Fortsätt till huvudinnehåll

Det där med nyår

Jag är helt enkelt inte skapt för nyårsafton. Inte min grej. Jag har liksom anpassningssvårigheter. För mycket saker som kännetecknar nyår ligger långt ifrån vad som kännetecknar lilla B.o.B., och då blir det ju inte så bra.

Jag började dagen med att gå ut och springa, när alla andra sov. Det var ju i och för sig något som gjorde dagen lite trevlig, ungefär lika trevligt som duschen och frukosten efter. Humöret gick upp lite.

Sen behövde vi handla. Det är ju sällan trevligt. Än mindre i covid-tider, utan att veta vad man skulle ha. Humöret sjönk igen. 

När vi kom hem skulle maten tillagas. Jag hade åsikter om hur den skulle tillagas, jag som lagar 90% av maten till vardags. Humöret sjönk igen.

Vi gjorde i alla fall egen pizza med kryddig tomatsås, mozzarella, parmaskinka och pinjenötter, och serverade med sallad och balsamvinäger.
Jag har inga bildbevis för jag var hungrig, så jag visar ljusen istället. Det hör väl nyår till med tända ljus på bordet, men jag tänder nästan aldrig ljus, inte min grej.

En annan sak som förknippas med nyår är alkohol. Inte heller min grej, trött som jag är. Jag valde bort flaskan med skumpa och ölen i kylen till förmån för denna:
Och de hade rätt, den var god, passade utmärkt även till huvudrätten:
Ryggbiff med ugnsbakad parmesanmos, bearnaisesås och lite grönsaker. Också gott.

Till efterrätt blev det pannacotta med blåbär och hallon.
Mat gör ju i alla fall att humöret höjs ett snäpp. 

Vi passade på att titta på Grevinnan och betjänten under efterrätten, klassiskt nyår ändå.
Så mycket roligare att se tillsammans med arvsmassorna som fnittrar hysteriskt. Lite höjning i humöret där.

För att hålla oss vakna spelade vi spel.
Finns väl inte ett bättre sätt att dra ner humöret på.

Något som hör till nyår är ju att vara vaken till midnatt, så sadistiskt. Inte nog med att man ska vara vaken så himla länge, man ska vara social hela tiden. Hur tänkte de där? 

Nåväl. Nu har vi rivit av den här dagen och kan påbörja nästa år. Som arvsmassorna brukar säga: "Det kan i alla fall inte bli värre." 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...