Vi fick julgåva från jobbet; presentkort på en generös summa som går att välja från många olika leverantörer.
Härligt va?
Men. Nu sitter jag ju där och scrollar och scrollar och undrar vad i hela friden jag ska lägga så mycket pengar på. Pyret tyckte att jag skulle välja någon klädaffär och köpa kläder till henne, och det skulle ju inte vara otänkbart eftersom jag spenderade presentkortet jag fick i födelsedagspresent på kläder till arvsmassorna.
Men näe, den här gången ska jag köpa något till mig själv!
Jag har ett tufft och slitigt arbete där jag ofta tar med mig känslan av otillräcklighet, orättvisa, sorg och ilska. Den här julklappen är till mig.
Det gör dock inte att jag vet vad jag ska lägga så mycket pengar på, till mig själv. Tänk om man som yngre upplaga skulle veta att man en dag skulle ha svårt att köpa något dyrt till sig själv. Att hela grejen med att "unna sig" skulle kännas onödigt. Lite tragiskt är det ju.
Och jag har kollat, man kan inte köpa sig lycka, men man får försöka.
Kommentarer