Kvar i andan från gårdagens dokumentär om shopping reagerade jag möjligen lite extra när Polarn berättade att hennes klasskompis fått sin julkalender för i år: Från Rituals. Man kan så klart se det som att människor får lägga pengar på precis vad de vill, även på en julkalender för över tusenlappen till en 12 åring. Men skaver det inte lite? Dessutom en så kallad beauty-kalender med ett innehåll som definitivt inte riktar sig till en 12 åring. Jag blir lite beklämd måste jag säga för det har väl funnits bortskämda barn i alla tider, men är vi inte i någon absurd peak just nu?
Tillsammans med Arvsmassorna tittade jag på dokumentär. Buy now! The shopping conspiracy på Netflix . Som dokumentär var det inget mästervärk tycker jag. Det var många konstnärliga val som inte ökade känslan av proffsig dokumentär utan mest förde tankarna till gamla MTV, och det skrapades på många ytor utan att nå särskilt mycket djupare än så. Men tänkvärt var det likaväl och en god påminnelse att se över hur ens egen shopping ser ut och undersöka vad man själv kan förändra. Det som gjorde mig stolt var att medan vi tittade höra Pyrets resonemang men också förståelse för ämnet. Det är inte alltid till ondo att sätta barn framför en skärm Jag kände mig stärkt i att shoppa mindre till förmån för att uppleva mer och jag tänker inte vänta till nyår för att börja.