Fortsätt till huvudinnehåll

Sökhistorik för ett annat perspektiv.

Sökhistorik för våren och sommaren 2019:

Att göra med barn.
Utflykter med barn.
Barn Stockholm
Resa med barn i Sverige.
Bästa ställen för barn. 
Promenad med barn i Stockholm.
Badplatser Stockholm.

Jag har googlat, kollat, funderat, planerat och hittat på. Jag har också varit allmän hushållerska och Wikipedia. Resultatet har inte varit överväldigande positivt bemötande. Visst, när vi varit på plats, när vi varit på upptäcktsfärd, men inte inför dagarna som väntat. Och hushållsarbetet går obemärkt förbi.

Jag vill kolla på tv.
Jag vill spela spel.
Jag är trött.
Jag har ingen lust.
Och andra behöver blanda in jobb här och där.

Jag hade nog valt att göra andra saker på Gotland, om jag fått välja. Liksom valt andra utflykter än World of Dinosours och Vaxholms kastellet. Nu är det ju inte så att jag gör det som någon självuppoffrande martyr, jag försöker ordna vår tid tillsammans så att vi får roligt. För inget är härligare än att ha roligt tillsammans som familj. Det står högst på min önskelista. Samtidigt. Om övriga i familjen helst sitter i soffan eller jobbar, så kanske jag inte behöver engagera mig så mycket. Då kanske jag också ska fokusera på vad mer som finns på min lista över saker jag vill göra.

För jag orkar inte hålla i det längre. Kolla upp vädret, var man kan åka, vad vi behöver handla, hitta lösningar, ha kontakt med skola, plocka undan, och ändra på det som inte fungerar. Allt det lilla som stjäl så vansinnigt mycket energi.

Nu behöver jag kolla upp hur jag löser att jag inte fungerar. Jag hade hoppats kunna bli av med den där tröttheten under semestern, få bukt med den där värken, bli lite mindre rörig i tankarna. Men om något känner jag mig snäppet sämre.

Jag får väl stå ut med handfat som inte sköljs av på kvällen, toaletter som inte rengörs, badkar som kalkat igen, återvinning på köksbänken, hushållsapparater på samma köksbänk, köksbord som är kladdigt och smuligt, papper från skolan som ligger på soffbordet - ej ifyllda, kuddar på golvet, leksaker i varje vrå, skor över hela hallen, jackor på golvet, smutstvätt på golvet, saker som behöver lagas, saker som behöver kastas, disk som behöver tas omhand, tvätt som behöver sorteras, dörrar som behöver stängas, lampor som ska släckas, Google som behöver dammsugas i häkten på svar, allt.

Allt det där när man ständigt ser sig omkring och registrerar; vad som väntar, vad som behöver tas omhand, vad som känns som ens ansvar. Allt tjat, gnat och påminnande, som ingen lyssnar på. Nog nu.

Jag vill träna.
Jag vill lägga pussel.
Jag vill läsa böcker.
Jag vill teckna.
Jag vill sy.
Jag vill baka.
Jag vill få min ork tillbaka.
Jag vill bli hörd, och sedd.

Och med återgång i arbete var det första jag tänkte när jag gick hem att jag behöver dra i bromsen där med. Säga nej till uppdrag, låta det ta tid, lämna tillbaka ansvar till kollegor och nöja mig med att göra det jobb jag är där för att göra. För vad säger de som tagit slut? Att det var roligt, jobbet, att de ville göra lite extra, utmana sig själva, bara hinna lite till. Och att de hade jobb som påverkade människor.

Något måste hända nu, något måste ändras. Sökhistorik:
Yoga
Virka sjal
Meditation
Adlibris




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.