Det där med nyår

Jag är helt enkelt inte skapt för nyårsafton. Inte min grej. Jag har liksom anpassningssvårigheter. För mycket saker som kännetecknar nyår ligger långt ifrån vad som kännetecknar lilla B.o.B., och då blir det ju inte så bra.

Jag började dagen med att gå ut och springa, när alla andra sov. Det var ju i och för sig något som gjorde dagen lite trevlig, ungefär lika trevligt som duschen och frukosten efter. Humöret gick upp lite.

Sen behövde vi handla. Det är ju sällan trevligt. Än mindre i covid-tider, utan att veta vad man skulle ha. Humöret sjönk igen.

När vi kom hem skulle maten tillagas. Jag hade åsikter om hur den skulle tillagas, jag som lagar 90% av maten till vardags. Humöret sjönk igen.

Vi gjorde i alla fall egen pizza med kryddig tomatsås, mozzarella, parmaskinka och pinjenötter, och serverade med sallad och balsamvinäger.

Jag har inga bildbevis för jag var hungrig, så jag visar ljusen istället. Det hör väl nyår till med tända ljus på bordet, men jag tänder nästan aldrig ljus, inte min grej.

En annan sak som förknippas med nyår är alkohol. Inte heller min grej, trött som jag är. Jag valde bort flaskan med skumpa och ölen i kylen till förmån för denna:

Och de hade rätt, den var god, passade utmärkt även till huvudrätten:

Ryggbiff med ugnsbakad parmesanmos, bearnaisesås och lite grönsaker. Också gott.

Till efterrätt blev det pannacotta med blåbär och hallon.

Mat gör ju i alla fall att humöret höjs ett snäpp.

Vi passade på att titta på Grevinnan och betjänten under efterrätten, klassiskt nyår ändå.

Så mycket roligare att se tillsammans med arvsmassorna som fnittrar hysteriskt. Lite höjning i humöret där.

För att hålla oss vakna spelade vi spel.

Finns väl inte ett bättre sätt att dra ner humöret på.

Något som hör till nyår är ju att vara vaken till midnatt, så sadistiskt. Inte nog med att man ska vara vaken så himla länge, man ska vara social hela tiden. Hur tänkte de där?

Nåväl. Nu har vi rivit av den här dagen och kan påbörja nästa år. Som arvsmassorna brukar säga: "Det kan i alla fall inte bli värre."

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen