Fortsätt till huvudinnehåll

Sommaren är kort.

Det känns i luften att sommaren är på väg bort nu. Solen värmer rejält, men vindarna har mer höst än sommar i sig. Så jag tittade på mina sommarfötter och fick en släng av hederlig sommar-ågren.


Sej hällooo to maj Ecco-sandal fränd.

Jag har ju ändå lite mer än två veckor kvar av "ledighet", men finner inte jättemycket tröst i det. Jag ser mest att badkaret behöver rengöras, att vi inte hann rensa vinden eller göra något åt uteplatsen, att jag ska servera tre måltider per dag och roa arvsmassorna.

Ändå försöker jag envist hålla fast vid att göra ett yoga pass varje morgon, få minst en rejäl promenad per dag, och ska börja komplettera med crosstrainer. Den där värken i knät har i alla fall inte blivit värre, axeln är något bättre, armen mindre stel och ond, höften är någorlunda okej och jag har lyckats hålla stången ett ryggskott som hotar att bryta loss några gånger per dag (eller mest natt) sedan någon vecka tillbaks. Lyckas jag åtgärda mina svullna och värkande fingrar, kliande och torra hy, krångel med ett öra och den där tröttheten, så har semestern varit rena häslosohemmet.
Om jag bara kunde släppa alla måsten, allt organiserade och all koll, och ägna sista veckorna åt att vara ledig och bli fri från alla stressymtom.

Lustigt att sista tiden på semestern kommer ägnas åt att stressa över att inte hinna bli av med stressen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.