attvarabob

Det är full aktivitet i trädgårdarna just nu. Rådjuren är ett stående inslag på promenaderna. Jag vänjer mig aldrig riktigt vid att se vilda djur på så nära håll, varje gång blir jag alldeles barnsligt lycklig och tycker att det är värsta ynnesten. Även fast det händer var och varannan dag. Det är som att ramla över en hemlighet när ekorren kilar över vägen, igelkotten prasslar i busken, rådjuren mumsar i trädgården, älgen kliver över rötterna, hackspetten knackar och grodorna skuttar iväg. Det är nog tur att jag inte bor mer lantligt, för jag skulle aldrig få något gjort om jag kunde titta på naturen hela tiden. 

Konsumtionssamhället är ett gissel och man kan inte köpa sig lycka.  Men, nu försöker jag bibehålla rutiner under min sjukskrivning och tar därför promenader två gånger om dagen precis som när jag jobbar. Det är verkligen inte mitt fel att secondhandbutiken ligger vid ett av mina promenadstråk. Det är inte heller mitt fel att de har utförsäljning emellanåt och då tar löjliga priser på deras redan löjligt billiga saker. Som att alla vuxenkläder kostar 15 kronor plagget. Så kan man ju inte hålla på.  Jag önskar att jag kunde säga att jag försökte stå emot, men det gjorde jag faktiskt inte, jag försökte inte det minsta.  Det blev en höstgarderob tycker jag, för 120 kronor.  Men man kan verkligen inte hålla på så här, det går inte, jag behöver en annan hobby.

Jag scrollade i det ständiga flödet, såg ett tips och sparade det. Skillnaden mellan alla andra tips och det här är att det inte bara arkiverades och sedan glömdes bort bland alla andra smarta tips. Så idag pysslade jag.  Först plockade jag blommor. Sedan började jag binda. Jag var lite sent ute så de hade hunnit börja torka och vissna, det gjorde det aningens knepigt att binda dem eftersom de fröade en del. Det gjorde också att kransen blev lite ojämn men charmig ändå. Kanske kan jag hitta några fler blommor och jämna till den med, annars får den representera att saker inte är perfekta. På vägen från blomsterplockandet såg jag några vasstrån som jag tänker också skulle bli en riktigt fin krans. Kanske får det bli morgondagens projekt. 

Det är kanske inte någon nyhet att Polarn gillar fjärilar, så ingen överraskning att hon vill till Fjärilshuset med jämna mellanrum. Därför åkte vi dit idag. Det är lite av en chansning vilka fjärilar som är aktiva men idag tyckte jag att vi fick se många fina. Nu är ju Polarn något av en fjärilsviskare och tycker om att med stor försiktighet och tålamod få fjärilar att kliva över på hennes finger. Självklart utan att röra vid vingarna. På fjärilshuset står det dock skyltar om att man inte ska röra djuren, därför sa vi att här lockar vi inte över någon liten rackare, vi vill ju inte heller riskera att uppmuntra andra att testa, ifall de gör fel och skadar fjärilen.  Väl inne ser vi barn springa runt och fånga fjärilar genom att kupa händerna runt dem eller nypa tag i vingarna, inga föräldrar i sikte, eller föräldrar som uppmuntrar " Vill du ta den, en sån har du ju inte tagit ". En vuxen person går runt och visserligen försiktigt skjuter fingrarna under fjärilarna...

Idag har jag lekt leken - På väg att bli dödssjuk - Träningsvärk från helvetet kombinerat med dålig sömn Eller -Klimakteriet. Det är en sådan spännande tid att leva i, där frågorna nästan alltid är fler än svaren. 

Nu börjar det ju faktiskt se ut som en tröja: Det där med mönsterstickning är ju knepigt eftersom det då inte är alldeles lätt att sticka medan man har ett halvt öga på tv:n eller ett halvt öra i ett samtal. Jag behöver liksom räkna och ha mig och då finns inte samma förmåga att dela på uppmärksamheten. Roligt är det i alla fall.