Nu börjar det ju faktiskt se ut som en tröja: Det där med mönsterstickning är ju knepigt eftersom det då inte är alldeles lätt att sticka medan man har ett halvt öga på tv:n eller ett halvt öra i ett samtal. Jag behöver liksom räkna och ha mig och då finns inte samma förmåga att dela på uppmärksamheten. Roligt är det i alla fall.
Arvsmassorna hade terminens första skoldag idag, jag fördrev tiden med att upptäcka en felstickad maska redan på första varvet av mönsterstickningen. Det upptäcktes inte förrän på andra varvet, så klart, så jag fick backa cirka 250 maskor. Handarbete är bra rehabilitering, det kräver koncentration, tålamod och aktiverar blodtrycket. Till kvällen gick stickningen bättre. Pyret tyckte att hon var värd ett besök till secondhandbutiken efter skolpremiären och det kunde jag inte gärna neka henne. Men titta vad som händer då, vad jag blir tvungen att köpa: Dräkt i ullblandning, skulle gissa på 80-tal, tyget är mer turkost än vad som syns på bilden. Mer åt det hållet. En blus som klev rakt ut från 80-talet i all sin prakt. Och en kjol i ull som på etiketten ser ut att vara från 50/60 talet. Hela etthundrafem riksdaler fick jag betala för alltsammans. De passar så väl in i garderobens långsamma omvandling till t...