attvarabob

Jag har fortsatt leta i mina lådor och kommer ihåg lite vagt att det fanns ett intresse av att använda klockor som accessoarer. Så jag har använt min boettöppnare för att byta batterier, för sånt kunde jag ju också. Den här behövde jag inte byta batteri på, bara lägga den i dagsljus: För den har en Eco Drive, alltså uppladdningsbart batteri. Det upptäckte jag för att klockan inte fungerade när jag tog fram den ur lådan, men fungerade när den legat framme medan jag bytte batteri på en annan klocka. Då googlade jag Citizen Eco Drive och såg att det var lite av en dyrgrip jag hade: Noll minne av det inköpet, bara ett vagt minne av hur det där batteriet fungerar. Till mitt försvar så var det här senast det var populärt att som tjej ha lite större modell på klocka, alltså "herrklocka". Och om en trend har kommit tillbaka så måste det ha varit ett tag sedan.  I alla fall; klockor får bli min ny/gamla hang-up alltså.

Jag såg denna fladdra förbi i sociala medier: Kontot Återhämtningsforskaren hade lagt upp den. Nu kanske det är ålder och trötthet som pratar, men jag kände att den lockade mig lite, så varför inte testa ändå? Ibland kan det vara hjälpsamt att testa lite nya tankar och vanor. Och vad skulle passa juni månad bättre än att bli återhämtad? Nu börjar jag.

Grattis till alla mammor.  De som lärt sig dricka kaffe med mjölk för smakar det inte lika illa om det hinner kallna. De som fått tinnitus av barnskrik. De som försökt tänka en hel tanke men gett upp. De som numera heter xxx-mamma vid alla hämtningar på förskola. De som lagat ytterligare en maträtt som ingen vill äta. De som sagt nej ännu en gång. De som sagt ja och ångrat sig. De som har glömt hur det är att sova en hel natt. De som fortfarande orkar tänka att det snart blir lättare. De som bär all frustration och härbärgerar all ilska. De som tar nya tag. De som behöver vila. Fortsätt traska på, ett år till. 

Jag började dagen här: En runda i skogen är alltid ett bra sätt att börja dagen på. Dagens outfit: Redo för att ge mig iväg till en loppis. På loppisen var det knökfullt och som så ofta uppställt tätt med trånga gångar. Det gör det ju utmanande för alla som vill gå med barnvagnar, hundar, små barn, permobiler och elcyklar. En affärsidé skulle kanske vara att åka runt till loppisar och erbjuda barnpassning och barnvagnsparkering. Inte helt oväntat fyndade jag garn: En person som ägt garnaffär för 20 år sedan sålde ut sitt förråd och tog bara 10 kronor nystanet.  Och så hittade jag en vintageklänning för 50 kronor: Sen ägnade jag lite tid till att tvätta och städa, för jag känner mig nöjd när hemmet har en kemisk doft. Jag håller mig till det vanliga upplägget kan man säga.

Ägnade kvällen åt att äta glass och titta på denna hyllade rulle: Bugonia Story; Två män kidnappar en kvinna som de är övertygade är en utomjording.  Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om den var bra eller bara väldigt skruvad. Den levererade dock ett lysande porträtt av en konspirationsteoretiker och hur svårt det är att övertyga dem om att deras tankar inte är realistiska. 

Stor dag för Polarn, det första uppträdandet efter två terminer med fiol. Hon var lite nervös sa hon, samtidigt som hon konstaterade att hon inte hade övat extra innan för hon visste att hon kunde styckena de skulle spela. Jag slås ofta av hur hon i vissa situationer stresshanterar så himla bra och verkligen  hanterar sin nervositet med bravur. Uppträdandet gick så klart strålande.  När det gäller min stresshantering så har jag klarat av två dagar utan att direkt se varje meddelande som kommer, inte registrerat några steg, promenader eller träningspass eller sett min puls. Jag löste mitt farväl till aktivitetsklockan med att gräva i mina lådor och sen gå till Kjell & coför att inhandla batterier. För den som spar hon har: Ett batteri senare så funkade denna klocka jag sparat sedan tonåren. Helt galet att det jag hade som tonåring nu plötsligt är en vintageklocka som säljs på e-bay. Men ja, den är väl en 35 år gammal. Jag satte också in nytt batteri ...