Jag är så uttråkad. Långt ifrån sysslolös eftersom jag är tjänarinna till arvsmassorna från morgon till kväll, men inte särskilt stimulerad. Att spendera så mycket tid hemma gör också att jag blir uttråkad av hemmet. Jag sätter igång och hittar på projekt eftersom jag inte känner för att titta på valfri Pixar/Dreamworks/Disney film för femtioelfte gången, men heller inte har någon lust att ägna semester enbart åt att sköta hushållet. När jag jobbar är jag allt för trött för att orka engagera mig, nu finns allt för mycket tid för att bli uttråkad av allt möjligt.
Ett projekt var att förnya det trista köket. Svintråkigt standard kakel fick mörkgrå "marmor" för ett tag sedan, det var jag trött på nu. Så vi köpte dekorplast. Fake news, kan man kalla det.
Passade tjusigt som bakgrund till dagens andra tidsfördriv, och dagens tips; en
Kardemummakaka som var riktigt härlig.
Jag bytte ut vinnaren i receptet mot hallon.
Jag håller på att klättra på väggarna här hemma och arvsmassorna börjar bli rastlösa. Cykelturer och hänga i lekpark är inte tillräckligt för att trötta ut dem. Det märks när det är läggdags. De vill höra bara ett kapitel till på godnattsagan. Och ett till. Och ett till. Polarn kommer upp gång efter gång efter att vi sagt godnatt, för att fråga eller berätta om något viktigt. Som att hon knackade på när jag duschade för att fråga om det finns köttätande myror. Jag hann lite förvirrat fundera om det finns eller inte innan jag bestämde mig för att svara nej, enbart utifrån att hon nog inte behöver fundera på det när hon ska sova.
Jag avslutade dagen med att se första avsnittet av When they see us på Netflix. Jag har undvikit den för att jag har anat att den skulle kännas tung. Jag hade fel. Den är inte tung, den är ren ångest. Jag vill sträcka mig genom rutan och strypa alla som skildras i rättssystemet. Hur kan det någonsin vara möjligt att rätta ett sådant katastrofalt fel som begicks mot pojkarna? Se den gärna, men var beredd på att få seriöst ont i magen. Jag är inte så säker på att jag kommer orka se de andra avsnitten, eller att jag kommer kunna sova i natt. Nu är jag både rastlös och ångestfylld.
Ett projekt var att förnya det trista köket. Svintråkigt standard kakel fick mörkgrå "marmor" för ett tag sedan, det var jag trött på nu. Så vi köpte dekorplast. Fake news, kan man kalla det.
Passade tjusigt som bakgrund till dagens andra tidsfördriv, och dagens tips; en
Kardemummakaka som var riktigt härlig.
Jag bytte ut vinnaren i receptet mot hallon.
Jag håller på att klättra på väggarna här hemma och arvsmassorna börjar bli rastlösa. Cykelturer och hänga i lekpark är inte tillräckligt för att trötta ut dem. Det märks när det är läggdags. De vill höra bara ett kapitel till på godnattsagan. Och ett till. Och ett till. Polarn kommer upp gång efter gång efter att vi sagt godnatt, för att fråga eller berätta om något viktigt. Som att hon knackade på när jag duschade för att fråga om det finns köttätande myror. Jag hann lite förvirrat fundera om det finns eller inte innan jag bestämde mig för att svara nej, enbart utifrån att hon nog inte behöver fundera på det när hon ska sova.
Jag avslutade dagen med att se första avsnittet av When they see us på Netflix. Jag har undvikit den för att jag har anat att den skulle kännas tung. Jag hade fel. Den är inte tung, den är ren ångest. Jag vill sträcka mig genom rutan och strypa alla som skildras i rättssystemet. Hur kan det någonsin vara möjligt att rätta ett sådant katastrofalt fel som begicks mot pojkarna? Se den gärna, men var beredd på att få seriöst ont i magen. Jag är inte så säker på att jag kommer orka se de andra avsnitten, eller att jag kommer kunna sova i natt. Nu är jag både rastlös och ångestfylld.
Kommentarer