Som äkta crazy cat lady har jag inget emot att gå upp strax efter 5 på julaftonsmorgon för att lilla kattbebis var lite orolig och ville ha sällskap. Jag menar, man måste ha ett hjärta av stål för att stå emot en sån här:
Det minns jag bara för jag köpte den pyttelite som tröst efter operationen för utomkvedshavandeskapet.
Så jag slog mig ner i soffan med en kopp kaffe och kattbebis i knät och försökte ta in lite julkänsla.
Sen tänkte jag att det bästa sättet att börja julen var att ge sig ut i den nyfallna snön för en runda.
Det var jag, plogbilarna och hararna som gjorde spår i snön. Magiskt. Jag kan inte riktigt förstå hur man kan sluta springa för att snön kommer, den bäddar bara in rundan med ett friskt, svalkande täcke.
Polarn blev besviken att jag inte sov, alternativt sprang längre, för hon hade velat fixa frukost till mig. Som kompensation fick hon välja mina kläder. Hon hittade en klänning som var äldre än henne (och Pyret), från julen 2010 för att vara exakt.
Resten av dagen var som förväntat. Massor med mat, och överspända arvsmassor.
De fick öppna alla julklappar till sist.
Nu har vi mat kvar för att utfodra ett helt rugbylag, jag är proppmätt och helt färdig. Vi städar undan allt och får förhoppningsvis möjligheten att göra om det nästa år.
Och just det, jag avslutade dagen med att få mens. Så god jul.
Kommentarer