attvarabob

Ingen har väl missat berättelsen om Punchi, den lilla makaken som övergavs av sin mamma. Han togs omhand av skötare som gav honom ett mjukdjur att hålla sig i, men mest har vi sett alla bilder där han söker tröst hos den när han blir mobbad av flocken. Man går liksom i tusen bitar av alla bilder där han släpar runt på den, gömmer sig bakom den och håller om den. Rapporteringen tar aldrig slut och även om han börjar bli accepterad kommer fortfarande klipp på tillfällen där han blir hårdhänt behandlad och då springer och hämtar sitt mjukisdjur. Jag känner mig lite besatt av att veta hur det går för honom, mycket mer än vad jag vill veta hur det går för nuvarande och föredetta prinsar. Ikea är snabba på bollen och skänker fler gosedjur till Punchi, men går också ut med en kampanj: Internet, vi använder det så klokt.

Congratulations, you are in the running towards becoming B.o.B.s next Top model. Skoja bara, de är ju redan vinnare båda två.

Ibland är ju verkligheten den bästa källan till dikten. Så egentligen är det väl konstigt att det inte kommit en uppsjö av filmer och serier om Kennedy och Bessette Just denna känns dock väldigt mycket som en Harlequin roman. Redan i början av första avsnittet är det en scen där "Bessette" kråmar runt i sin charmigt stökiga lilla bostad iklädd endast ett litet vitt linne och små svarta trosor. Sådär som män tror att snygga kvinnor gör när de är ensamma.  Lite senare ses "Kennedy" i omklädningsrummet på ett gym iförd endast kalsonger med ett paket som är... ...iögonfallande. Sedan följer många scener där "Bessette" flippar med håret, kråmar sig och tittar på sin omgivning med Bambiögon eller med bister min. "Kennedy" glider runt och pratar med alla han umgås med om hur han bara ses som snygg Andra irritationsmoment; Bessette röker i var och varannan scen, men som föredetta rökare ser jag på en millisekund att det inte är en rökare som ...

Inte helt oväntat så är det lätt att vara efterklok. När man tittar tillbaka på 00-talet finns det väldigt många saker som är fullkomligt omöjliga att förstå med dagens mått mätt. Jag började titta på den här idag: America's next top model ; serien som tog VeckoRevyns skeva ideal till månen och tillbaka. Mobbing, utseendehets, rasism, ätstörningar och övergrepp lärdes ut till alla unga tjejer som ville lyssna. Och herregud vad vi lyssnade.  För att vara schysst så var de ju inte ensamma på den skruvade täppan med horribel människosyn. The simple life visade att vi skulle se ner på vardagslivet. The girls next door visade oss att människor med makt kan utnyttja kvinnor hur de vill. The Anna Nicole show visade oss att vi skulle håna personer som uppenbarligen mådde riktigt dåligt och bara stå och se på hur det spårade ut. What not to wear med Trinny och Susannah visade kvinnor att vi aldrig skulle vara nöjda och mest klä o...

Jag läste denna idag: Inte din statsminister av Nicolas Lunabba . En bok som kommer beröra de som redan förstår men inte läsas eller tas emot av de som behöver förstå. Träffsäker skildring av våldet som funnits där så länge men som inte väckt samma ramaskri eller krav på åtgärder som annat våld. Men också en liten käftsmäll att i så komprimerad form läsa om allt från hur det såg ut när jag växte upp och hur tankegångar och synsätt är nu. Vart fasiken är vi på väg?

Polarn efterfrågade en lugn hemmadag idag och jag tyckte det var en strålande idé. Men. Ingen av oss blir pigga eller glada av en hel dag i soffan, så jag tvingade ut oss alla på en promenad. Det var vansinnigt kallt, fast vi höll ändå ut i en timme och därmed kunde jag plocka in en Garminpoäng. Just så lättlurad är jag; att en hittepåpoäng som inte ger mig några som helst riktiga belöningar gör mig glad. Jag är lika lättlurad när det gäller styrketräning. Jag har hittat ett nytt Instagramkonto med träningspass som ser väldigt lätta ut men är rena döden. Nu vet jag ju det, men det är som att min hjärna inte kopplar. Jag gör övningarna och vill ge upp efter första setet men så tittar jag på övningen och tänker " Åh, lätt! " och fortsätter.  Den här kommer göra ont imorgon och vara rent plågsam på tisdag. Hemmadag gör också att man har tid att baka, så det gjorde både jag och Polarn. Polarn hade hittat ett recept på munkar man kunde baka i...