Fortsätt till huvudinnehåll

Hålligång.

Den värsta ryggskotts värken är borta, men kvar finns värk i rygg, höfter och armar. Det finns också lite yrsel och vag huvudvärk emellanåt, tillsammans med ett svagt illamående som kommer och går. Sådär så att jag inte mår bra, men heller inte riktigt dåligt. Fasligt irriterande.

Eftersom inget blir bättre av att man går och känner efter hur man mår, så kan man väl lika gärna hålla igång tänker jag. Tillsammans med mammakompisen tog vi arvsmassorna till Tekniska museet. I detta gigantiska hus med rum efter rum av saker att se och göra, spenderades oförklarligt långa stunder till att leka med skumklossar och på tomma yogamattor som använts vid en uppvisning (som var slut).

Jag upphör aldrig att förvånas över vad de anser vara roligast att sysselsätta sig med. Eftersom temat på tekniska just nu är robotar kan man tänka att utställningen med massor av olika robotar skulle slå högre, men icke. Jag tyckte däremot att det var coolt. Också väldigt creepy av en anledning jag inte riktigt har en förklaring till, men mest coolt.
Möjligen väckte avdelningen med spel intresse hos arvsmassorna, framförallt hos Pyret som har en fallenhet för det där med skärmar.


Hon skulle lätt kunnat fasta vkd att prova olika spel hela dagen.

Efter många långa timmar bland alla dessa rum, med en paus i restaurangen (plus i kanten för schysst vegansk buffé) var orken hos alla något trytande och mängden människor fyllde på. Så vi drog in till stan och avslutade utflykten med en fika på Starbucks. Bästa idén på hela dagen. Varför jag inte tog deras chokladtårta när den fanns kan jag fortfarande inte förstå. Jag skyller på trötthet.

Väl tillbaka på hemmaplan testade jag detta recept från Coop på en Minestronesoppa som blev väldigt god. Dagens tips.

Tips nummer två är att ge sig på att läsa Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse, boken bakom Handmaid's tale. Den fanns som rea-pocket på City Gross. Jag gillar inte att läsa böcker efter att ha sett film eller serie, men känslan i boken är väldigt annorlunda än serien, och helt klart värt att ge sin tid till. Att det ger ytterligare en dyster påminnelse om var världen verkar vara på väg kan ju däremot kännas mindre värt att roa sig med. Viktigt, men svårt att orka med.

Sista tipset är sömn. Vi håller på att vänja oss vid att verkligheten och vardagen kommer ikapp oss, så vi går upp tidigt fast vi är lediga. En vecka till har vi på oss. Tiden går fort.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.