Med fyra timmars sömn under det obefintliga bältet, på grund av orolig kattbebis som behövt sällskap, så rev jag av sista arbetsdagen innan jullovet.
Det var verkligen frisyren för henne.
I god tid innan det var dags att stämpla ut hade jag avslutat och rundat av allt jag behövde. Så skönt att slippa gå in på distans imorgon för att bli klar med månaden och årets kontakter.
Nu är besökslampan släckt de närmaste 18 dagarna.
Den där promenaden hem när man är klar är ju helt fantastisk. Lite förvirrad var jag och var för en stund övertygad om att det är julafton imorgon, men nu ska vi inte ha bråttom.
Hemma väntade vår lilla skrik-fia, som slutat yla konstant efter sällskap och bara yla lite då och då. När jag stod och städade köket efter middagen hoppade hon upp på bordet och ylade, så jag satte mig på huk och lockade på det lilla livet. Hon hoppade upp i famnen och la sig tillrätta. Städningen avbröts i 20 minuter.
Det kallas prioriteringar.
Och så här innan jul fick Pyret ett önskemål uppfyllt.
Hon har några gånger under året pratat om att klippa page och hade nu bestämt sig helt och hållet. Inte kunde hon då vänta på att få tid hos frisör, hon litade på att lilla mamma kunde fixa biffen, eller håret.
Det var ett modigt och väldigt bra val. Jag är så klart löjligt partisk men hon blev så fin att jag fick tårar i ögonen.
Så där lite fuktigt blev håret också mer självlockigt, jag bara älskar det.
Nu ska jag se om kattbebis vill spendera natten med mig, eller om hon är otrogen redan från start och väljer någon annan. För att säkra upp så har jag deklarerat att vi måste fortsätta skaffa katter till dess att vi får en som vill kela och sova med mig.
Skoja bara.
Eller?
Kommentarer