attvarabob

...men samtidigt måste man väl passa på att njuta när tillfälle ges, så: Hej, Hej! Förutom att det är fredag och jag har övat mig på att säga nej och sätta gränser hela veckan, så är det värt att fira att hemma har vi haft en glad vecka. Fem lämningar utan uppgivenhet eller stress, och fem kvällar med glada arvsmassor. När det är så, märker man hur mycket det gör skillnad på, ja allt. Och hur tufft det har varit. Äntligen helg, på riktigt.

I morse gjorde alla sig iordning utan att bli allt för distraherande, och utan vare sig utbrott eller sammanbrott. Arvsmassorna var glada och såg fram emot att gå iväg till skola och förskola. Vi hann till och med att ta en tidigare buss. Fattar ni? En t.i.d.i.g.a.r.e. buss. På väg till skolan kunde vi strosa förbi skogen och titta på fina flugsvampar. På väg till förskolan kunde vi stanna och titta på en skalbagge som var gott och väl 5 cm lång, och leta efter pyttesmå morötter i förskolans skördade pallkragar. Jag passade på att njuta, för vem vet om en sådan morgon någonsin dyker upp igen.

Trots den initiala efter-semester-skräcken och totala smockan av att vara igång med jobbet igen, så är det rätt skönt. Jag trivs ju. Jag gillar mina kollegor, har till största del arbetsuppgifter som är roliga och lagom utmanande, och en helt acceptabel arbetsbelastning. Och dessutom så fina chefer. Sen är det ibland tungt, svårt och tradigt, men vilket jobb inom människovårdande yrken är inte det. Så även om jag är så trött och sliten att jag har svårt att känna hur jag ska ta mig igenom arbetsdagen, så är den samtidigt min fristad. Där jag kan fokusera på annat, stänga dörren och jobba ifred, veta vad jag ska göra och få dricka kaffe utan att bli störd. Två gånger i veckan får jag dessutom frukost serverad, det händer ju max en handfull gånger per år annars. Att jag har det gott på dagarna betyder inte att jag på något sätt släppt känslan av att jag måste nyttja dessa sista sommardagar. Vi äter lunch ute och jag promenerar hem i solsken, men helgen kommer. Tänk om det blir ännu

Då var det dags att komma in de berömda rutinerna igen. Eller kanske att prova nya rutiner. Kanske att göra lite tvärtom och ta det lugnt på morgonen och sen promenera hem från jobbet. Då kan jag ta i lite mer och slippa bekymra mig om hur svettig jag blir. Eftersom jag tydligen är nära pension och svettas för minsta lilla nu för tiden, så kan ju en rask promenad i 40 minuter ställa till med en del. För att slippa gå upp när jag brukar vakna sådär vid 3, så tar jag och lägger sommarens morgonyoga på kvällen istället, kör en godnattyoga. Kanske blir kroppen lite avslappnad och trött av att förlägga såväl promenad som yoga till senare under dagen, så att jag får sova hela natten. Att investera i en ny yogamatta var i alla fall en bra start. Det där att svettas för minsta lilla gjorde det nämligen också lite extra utmanande att hålla sig på mattan, så att säga. Det var mer av en slank hon hit, och en slank hon dit, än stadiga positioner. Efter att ha pillat, klämt och känt på e

Efter en natt med bara några uppvaknanden och märkliga smärtor, sov jag ända till 8.30. Eftersom jag blev näst intill serverad frukost så hjälpte jag till att göra rent köket efteråt. Kan hända att jag lade märke till vissa skillnader i hur det kan se ut när köket görs rent, beroende på städare. Kan också hända att jag tog hand om saker som legat i väntan på att tas omhand sedan någon vecka tillbaka. Fast jag inte skulle. I bara farten kanske jag också gjorde rent och plockade undan några andra saker i hemmet, bara för att jag inte orkade se det. Men annars har jag inte städat eller plockat undan på mer än en vecka. Det vill säga; inte jag heller. Inte tog jag tag i vad vi skulle göra med denna fina sensommardag heller. Jag satte mig istället på balkongen med Polarns fina solros till sällskap. Så först runt lunch beslutades det att nejsägarna skulle få stå tillbaka och att vi skulla åka in till söder och hitta någon god lunch. Det gjorde vi. Förlåt för de inte så I

Polarn frågade vad det stod på denna skylt: Jag läste, och sa sedan att jag skulle byta ut ordet "om" till "för" *fniss* "Varför då?" frågade då Pyret så artigt. Därför kunde jag förklara att då skulle det istället för: Farligt område  Föräldrar var rädda om era barn stå: Farligt område Föräldrar var rädda för era barn *mera fniss* Till min lycka stämde Pyret alldeles kort in i fnissandet. Kan mina förhoppningar om att fostra en ordvitsare som gillar dåliga skämt bli sanna? Hon har ju redan visat stort intresse för gåtor, så jag hoppas innerligt att detta var ännu ett tecken på att hon är på rätt väg. Låg humor, det ska vara vårt signum. 

...så får man paket från Adlibris. Vilket fredagsmys. Den här gången levererades: " Det kallas kärlek " av Carin Holmberg. En avhandling i socialpsykologi om hur maktförhållanden ser ut i jämställda par. Och: " Så jävla trött. Om kvinnors känslomässiga arbete - och vägen till förändring " Journalisten Gemma Hartley undersöker och diskuterar kvinnors känslomässiga arbete i vardagen. Åh vad jag ser fram emot att få hugga in i dem.

Sökhistorik för våren och sommaren 2019: Att göra med barn. Utflykter med barn. Barn Stockholm Resa med barn i Sverige. Bästa ställen för barn.  Promenad med barn i Stockholm. Badplatser Stockholm . Jag har googlat, kollat, funderat, planerat och hittat på. Jag har också varit allmän hushållerska och Wikipedia. Resultatet har inte varit överväldigande positivt bemötande. Visst, när vi varit på plats, när vi varit på upptäcktsfärd, men inte inför dagarna som väntat. Och hushållsarbetet går obemärkt förbi. Jag vill kolla på tv. Jag vill spela spel. Jag är trött. Jag har ingen lust. Och andra behöver blanda in jobb här och där. Jag hade nog valt att göra andra saker på Gotland, om jag fått välja. Liksom valt andra utflykter än World of Dinosours och Vaxholms kastellet. Nu är det ju inte så att jag gör det som någon självuppoffrande martyr, jag försöker ordna vår tid tillsammans så att vi får roligt. För inget är härligare än att ha roligt tillsammans som familj. Det stå

Så var det dags för första dagen i första klass. Skolan har lämnat ut minimalt med information kring vad första dagen, eller resten av läsåret har att erbjuda. Det vi visste efter att ha kontaktat rektorn utöver datum och klockslag, var vad läraren hette och var klassrummet låg. Igår väntade ett välkomstbrev i brevlådan, men också med bara den informationen. Sånt kanske löser sig när man är på plats, kan man tänka då. Men på plats väntade skolpersonal som också bara kunde informera om var klassrummet låg, och knappt det. I klassrummet fick vi veta hur schemat kommer se ut, som att de skulle ha idrotts lektion redan idag, fast ingen hade gympakläder. Men ingen genomgång av övriga ämnen eller så. Vi fick också veta att klassrummen blir supervarma så alla barn behöver vattenflaskor, för de har inte tillgång till glas eller muggar. Hade kanske varit bra att veta innan idag. Läraren verkade ganska strikt, efter upprop gick hen genast igenom vilka regler som gällde i klassrummet, med bar

Jag tänkte att det var bäst att aktivera arvsmassorna idag, köra slut på dem. På så sätt kanske de skulle kunna somna hyfsat på kvällen, trots att morgondagen väntar. Pyret är nervös inför skolstart eftersom hon inte fått någon information om hur livet som ettagluttare kommer se ut. Polarn är nervös för att gå tillbaka till förskolan eftersom bästisen försvinner iväg till skola, och många andra kompisar gör detsamma. Så vi drog till Skansen. Det blir alltid mycket att promenera. Med kamerorna i högsta hugg fick de också väldigt mycket att se. Vi gick in på Akvariet så att de fick försöka fota lemurerna. Men också alla ormar, som plötsligt var ytterst intressanta. Polarn blev ruskigt besviken över att klapphörnan inte var öppen, hon hade så bestämt sig för att klappa spindeln idag. Hon nådde ju inte riktigt förra gången. Jag kände mig också snuvad på en möjlighet att utmana min spindelfobi. Besvikelse blir alltid värre med lågt blodsocker, speciellt för Polarn, så efter Akvari

Pyret: Mamma, kan du rita den till mig? Jag vill ha sån prinsessa. Jomen visst. Polarn: Och jag vill att du ritar en sådan där larv vi såg mamma,    och andra roliga larver! Oookej. Det är ju rätt kul att teckna, jag kanske borde ha det som hobby igen. Med Pyret och Polarn lär det ju inte vara någon brist på beställningar. 

I den gröna asken förvaras de hundrafyrtioelvatusen hårspännen som arvsmassorna har. Vid den återkommande leken " Var i håret kan vi återfinna hårspännena från idag? ", som vi leker varje kväll, kan man lägga hårspännen bredvid asken. Tydligen. Fullkomligt logiskt för den som också lägger smutstvätt bredvid tvättkorgen. Ställer skor framför skohyllan. Lägger disk i diskhon, bredvid diskmaskinen. Hänger galgar utanpå garderoben. Lägger plast i soppåsen, som står bredvid lådan för plaståtervinning. Lägger brödet bredvid dörren till skafferiet. Jag ser mig själv som ganska smart och gillar sådana där tankenötter där man ska hitta logiska slutsatser och mönster. Jag har inte listat ut logiken i den här tankenöten riktigt än, men eftersom jag jobbat på den i 20 år, så tänker jag att jag snart hittar svaret. Kanske.

Man får gråta om man vill, var ska tårarna annars ta vägen? sa Polarn så klokt när vi tittade på film. Kanske borde man gråta lite oftare? Själv kom jag på när jag började gråta senast, att det nog var ett år sedan sist. Lite gråtfärdig blev jag idag av att behöva tjata mig till att få gå ut på promenad för att slippa få nytt ryggskott, eller lappsjuka. Det är ju bra märkligt att arvsmassorna inte orkar gå och blir sjukt snabbt trötta när det är en planerad promenad, men kan gå en hel dag när man är ute på äventyr. För att sysselsätta mig med något bestämde jag mig för att ordna lite middagsmys. Jag köpte extra goda saker att ha på den hemgjorda pizzan, som kronärtskocka, fårost, rucola och pinjenötter, och lite goda tillbehör, som oliver och melon. Till efterrätt bakade jag  Banankaka , ett nytt recept. Arvsmassorna blev besvikna men jag blev i alla fall väldigt nöjd. I sista stund skrev herr B.o.B. och talade om att han skulle ut på AW, sådär när jag är precis på bristningsgrä

Pyret och Polarn bestämde att de ville göra frukost till mig imorse. Jag fick beställa från en meny och boka bord, det hela var väldigt planerat. De dukade fint med duk och servetter, la på upp på tallrikar och bar ut på bricka. De dekorerade tjusigt också. De var också noga med att hjälpa inte bara mig, utan varandra, som att hjälpas åt att bära brickan med påfyllning av blåbärsyoghurt. Det ledde till lite extra arbete för mor under morgonen. Resten av dagen fick vi att gå genom att åka in till stan, äta lunch på Hötorgsgrillen, och gå på bio. Angry birds 2 var riktigt rolig, snäppet bättre än 1:an till och med. Vi hade sällskap av exakt 4 mormödrar med barnbarn, en mamma med två barn, och en pappa med ett barn. Det var ganska luftigt i salong 1, kan man säga.  Pyret hade dock lite bråttom att efter filmen ta sig till en Akademibokhandel. För länge sedan fick hon en lista av en kassörska, där skulle man fylla i de böcker man läst på egen hand och tjäna in Läsborgarmärke

Utan några planer på att åka in för insiderbrott så känns tillvaron just nu mest som att aspirerar för att bli nästa hushållsguru. Jag pysslar, städar, planterar blommor, bakar och lagar mat. Därför passar det väl att leverera dagens middagstips: Zucchinifritters med bulgursallad  hämtad från Coop. Det finns bra tips bland deras 4 personer 80 kronor-recept, många som dessutom går fort att få ihop. I övrigt finns bara nejsägare att rapportera om, och det är ju varken intressanta eller upplyftande nyheter, bara vardag. Så jag utelämnar alla nej från dagens redogörelse, liksom att beskriva hur bristen på upplyftande händelser påverkar undertecknad. Jag ägnar tid åt att googla recept istället.

Jag är så uttråkad. Långt ifrån sysslolös eftersom jag är tjänarinna till arvsmassorna från morgon till kväll, men inte särskilt stimulerad. Att spendera så mycket tid hemma gör också att jag blir uttråkad av hemmet. Jag sätter igång och hittar på projekt eftersom jag inte känner för att titta på valfri Pixar/Dreamworks/Disney film för femtioelfte gången, men heller inte har någon lust att ägna semester enbart åt att sköta hushållet. När jag jobbar är jag allt för trött för att orka engagera mig, nu finns allt för mycket tid för att bli uttråkad av allt möjligt. Ett projekt var att förnya det trista köket. Svintråkigt standard kakel fick mörkgrå "marmor" för ett tag sedan, det var jag trött på nu. Så vi köpte dekorplast. Fake news, kan man kalla det. Passade tjusigt som bakgrund till dagens andra tidsfördriv, och dagens tips; en Kardemummakaka  som var riktigt härlig. Jag bytte ut vinnaren i receptet mot hallon. Jag håller på att klättra på väggarna här hemma

Den värsta ryggskotts värken är borta, men kvar finns värk i rygg, höfter och armar. Det finns också lite yrsel och vag huvudvärk emellanåt, tillsammans med ett svagt illamående som kommer och går. Sådär så att jag inte mår bra, men heller inte riktigt dåligt. Fasligt irriterande. Eftersom inget blir bättre av att man går och känner efter hur man mår, så kan man väl lika gärna hålla igång tänker jag. Tillsammans med mammakompisen tog vi arvsmassorna till Tekniska museet. I detta gigantiska hus med rum efter rum av saker att se och göra, spenderades oförklarligt långa stunder till att leka med skumklossar och på tomma yogamattor som använts vid en uppvisning (som var slut). Jag upphör aldrig att förvånas över vad de anser vara roligast att sysselsätta sig med. Eftersom temat på tekniska just nu är robotar kan man tänka att utställningen med massor av olika robotar skulle slå högre, men icke. Jag tyckte däremot att det var coolt. Också väldigt creepy av en anledning jag inte riktigt

Pyrets kompis med familj ville gärna hitta på något gemesamt idag, men jag var osäker på vad jag skulle klara av med den här ryggen. Inga problem, de ordnade två bilar med barnstolar och skjutsade oss alla till ett lekland. Där fick jag hjälp att bära lunchbrickor, leta efter borttappade syskon, och inspektera andra delar av leklandet. När alla arvsmassor efter fyra timmar var genomsvettiga om mätta på upplevelsen fick vi skjuts hem. Jag är bra tacksam över att känna så trevliga människor. Nu har jag fått hjälp att roa arvsmassor tre dagar i sträck, när jag själv är långt ifrån underhållande. Perfekt tajming.

Jag har fått en ny bästis. En omhändertagande och varm vän. Den är helt ljuvlig. Det är ju väldigt praktiskt när bästa vänner går att köpa på Clas Ohlson. Jag fick prova en liknande massagekudde hos mammakompisen och bad genast herr B.o.B. att köpa en. Den har bokstavligen gått varm under dagen. För den går att köra med värme och massage, men också att jag använde den så mycket att den nog överhettade vid ett tillfälle.  På tal om bästisar så blev Polarn inbjuden att hänga hos sin bästis idag. Som hon har längtat. Bästisen kommer försvinna från förskolan och börja i förskoleklass, vilket jag anar gör mer ont i Polarn än hon vill ge sken av. Dessutom har vi rest bort om varandra under sommaren, så de har inte kunnat ses förrän nu. Men idag blev det av. En eftermiddag med bad i bubbelpool, hopp i studsmatta, spring i regnet, bygga koja och leka med lera, hon var helt lyrisk när hon kom hem. Nu håller jag tummarna för att ryggen ger med sig, så att jag kan nyttja slutet av semest

Jävla, förbannade, skitrygg. Det där ryggskottet som varit precis på gränsen för att bryta ut, fick igår sällskap av en påtaglig värk i höften, som även gick upp mellan skulderbladen, och ut i armar och ben. Idag fick jag allt fler låsningar i ryggen under ett besök hos mammakompisen, trots att jag fick låna en massagekudde för ryggen, som jag missbrukade som om det vore lustgas vid en förlossning. Eftersom rörelse är A och O vid ryggskott, promenerade vi i sakta mak hemåt efter besöket. Jag tänkte att det skulle vara bra för mig. När jag väl kom hem bröt jag ihop, kanske mest för att jag kände mig fullkomligt utmattad av den här värken. Men också lite av besvikelsen över att det bara blir värre, fast jag gör alla "rätt". Värken vid tidigare ryggskott har varit mer intensiv och haft fler kramper och låsningar. Men den här gången gör det ont hela tiden och den stålar ut mer, jag blir yr och lite illamående av den. Jag avskyr att gå till doktorn och misstänker att de inte

Vilken bättre start på mina sista semesterveckor med arvsmassorna kunde jag få, än att åka på utflykt med mammakompisen med arvsmassa. Vi drog till Vaxholm. Solen sken så att jag genast fick ångest över att inte ha nyttjat tillfället för att ha kjol eller klänning. Känns som slöseri på fint väder att ha byxor på sig, när det finns så få dagar till att nyttja sommarkläderna. Där fick jag för att misstro sommarens förmåga att hålla i sig bara lite till. Förutom att utfodra oss så gjorde vi ett besök på Kastellet där arvsmassorna på museet fick stifta bekantskap med Herman Huggsabel. De skulle lösa "kluriga" frågor för att få en belöning (guldmynt av choklad), måla teckningar och se en barnbio. Vi vuxna höll på att smälla av under den hemgjorda "barnfilmen", arvsmassorna tyckte frågorna var för enkla och gillade bäst att måla (varför är det man lika gärna kan göra hemma alltid mest poppis?). Vi provade inte ens deras barnkaraoke utan avrundade besöket ganska f

Innan den obligatoriska frågan " Vad ska vi göra idag? " hade yttrats, fick jag meddelande från Vitamin C som frågade om jag så där i sista minuten kunde ses för en lunch. Det kunde jag. Lunch på Söder och lite secondhand shopping i trevligt sällskap gav en härlig energikick. När jag kom hem var det snart middagsdags och arvsmassorna ville på cykeltur. Polarn har valt att ha som sommarutmaning att lära sig cykla. Tekniken har funnits där ett tag, men hon har inte haft förmågan att fokusera på det hon gör, utan ägnar sig mest åt att betrakta omgivningen och sjunga. Men så efter ett besök på pizzerian släppte herr B.o.B. taget om pinnen och sprang jämsides henne. Det är ju helt makalöst hur de efter bara några få meter på egen hand plötsligt kan själva. Med bara lite hjälp att komma iväg så cyklade hon varv efter varv. Hon var så underbart stolt över sig själv och Pyret blev lika stolt hon. De var så nöjda över att kunna cykla tillsammans. Jag njöt av att få vara med om änn

Det känns i luften att sommaren är på väg bort nu. Solen värmer rejält, men vindarna har mer höst än sommar i sig. Så jag tittade på mina sommarfötter och fick en släng av hederlig sommar-ågren. Sej hällooo to maj Ecco-sandal fränd. Jag har ju ändå lite mer än två veckor kvar av "ledighet", men finner inte jättemycket tröst i det. Jag ser mest att badkaret behöver rengöras, att vi inte hann rensa vinden eller göra något åt uteplatsen, att jag ska servera tre måltider per dag och roa arvsmassorna. Ändå försöker jag envist hålla fast vid att göra ett yoga pass varje morgon, få minst en rejäl promenad per dag, och ska börja komplettera med crosstrainer. Den där värken i knät har i alla fall inte blivit värre, axeln är något bättre, armen mindre stel och ond, höften är någorlunda okej och jag har lyckats hålla stången ett ryggskott som hotar att bryta loss några gånger per dag (eller mest natt) sedan någon vecka tillbaks. Lyckas jag åtgärda mina svullna och värkande fin

Var och varannan gång vi går förbi en Smarteyes eller Synsam pekar Polarn på bilderna av Isabella Scorupco och Helena Christensen och säger: " Titta! Där är du mamma! " Jag tackar ödmjukt för jämförelsen, som säkert mest ligger i lugg plus glasögon, och går vidare i vardagen. Men så kryper den där jämförelsen lite närmare nu när arvsmassorna fått varsin gammal mobil som de använder som kameror. De frågar om de får ta kort på mig ibland, och jag känner mig ännu mer obekväm än jag minns att jag brukar. Då slår det mig att det är så otroligt sällsynt att jag blir fotad att jag inte vet hur jag ska bete mig. Förutom några selfies och ytterst få semesterbilder i Thailand, har jag nog inte varit ett önskvärt fotoobjekt sedan barnen var nyfödda. Med undantag för ett foto som togs inför en föreläsning.  I dagens syns du inte-finns du inte värld gör det mig lite sorgsen, fast jag medvetet begränsat min tillgänglighet och egentligen avskyr att vara med på kort. Som att jag

Det blev föreslaget att ta en promenad ut till Blockhusudden för att göra ett besök på fiket där. Så då gjorde vi det; gick från Stockholms södra ner till färjan vid Slussen, och därifrån ut till Blockhusudden. Det var en fin promenad, och lång promenad, som hade blivit väsentligt trevligare om caféet där ute inte tog 50 spänn för en vallmofralla med ost. Det var det enda alternativet för arvsmassorna, som inte uppskattar smörgåsar, paj eller sallad med ädelost, getost, räkor eller dijonsenap. Själv slog jag till på en skiva rågbröd med en skiva getost och en halv avacado för 75 pix tror jag det var. Vi var så tvungna efter en sådan lång promenad ut till där det inte fanns andra alternativ.  Innan min arma lekamen, som alltid är i ett stadie där den känns som i en evig uppförsbacke präglad av trötthet men ännu mer så den "däringa veckan", gav upp efter dagens bravader, gav jag lite omsorg till mina blomster. En övervuxen Aloe Vera fick större kruka, ny jord och rensning av