Dags att kliva in i ordinarie arbetstid, det vill säga heltid. Kollegor frågade om det kändes okej, om jag var redo eller om det kändes tufft och jag svarade att det kändes alldeles rätt. Men. Jag har för lite att göra. Det är så klart bra så här i början, jag fattar det, men jag vet få saker som får mig att må dåligt på jobbet som att ha för lite att göra. Jag blir rastlös och drabbas som av en klåda under huden av all väntan. Dessutom blir jag så väldigt mycket tröttare av långsamma dagar med mycket väntan. Jag ska inte jinxsa något men jag hoppas att det är lite mer på agendan snart. Kollegan som hade mitt arbetsrum lämnade denna efter sig och sa att jag skulle ta hand om den. Det gör jag, men det tar inte heller så mycket tid.
Äntligen var sockorna klara. Då passar det väl fint att börja på några i ministorlek nu när en kompis väntar smått. Små 10 cm strumpstickor, dubbelt garn och resårstickning, det var en utmaning. Jag är inte helt säker på att det kommer bli några färdiga sockor eller om tålamodet kommer tryta. Det är tur att jag har ända till februari på mig innan det behöver vara klart.