attvarabob

Jag hade just klivit ut för att följa med Pyret till bussen när Polarns fröken ringde. Hon berättade att Polarn hade råkat ut för en incident och var nu rädd och ledsen.  Polarn hade berättat att när hon hade gått ut från vår port 20 minuter tidigare sett en man som hon tyckte betedde sig konstigt. Han hade då fått syn på Polarn och börjat springa mot henne som att han skulle slå henne. Polarn hade skrikande snabbt sprungit därifrån, hoppat upp på sin cykel och cyklat så snabbt hon kunde till skolan. När hon kom fram hade hennes vänner stått utanför skolan och när hon fick se dem bröt hon ihop. Vännerna hjälpte henne ta sig till läraren.  Läraren lämnar över telefonen till Polarn som berättar att hon blivit väldigt rädd men att mannen inte hade kommit åt henne. Medan jag pratar med Polarn ser jag en polis komma mot mig, jag frågar Polarn om jag kan berätta för polisen vad som har hänt. Polisen frågar direkt om det gäller en man som betett sig märkligt. Jag rättar honom och ber...

När jag pluggade på Universitetet hade vi en föreläsare som pratade om hur lätt det är att följa med strömmen och att det kan vara svårt att ifrågasätta auktoriteter. Hon visade studier på hur människor svarat på frågor eller lyssnat på uppmaningar från auktoritära personer utan att reflektera över lämplighet eller den egna viljan. Det är så lätt att tro att vi ska stå fast vid våra principer i alla lägen och vi kategoriserar andras agerande som svagt och dumt. Jag skulle aldrig ... I föreläsningen pratade hon också om hur människor hade försvarat sina roller och sitt agerande efter andra världskriget med att de " bara ";  " Jag körde bara tåget ." " Jag vaktade bara grinden ." " Jag lagade bara maten ." Men utan alla som "bara", alla som blundade för vad som pågick och vad andra gjorde, hade helheten inte fungerat. Hennes uppmaning var att man skulle vara försiktig med att tro att man inte kunde vilseledas och därför vara lite mer v...

Jag gick förbi lite vass och tänkte att det där såg ju också ut som kransmaterial. Med livet som insats slogs jag mot tvestjärtar och pyttesmå kryp som sticktes. Naturen är så himla obehaglig. Men jag vann.

Jag kan inte riktigt förstå hur en recensent arbetar eller vilka kriterier de utgår ifrån när de recenserar. Men jag håller inte alltid med. Som nya svenska krim-serien Blodsoffer: Den fick ganska hyfsade recensioner. Jag höll på att smälla av efter en kvart och den känslan höll i sig genom hela serien. För av någon anledning tittade jag klart på hela serien. Några anledningar till att jag höll på att smälla av, i någorlunda kronologisk ordning. Det inkommer ett larmsamtal: operatören säger mest "Hallå?". * Så larmoperatören är egentligen en praoelev? Polispatrullen med två personer anländer till en misstänkt brottsplats där inringaren har nämnt dödshot och kniv, ändå går ena polisen in ensam. Den andra går in senare när kollegan först inte svarar, sen ropar på hjälp. * Polisutbildningen verkar bristfällig. Polisen som ska utreda morden på sina kollegor säger till det ena offrets anhöriga att han kommer hitta den som gjort det här, han lovar. * Och det var den mes...

Pyret tycker väldigt mycket om att slänga sig med ordet "Vintage" och det är otroligt trevligt att kidsen tycker att det är något positivt. Sen kanske definitionen av vad som räknas som vintage skiljer sig lite mellan henne och mig av flera anledningar. En sådan kan vara att jag har svårt att tycka att saker från min ungdom är "Vintage", men får erkänna att det är väl där vi börjar hamna ef tersom jag skulle kalla dagens outfit (som också är ett secondhandfynd) för Vintage: Berkertex occasions från 1980-talet. Jag skulle också räkna denna raring från senaste secondhandbesöket för en Vintageklänning: Eurofashion, också härligt 80-tal. Sen har jag också 50- och 60-tals kläder, så jag använder ju tidskapseln ordentligt emellanåt. Men på senaste tiden har jag dragits åt de där 80-tals plaggen, de är ju så himla fina. Idag föll jag också över ett Vintage-smycke.  På Stadsmissionen hängde ett halsband för 49 kronor, jag tyckte att det såg ut att ...

Jag har haft ett vissa besvär med ena sidan av min käke under en längre tid, flera år faktiskt. Jag har inte sökt vård för jag har tänkt att det tillhör kategorin av besvär där en läkare kommer säga att man inte riktigt vet vad det beror på och att det inte finns någon särskild åtgärd. Ibland har besvären varit lite värre, ibland lite lindrigare.  Jag har pratat med tandläkare om det, de ser inga besvär.  Jag har frågat en läkare om det när besvären var värre och även orsakade svår yrsel, då var gissningen att det var ett virus på balansnerven. Men besvären med käken var kvar efter att virusinfektioner var över.  Jag frågade en annan läkare om det i samband med mina hjärtrusningar, då trodde han att det berodde på högt blodtryck. Men så hade jag inte högt blodtryck. Nu blev besvären värre igen, denna gång ilar smärtan ut i hela käken och upp i örat. Örat gör ibland så ont att jag inte kan röra vid det och käken gör ont vid all rörelse. Dessutom hör jag dåligt på den sidan...