Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med nyår

Jag är helt enkelt inte skapt för nyårsafton. Inte min grej. Jag har liksom anpassningssvårigheter. För mycket saker som kännetecknar nyår ligger långt ifrån vad som kännetecknar lilla B.o.B., och då blir det ju inte så bra.

Jag började dagen med att gå ut och springa, när alla andra sov. Det var ju i och för sig något som gjorde dagen lite trevlig, ungefär lika trevligt som duschen och frukosten efter. Humöret gick upp lite.

Sen behövde vi handla. Det är ju sällan trevligt. Än mindre i covid-tider, utan att veta vad man skulle ha. Humöret sjönk igen. 

När vi kom hem skulle maten tillagas. Jag hade åsikter om hur den skulle tillagas, jag som lagar 90% av maten till vardags. Humöret sjönk igen.

Vi gjorde i alla fall egen pizza med kryddig tomatsås, mozzarella, parmaskinka och pinjenötter, och serverade med sallad och balsamvinäger.
Jag har inga bildbevis för jag var hungrig, så jag visar ljusen istället. Det hör väl nyår till med tända ljus på bordet, men jag tänder nästan aldrig ljus, inte min grej.

En annan sak som förknippas med nyår är alkohol. Inte heller min grej, trött som jag är. Jag valde bort flaskan med skumpa och ölen i kylen till förmån för denna:
Och de hade rätt, den var god, passade utmärkt även till huvudrätten:
Ryggbiff med ugnsbakad parmesanmos, bearnaisesås och lite grönsaker. Också gott.

Till efterrätt blev det pannacotta med blåbär och hallon.
Mat gör ju i alla fall att humöret höjs ett snäpp. 

Vi passade på att titta på Grevinnan och betjänten under efterrätten, klassiskt nyår ändå.
Så mycket roligare att se tillsammans med arvsmassorna som fnittrar hysteriskt. Lite höjning i humöret där.

För att hålla oss vakna spelade vi spel.
Finns väl inte ett bättre sätt att dra ner humöret på.

Något som hör till nyår är ju att vara vaken till midnatt, så sadistiskt. Inte nog med att man ska vara vaken så himla länge, man ska vara social hela tiden. Hur tänkte de där? 

Nåväl. Nu har vi rivit av den här dagen och kan påbörja nästa år. Som arvsmassorna brukar säga: "Det kan i alla fall inte bli värre." 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.