attvarabob

Ett säkert vår- och sommartecken är att mitt hår börjar bete sig. Sol, värme och aningens svett resulterar i att valda delar av vad man skulle kunna benämna som "frisyr" bryter sig loss och startar eget. De testarna vill åberopa sin inre Shirley Temple. Det är fint med lockar, men kanske finast om hela håret väljer samma inriktning. Sommartid brukar mitt hår vara lite som en orutinerad jazzorkester där alla i ensemblen kör sin egen melodi. Jag får då välja om jag ska tvinga hela håret att vara åt det lockiga hållet, eller försöka tvinga hela håret att vara rakt. Båda kräver en del jobb. Därför blir det för det mesta alternativet jazzokester som vinner och min "frisyr" är bara en obeslutsam samling hårtestar.    Så då välkomnar vi våren och sommaren för nu är den här.

Jag tror att det är få som hör ordet BUP och tänker på något positivt nu för tiden. Det känns intimt förknippat med köer och brister. Då är det en otrolig lättnad att allt går snabbt, enkelt och med ett fint bemötande, när det viktigaste man har behöver hjälp. Inom loppet av några veckor var bedömningar klara och stödet på plats. Det var mer än vad jag hade vågat hoppas på.  Att utöver det ha en chef som genast kliver in, anpassar och stöttar är fullkomligt ovärderligt. Men också suveräna kollegor som hjälper mig att klara av jobbet både känslomässigt och praktiskt.  Idag var det flera positiva besked, både från vården och chefen, efter veckor av planering och jag känner mig lättad. Som att jag lite försiktigt vågar börja andas igen. Livet har varit omtumlande, oroligt och ovisst men nu när allt är på plats kommer en gnutta lugn. Även om det fortfarande är mer att hantera än en vanlig vardag så är det så mycket tydligare än det har varit i den massiva förvirring som rådit, att...

Utbildning är alltid bra, för oavsett hur mycket man kan så kan man alltid lära sig något nytt. Idag var jag därför här: Lustikulla konferens. Jag och kollegorna fick en heldag med proffsiga föreläsare från Origo . Vi hade anmält oss till en grundutbildning i hedersrelaterat våld och förtryck;  De säger att jag är en skam för familjen . Det är skönt att få bekräftat att man tänker rätt och hanterar ämnet på ett korrekt sätt men också värdefullt att få djupdyka i frågan. Det blir alltid nya infallsvinklar då. Det ska bli spännande att om några veckor gå en utbildning i deras samtalsmetod. En bonus var att få komma iväg en solig dag och kunna köpa lunch som vi åt utomhus, det ger också lite extra energi.

Det är inte lätt att vara i en fas i livet där man i många delar förväntas vara som en ståtlig ek; kraftfull, tålig och stadig. Det är mycket begärt att stå emot såväl stormar som brännande hetta. Jag försöker verkligen vara den där eken som är väl rotad i marken och sträcker sig långt upp mot en blå himmel men känner inte alltid att jag når dit. Ofta känner jag mig mer som en tilltufsad tussilago som letar mig fram mellan spridda gruskorn och kämpar mot frosten. Men jag påminner mig om att det tar tid att bli sådär stor och stadig, jag får ha lite tålamod och rida ut några fler stormar.   

Polarn fortsätter måla. De senaste konstverken fick tema: Ankor. Jag vet inte riktigt hur det kom sig att hon snöade in på ankor, kanske var det någon sån där badanka som var först i kollektionen och det växte. Det är väl strunt samma egentligen, det är i alla fall ett favorittema och nu också konst.

Vi får genom jobbet så himla mycket information från alla håll och kanter. En sak vi testade var denna: Pengalabbet. Ett kort spel där man slumpas till olika yrken, inkomster och utgifter. Förvånansvärt roligt och pedagogiskt.  Tänker tipsa alla unga människor på väg ut i vuxenlivet om det