Idag såg jag sista avsnittet i serien Tip Toe Brittiskt drama-thriller-mini-serie i fem avsnitt med vansinnigt bra skådespelare. Om fördomar, hemligheter och att finna stöd, allt med en massa vändningar. Jag har en förkärlek för serier där man inte kan bestämma sig för om man tycker om karaktärerna eller inte, där fina sidor får gå bredvid de mörkare delarna hos personerna. Det här var en sådan serie. Det här var också en sådan serie som jag blir lite ledsen när den tar slut, för vad ska jag titta på nu?
Vi tänkte leka turister i vår egen stad idag och gå på museum, närmare bestämt Vasamuseet. Det var inte en jättepigg morgon så vi kom iväg lite sent (enligt mina mått mätt, men jag är uppe vid 6 så inte en jättebra måttstock), vi lämnade hemmet vid 11. Redan på spårvagnen tyckte jag att det var lite väl mycket folk för att vara vardag. När vi närmade oss Djurgården tyckte jag att det såg ut att vara många människor i rörelse. När vi rundat Nordiska museet möttes vi av detta: Kön fortsatte långt utanför bilden dessutom. Det blev inget museum, vi tog en promenad och åt lunch istället.