' Åh, du har en Diane Keaton aura idag! " sa en kollega. "Tackar, tackar!" sa jag. (Vi tänker bort fläckarna på spegeln från steamern.) Kanske var den den auran som gled iväg genom universum och gjorde att en före detta kollega, numer medicine doktor och forskare, hörde av sig och undrade om jag ville vara med i hennes kommande forskningsprojekt. Eftersom jag jobbar en del med det hon forskar på. Chefen sa " Självklart, kör! " så då sa jag " Ja, gärna! " Sen blev jag erbjuden att jobba inom vårt senaste verksamhetsområde eftersom att det fokuserar på ett område jag arbetat med. Alltid lite bökigt med nystartade grejer, men också väldigt spännande att vara med från start. Det känns som perfekt tajming med lite andra projekt och lite nya perspektiv, jag behöver det tillskottet på energi. Få lite av en nerv i arbetet. Precis som det kändes som läge för något nytt i klädväg. Ska komma ihåg att köpa fler västar.
En jämnårig kollega har ofta påpekat hur torrt allt blir i den här åldern. Huden, håret, naglar, ögon. Hon har generöst delat med sig av tips på produkter hon har kommit fram till som hjälper bäst. Men nu, när kylan biter i huden när man är ute och kontorets luftcirkulation torkar ut varenda fuktmolekyl i rummet verkar allt vara bortom räddning. Linserna torkar fast i ögonen, läpparna och nagelbanden spricker upp som en öken, huden fnasar. Jag smörjer h e l a t i d e n, med handkräm, läppbalsam och ögondroppar, utan att det ger någon nämnvärd effekt. Vattenflaskan töms snabbare än i sommarhettan i något försök att fylla på fukt inifrån, men det gör mig bara kissnödig. Den största utmaningen är att inte pilla. De små flikarna runt naglarna, sprickorna på nagelkanten, hudflagorna på läppen. Det är omöjligt att låta bli, även om det bara gör saken värre. Men bara så att ni vet, även om det inte räcker hela vägen när det är så här extremt; de...