attvarabob

Jag har haft ett vissa besvär med ena sidan av min käke under en längre tid, flera år faktiskt. Jag har inte sökt vård för jag har tänkt att det tillhör kategorin av besvär där en läkare kommer säga att man inte riktigt vet vad det beror på och att det inte finns någon särskild åtgärd. Ibland har besvären varit lite värre, ibland lite lindrigare.  Jag har pratat med tandläkare om det, de ser inga besvär.  Jag har frågat en läkare om det när besvären var värre och även orsakade svår yrsel, då var gissningen att det var ett virus på balansnerven. Men besvären med käken var kvar efter att virusinfektioner var över.  Jag frågade en annan läkare om det i samband med mina hjärtrusningar, då trodde han att det berodde på högt blodtryck. Men så hade jag inte högt blodtryck. Nu blev besvären värre igen, denna gång ilar smärtan ut i hela käken och upp i örat. Örat gör ibland så ont att jag inte kan röra vid det och käken gör ont vid all rörelse. Dessutom hör jag dåligt på den sidan...

Som vi redan berört så är Polarn väldigt förtjust i fjärilar. Om det skulle vara så att det finns fler som är väldigt förtjusta i fjärilar så tycker jag att det skulle vara tråkigt om man missar att få en sån här: Dagdjärilar i Örebro och Västmanlands län - en fälthandbok . För ni förstår, den kan man beställa hem alldeles gratis från Länsstyrelsen i Örebro län. Hur fantastiskt är inte det? Nästa sommar ska vi ut och leta upp vilka arter vi kan hitta.

Det är full aktivitet i trädgårdarna just nu. Rådjuren är ett stående inslag på promenaderna. Jag vänjer mig aldrig riktigt vid att se vilda djur på så nära håll, varje gång blir jag alldeles barnsligt lycklig och tycker att det är värsta ynnesten. Även fast det händer var och varannan dag. Det är som att ramla över en hemlighet när ekorren kilar över vägen, igelkotten prasslar i busken, rådjuren mumsar i trädgården, älgen kliver över rötterna, hackspetten knackar och grodorna skuttar iväg. Det är nog tur att jag inte bor mer lantligt, för jag skulle aldrig få något gjort om jag kunde titta på naturen hela tiden. 

Konsumtionssamhället är ett gissel och man kan inte köpa sig lycka.  Men, nu försöker jag bibehålla rutiner under min sjukskrivning och tar därför promenader två gånger om dagen precis som när jag jobbar. Det är verkligen inte mitt fel att secondhandbutiken ligger vid ett av mina promenadstråk. Det är inte heller mitt fel att de har utförsäljning emellanåt och då tar löjliga priser på deras redan löjligt billiga saker. Som att alla vuxenkläder kostar 15 kronor plagget. Så kan man ju inte hålla på.  Jag önskar att jag kunde säga att jag försökte stå emot, men det gjorde jag faktiskt inte, jag försökte inte det minsta.  Det blev en höstgarderob tycker jag, för 120 kronor.  Men man kan verkligen inte hålla på så här, det går inte, jag behöver en annan hobby.

Jag scrollade i det ständiga flödet, såg ett tips och sparade det. Skillnaden mellan alla andra tips och det här är att det inte bara arkiverades och sedan glömdes bort bland alla andra smarta tips. Så idag pysslade jag.  Först plockade jag blommor. Sedan började jag binda. Jag var lite sent ute så de hade hunnit börja torka och vissna, det gjorde det aningens knepigt att binda dem eftersom de fröade en del. Det gjorde också att kransen blev lite ojämn men charmig ändå. Kanske kan jag hitta några fler blommor och jämna till den med, annars får den representera att saker inte är perfekta. På vägen från blomsterplockandet såg jag några vasstrån som jag tänker också skulle bli en riktigt fin krans. Kanske får det bli morgondagens projekt. 

Det är kanske inte någon nyhet att Polarn gillar fjärilar, så ingen överraskning att hon vill till Fjärilshuset med jämna mellanrum. Därför åkte vi dit idag. Det är lite av en chansning vilka fjärilar som är aktiva men idag tyckte jag att vi fick se många fina. Nu är ju Polarn något av en fjärilsviskare och tycker om att med stor försiktighet och tålamod få fjärilar att kliva över på hennes finger. Självklart utan att röra vid vingarna. På fjärilshuset står det dock skyltar om att man inte ska röra djuren, därför sa vi att här lockar vi inte över någon liten rackare, vi vill ju inte heller riskera att uppmuntra andra att testa, ifall de gör fel och skadar fjärilen.  Väl inne ser vi barn springa runt och fånga fjärilar genom att kupa händerna runt dem eller nypa tag i vingarna, inga föräldrar i sikte, eller föräldrar som uppmuntrar " Vill du ta den, en sån har du ju inte tagit ". En vuxen person går runt och visserligen försiktigt skjuter fingrarna under fjärilarna...