyjamasklubben. Den här gången var det betydligt mer nerver eftersom ett nytt bälte skulle innebära att gå till avancerad nivå.  Jag hade lätt migrän under morgonen och skulle sedan lotsa dessa nervknippen till klubben, väl där var det lite föreningar från tidigare gruppens gradering. Det kan hända att mina nerver under denna härliga väntetid också var precis på gränsen innan de äntligen släpptes in.  Trots nerver på utsidan så klarade de av terminologi, mönster, sparring och att krossa plankor. Så de tillhörde de lyckliga som efter tre timmar fick gå och hämta diplom och nytt bälte, denna gång ett blått. Nu är de så taggade på nästa termin och framtida bälten. För att fira detta fick de middag på Pinchos. Det var de verkligen värda. Jag var på vippen att börja böla av stolthet flera gånger under graderingen, även när andra i klubben var så himla duktiga. Så himla fint att se dem våga och kun

Obligatorisk julgransbild! Arvsmassorna valde silver och rosa som årets färg. Jag låter dem välja, men försöker begränsa mängden pynt för jag vill ju inte att det ska bli som värsta julgranen. .... ha.ha.ha. Eftersom arvsmassorna skulle på lekträff kunde vi inhandla allt i matväg för julen.  Skoja bara, jag kom självklart på saker vi glömt så snart vi kom hem, och vi orkade inte veckohandla samtidigt, så vi behöver återvända till närmaste mataffär inom kort. Så frustrerande för jag vill verkligen undvika alla affärer fram till januari. Fast när herr B.o.B. försökte dra in mig i sin julklapps-panik tog jag tydligt avstånd. Jag har noggrant beställt allt i god tid för att slippa stressa, jag är klar. Nu ville han ha hjälp med julklappar från farmor och farfar men den gick jag inte på.  Man blir så vis med tiden. Nu ska vi köpa det sista till julbordet, göra köttbullar och baka något, sen kan jag pusta ut.

Arbetsveckan är slut. Nästa vecka jobbar jag bara tre dagar, sedan väntar långledigt. Men den vetskapen gör exakt ingenting för att jag ska orka mer, snarare tror jag att tröttheten känns av lite extra. När jag gick hem var en tjusig fullmåne framme. Till min besvikelse fick jag inte ens förvandlas till en ståtlig och stark varulv. Något spännande kunde väl ändå hända för att liva upp tillvaron lite. Hur ska man annars orka hela tre dagar till?

Nu har jag ju nyligen varit sjuk en sväng till och därför haft några dagars uppehåll i träningen. Fast jag måste påminna mig varje gång om att det uppehållet blir mindre än vad jag tror.  Jag försöker lyssna till kroppen och inte köra på för hårt, och just nu får jag lätt hög puls, jag har ont i kroppen till och från, är så trött att jag nästan somnar mitt på dagen, och känner mig yrslig då och då. Dessutom har jag troligen fått lite magkatarr eftersom jag emellanåt får en svidande värk sådär mitt mellan bröstkorgens revben. Så jag har hoppat över träningspass. Eller? Jag tänker att bara ta sig igenom en dag på jobbet är träning nog efter att ha vabbat och varit sjuk. Och jag pressar nog egentligen kroppen lite för hårt ändå, eftersom jag promenerar till och från jobbet. Det är ju lite av en rivstart efter mer än en veckas stillasittande, sömnbrist och virus, att knata mellan 7-10 km per dag. Och det här visar väl att jag inte borde se det som att jag hoppar över träning bara för att j