Tredje natten med två arvsmassor bredvid mig. En sjukling och en intensiv drömmare. Jag är helt slut.
Polarn har en fullkomligt vidrig hosta men febern har gått ner och hon börjar piggna till. I torsdags var hon nog det risigaste jag sett henne vara någonsin. Om till och med hon somnar mitt på dagen, och fem minuter efter läggdags, då är det illa. Men det verkar i alla fall inte vara Covid:
Nu har Pyret också börjat hosta, yey. Jag har känt mig lite ruggig idag, men har också sömnbrist och den där sortens mens där jag behöver knapra tabletter för att minska blödning, vilket i sin tur ger mysiga biverkningar. Alltså oklart om jag också kommer däcka, men kanske inte omöjligt efter att ha haft Polarn i famnen 80% av dagarna. Det är väl så smittspridning funkar.
Jag har en känsla av att det här kommer bli så roligt!
Kommentarer