attvarabob

Ibland blir det perioder i livet med lite mycket och då tar det stopp. Kroppen börjar strejka. Chefen tyckte inte att jag skulle använda min semester till att skaffa energi att orka jobba, men gå på sparlåga resten av tiden och ordnade därför besök på företagshälsovården. Så nu är jag sjukskriven. Jag föreslog motvilligt en månad, läkaren bedömde att det inte var tillräckligt utan skrev till slutet av september med några veckor på halvtid efter det och rekommendationer på andra anpassningar. Det känns ytterst obekvämt och satt långt inne för jag känner alltid att jag borde orka lite till. Men läkaren tyckte att det behövde dras i bromsen när jag beskrev att jag imorse hade svårt att komma ihåg koden för att öppna mobilen. Det kanske hon har rätt i. Läkaren rekommenderade att jag skulle släppa ansvaret för jobbet, lägga energin på det ansvar jag måste ta och göra sånt som gör mig glad.Jag är väldigt bra på att följa instruktioner, s å idag fräschade jag upp köksstolarna: De ...

Så många projekt, så lite tid. Jag vet inte om jag ska fortsätta på sockorna, eller fortsätta på ärm nummer två. Sockorna är ett nytt projekt och därför lite roligare. Ärmen är upprepning och därför lite tråkigt, men när jag blir klar med den kan jag fortsätta sticka oket på tröjan. Då ska det stickas mönster, det är ju en utmaning.  Sen har jag ju långa koftan jag virkar, den är ju inte klar än. Och har spanat in en klänning jag vill sy av det fina tyget jag fick.  Hur är det nu, är sömn och mat helt nödvändigt?

Ännumindrefjant är lite av en rastlös själ. Eller egentligen bara katt-tonåring skulle jag tro. Oavsett så behöver han stimulans och att bli sysselsatt för att inte riva hela haket.  Efter en tid paus, för att han tröttnat lite, har vi återupptagit fiska i handfatet . Det var en stor favorit för ett tag sedan, med robotfisk till att börja med, men när den gick sönder märkte vi att det fungerar med lite allt möjligt. Hårsnodd är en favorit men nu håller vi på att totalförstörd en liten mus.  Fiskandet förlängs genom att bytet rymmer (han kan släppa ner den i ett hål, i detta fall en hoprullad kattunnel). Sen skriker han när han jagat klart, då hämtar jag bytet, lägger tillbaka det i handfatet och det hela upprepas.  Där kan vi riva av timmar av skoj. Eller en halv timme i alla fall, för sen blir han distraherad och försvinner, som en tonåring.

Jag känner mig lättdistraherad, tankspridd och allmänt förvirrad. Då kan det hända att jag råkade klicka på " Lägg i varukorg " när jag tittade efter strumpstickor i samma serie som kabelstickorna. Det är en liten Knitpro symfonie familj i mitt syskrin nu. Men ni ser ju klart och tydligt att det skulle få plats med fler. Ingen fara, jag har tid på företagshälsovården för att hantera den där kognitiva nedsattheten jag drabbats av. 

Den här herren har lärt sig att kela. Enligt portalparagrafen i Kattägarlagen så måste en ägare vars katt väljer att kliva upp i famnen, avbryta all annan aktivitet för att så länge katten vill hålla och klappa katten. Därför blev idag min kvällsträning uppskjuten med 20 minuter för att Ännumindrefjant villa ligga i knät. Senare blev min tid att skrolla och skicka vidare svinroliga klipp på Instagram uppskjuten med en kvart av samma orsak. Nu börjar denna herre även bli lite närgången och vill gärna kliva ända upp till mitt ansikte och luta sig mot min kind medan jag klappar honom. Men enligt nämnda lag finns inget utrymme att neka honom detta. Det är bara att göra mitt bästa för att inte få in katthår i mun, näsa och ögon under den tid han önskar sällskap.  Innan jag släcker lampan ska jag nu gå och avlägsna katthår från hela överkroppen. 

Att sticka och virka är mitt bästa sätt att bota rastlöshet, skingra tankar och skapa lite fokus. Det är som att hjärnan sorteras in i prydliga fack och nerverna reder upp sig av att räkna maskor och göra omslag. Därför är det väldigt bra att kunna ta med sig sina projekt när man behöver varva ner på lunchen, fokusera under möten eller få tiden att gå på resor. Men jag tycker att det också blir väldigt jobbigt att släpa med sig de där lite större projekten, som en halv tröja. Så nu behövde jag ett lite mindre projekt och råkade ramla över världens finaste Raggi garn på Adlibris.  Alltså har jag gett mig på att sticka sockor.  Det är mycket möjligt att det blir för pilligt för mig och bara kommer skapa högt blodtryck, men jag måste ändå prova.