attvarabob

07:40 Årskontroll hos tandläkare.  Efter ett snabbt konstaterande att det inte fanns några hål så fokuserade tandläkaren på att undersöka käken, detta efter att jag berättat om vårdcentralens DTM-diagnos. Jag kunde konstatera att tandläkaren kanske inte var jätteimponerad av vårdcentralen och lät antyda att han tyckte att den diagnosen var en lite för enkel förklaringsmodell. Han såg att det fanns viss förskjutning, lite ansträngda muskler och lite knäppning i leden, men inte så omfattande att han tyckte det skulle utredas vidare eller åtgärdas med bettskena.  Samtidigt som det är skönt att inget större fel hittas så är det aningens frustrerande eftersom jag har ont titt som tätt. Kanske kan remissen till öron, näsa hals ge något. 08:20 På plats på jobbet. Kaffe. Morgonmöte. Avstämning med den så kloka chefen. Patient. Teammöte. Säga hej till en föräldraledig kollega som kom på besök med 4 månaders bebis. 12:30 Fika med (annan) föräldraledig kollega. Trevligt att träffa en beb...

Kulturtanterna tog en heldag på stan. Cous-cous och jag skulle på eftermiddagen besöka den tjusiga Dramaten , men var hela dagen lång inne i storstaden och roade oss. Först var vi på en utförsäljning av sminkprodukter och fyndade produkter från bland annat Idun för bara 30 och 60 kronor.  Vi tog en fika på Mr Cake. Och vi gick såklart på secondhand.  Sen hade dagen rusat iväg och vi fick kasta i oss varsin hamburgare för att hinna till pjäsen. På scen visades Fejk . Pjäsen om vad som är på riktigt och vad som är en falsk yta hade sina fullträffar emellanåt men var också lite rörig, ojämn och emellanåt tom. Jag uppskattade mest segmenten när skådespelarna "var sig själva" och allra mest när de vid ett tillfälle kom av sig och hade svårt att sluta skratta. Det är kanske i sig passande för pjäsens tema; att ju närmare de var sig själva desto mer genuint kändes det. Bara sådär var helgen över och vardagen tar vid. Jag har haft trevl...

När jag ändrade min tjänst fick jag ett presentkort hos Truestory av mina kollegor, de tyckte att jag skulle unna mig en upplevelse tillsammans med Arvsmassorna. Jag har tittat, letat och funderat sedan dess. En del upplevelser var ständigt fullbokade, en del hade åldersgräns, många var väldigt dyra. Nu började tiden rinna ut och jag behövde boka något men det fanns inget jag kunde ta med Arvsmassorna till. Det sammanföll med att kollegan klev in och stöttade upp så fint när jag var sjukskriven. Hon höll koll, rensade och tog över så att jag kunde släppa jobbet när jag var borta och landa mjukt när jag var tillbaka.  Därför använde jag presentkortet till att boka Afternoon tea på MAP Petite Maison till oss. Vilken pärla! Fullträff! Servicen var toppklass, maten och fikat var jättegott liksom både te och drink. Det var en väldigt trevlig idé med tapasinspirerade rätter istället för de klassiska snittarna. Även om det vid en första blick kanske inte ser så mycket ut så v...

Så har jag lyckats knåpa ihop min första tröja med mönster, en Strömsötröja. Även fast det finns skönhetsfel här och där är jag väldans nöjd med att ha bemästrat detta.  Det är något ytterst tillfredsställande att lite i taget öka svårighetsgraden och lära sig fler tekniker. Att tålmodigt nöta på, göra fel, backa, göra om, se arbetet växa fram, tro att det aldrig kommer bli klart, påbörja något annat för att man ledsnar, men sedan i slutändan stå med ett färdigt projekt som jag har praktisk användning för det är en otroligt känsla.  Nu lägger jag fokus på mitt andra pågående projekt, det jag började med för att jag ledsnade på tröjan. Sockorna!  Nästa projekt måste nästa bli att kombinera strumpstickor och mönsterstickning. 

Det kändes brutalt att höra Polarn berätta att hon är ledsen för att hon känner sig rädd hela tiden. Rädd för att gå till skolan, rädd för att gå hem från skolan, rädd för att gå till fiol och orkester och rädd för att sova för att hon drömmer hemska mardrömmar om att bli kidnappad. Instinkten skriker att jag ska svepa in henne i bomull och aldrig låta henne vara ensam igen, medan den mer rationella sidan säger att jag måste hjälpa henne utmana rädslan.  Det som är svårt är att jag också förstår att det finns ondska där ute och att den "stökiga mannen" försökte ge sig på henne skrämde mig med. Men hon sa det själv, hon vill kunna göra som förut och gå till skolan och kompisar utan att vara rädd. Då hjälper det inte att bädda in henne i bomull, så istället övar vi på att närma oss det där läskiga. Då är det betydligt lättare att hantera den här ondskan: Hon hade varit i skogen på idrottslektionen och hittade till kvällen två fästingar. Fy. Att det ska finnas så mån...

Hur man vet att man lever med katter? Ger man sig in i leken får man leken tåla. Viktigt dock att säga att jag vann, Ännumindrefjant fick tag i leksaken några gånger, men i slutändan var det ändå jag som fick den.