attvarabob

Mitt i all stress och oro kom en dags vila, utan planering, ansvar och måsten. Så hur förvaltar man en sådan dag? Innan världen vaknat tog jag mig en morgonrunda: Följt av lite styrketräning. Efter en lång frukost tittade jag på film: Dracula: a love tale .  Jag uppskattar vampyrtemat och Luc Besson brukar vara pålitlig men den här var sisådär. Lite överspelat och lite seg emellanåt men hyfsat trogen den klassiska storyn. Fördelen med halvseg handling är att man kan sitta och sticka samtidigt. På eftermiddagen tog jag en promenad med Mammakompisen och naturligtvis tog vi en paus för att fika. Tårta i burk var väldigt gott. Resten av dagen satt jag och stickade medan jag väntade på att Arvsmassorna skulle komma hem. Alltså en utmärkt ledig dag.

Idag inleder jag lite långledigt med att titta på film: Sällsynt kloka varelser hittar man på Netflix. En mysig och sådär rar film i feelgood-kategorin. Ganska förutsägbar med lite klichéer här och där, vilket kanske är precis vad man behöver emellanåt. Sally Field är fantastisk, det finns en bläckfisk och kopplingar till Sverige i handlingen, hur många fler anledningar behövs för att se en film?

En av mina närmaste kollegor har en liten bebis hemma, en annan ska snart få en. Det är inte långsökt att ämnet sömn dyker upp lite här och där. Vi har pratat om hur märkligt det är att kroppen hanterar de där småbarnsåren när man väcks titt som tätt och sömnen blir så splittrad. På jobbet finns också en kollega som har doktorerat på ämnet sömn, så vi vet ju hur mycket sömnbrist kroppen klarar av att kompensera för. Min sömn inatt såg ut så här efter typ halva natten: Ännumindrefjant försökte göra sig av med en hårboll. Därför åt och kräktes han flertalet gånger någonstans mellan klockan 2-något och halv 4-ish, innan han till sist lyckades. Självklart valde han att krypa in under matbordet, under soffan och under sängen för detta, så att jag mitt i natten fick krypa runt på golvet.  Klockan påstår att jag sov lätt sömn däremellan, jag lutar mig mot att de där klockorna är rätt kassa på att mäta kvaliteten på sömnen. Däremot kan jag hålla med om att jag hade somnat om pr...

Känner mig lite modfälld och trött. Det är så himla mycket man ska orka nu för tiden. 

Cous-cous hämtade oss och körde ut oss i skogen.  När livet är stressigt, rörigt, otydligt, svårt och tynger ner, då behöver jag skog. Upptrampade stigar, tystnad och grönska, det lugnar ner mig. Jag känner mig sällan så trött som efter att ha gått skogspromenader, det är som att hela kroppen går ner i varv och stänger av. Nu var Cous-cous snäll och såg till att ta oss med bort från skogen också och då behövde vi äta så klart. Den intog vi på mysiga Herrängens gård. Och efter lunch behöver man fika, det är sedan gammalt. Så passande att vi tog den på gamla Café Lyran. Tänk om man hade sig ett litet torn att klättra upp i. Bland alla förberedelser och svåra samtal var det skönt att få en stund där någon annan bestämde och bara ägna sig  återhämtade aktiviteter. Nu finns lite ny kraft för att ta nästa svåra samtal och nästa röriga vecka. 

Ett säkert vår- och sommartecken är att mitt hår börjar bete sig. Sol, värme och aningens svett resulterar i att valda delar av vad man skulle kunna benämna som "frisyr" bryter sig loss och startar eget. De testarna vill åberopa sin inre Shirley Temple. Det är fint med lockar, men kanske finast om hela håret väljer samma inriktning. Sommartid brukar mitt hår vara lite som en orutinerad jazzorkester där alla i ensemblen kör sin egen melodi. Jag får då välja om jag ska tvinga hela håret att vara åt det lockiga hållet, eller försöka tvinga hela håret att vara rakt. Båda kräver en del jobb. Därför blir det för det mesta alternativet jazzokester som vinner och min "frisyr" är bara en obeslutsam samling hårtestar.    Så då välkomnar vi våren och sommaren för nu är den här.