Vilken bättre start på mina sista semesterveckor med arvsmassorna kunde jag få, än att åka på utflykt med mammakompisen med arvsmassa.
Vi drog till Vaxholm.
Solen sken så att jag genast fick ångest över att inte ha nyttjat tillfället för att ha kjol eller klänning. Känns som slöseri på fint väder att ha byxor på sig, när det finns så få dagar till att nyttja sommarkläderna. Där fick jag för att misstro sommarens förmåga att hålla i sig bara lite till.
Förutom att utfodra oss så gjorde vi ett besök på Kastellet där arvsmassorna på museet fick stifta bekantskap med Herman Huggsabel. De skulle lösa "kluriga" frågor för att få en belöning (guldmynt av choklad), måla teckningar och se en barnbio. Vi vuxna höll på att smälla av under den hemgjorda "barnfilmen", arvsmassorna tyckte frågorna var för enkla och gillade bäst att måla (varför är det man lika gärna kan göra hemma alltid mest poppis?). Vi provade inte ens deras barnkaraoke utan avrundade besöket ganska fort. Möjligen får de plus i kanten för att de försökte barnanpassa museet något, om man säger så.
För att fortsätta i andan har-vi-åkt-hela-vägen-hit-för-det-här så trivdes arvsmassorna alldeles utmärkt med att röja loss på en lekplats. En helt vanlig sådan. Kanske inte det som roar vuxna med att åka på utflykt; att sitta på en bänk och titta på tre barn som gungar. Fast eftersom våra arvsmassor leker så himla bra ihop så blir det trevligt på sitt sätt, nöjda barn ger nöjda vuxna.
Vad jag däremot kan ge klart godkänt som anledning till utflykt är att åka någonstans för att äta och fika. Så efter lekparks-hänget bestämde vi vuxna oss för en fika på Vaxholms hembygdsgård café, innan det var dags att bege sig hemåt. Nästa utflyktsmål borde bli en lekpark med riktigt schysst fika. Det vore äkta win-win.
Vi lyckades i och med dagen att behålla sommarlovskänslan en dag till, det var ju riktigt skönt. Jag håller tankarna på vardagen borta från oss bara lite till.
Vi drog till Vaxholm.
Förutom att utfodra oss så gjorde vi ett besök på Kastellet där arvsmassorna på museet fick stifta bekantskap med Herman Huggsabel. De skulle lösa "kluriga" frågor för att få en belöning (guldmynt av choklad), måla teckningar och se en barnbio. Vi vuxna höll på att smälla av under den hemgjorda "barnfilmen", arvsmassorna tyckte frågorna var för enkla och gillade bäst att måla (varför är det man lika gärna kan göra hemma alltid mest poppis?). Vi provade inte ens deras barnkaraoke utan avrundade besöket ganska fort. Möjligen får de plus i kanten för att de försökte barnanpassa museet något, om man säger så.
För att fortsätta i andan har-vi-åkt-hela-vägen-hit-för-det-här så trivdes arvsmassorna alldeles utmärkt med att röja loss på en lekplats. En helt vanlig sådan. Kanske inte det som roar vuxna med att åka på utflykt; att sitta på en bänk och titta på tre barn som gungar. Fast eftersom våra arvsmassor leker så himla bra ihop så blir det trevligt på sitt sätt, nöjda barn ger nöjda vuxna.
Vi lyckades i och med dagen att behålla sommarlovskänslan en dag till, det var ju riktigt skönt. Jag håller tankarna på vardagen borta från oss bara lite till.
Kommentarer