attvarabob

Solen sken och fåglarna kvittrade. Det kändes som att jag skulle bryta mot någon lag om jag ägnade hela dagen inomhus med tvätt och städ. Så jag tog en promenad och bara råkade gå förbi secondhandbutiken.  Jag vet, det börjar bli något tvångsmässigt över det, som en FOMO. Men det är ju för att jag alltid hittar något kul. Den här gången fick ett par byxor från Bershka följa med hem. Och ett par våriga herrbyxor: Och en liten blus: Tillsammans blev det 85 kronor. För att ha någon slags vag ursäkt för nya inköp letar jag efter saker som kan gå i linje med en liten flirt med 40-talet. Som kostymbyxor och roströda toner.  Därtill fick jag en ursäkt för  en promenad i varm vårsol.

Kulturhuset är väl fantastisk med så mycket spännande pjäser till humana priser.  Idag åkte jag och kollegan in till staden efter jobbet. Vi fick en liten paus för att äta en god middag, men sen bänkade vi oss för att se denna: Lars Noréns Personkrets 3:1 i ny tappning. Det var som att åka karusell på samhällets botten, helt utan skyddsnät. Det hände så mycket på scenen hela tiden att det var svårt att hänga med i allt och det var så många scener som vred musten ur en att jag var hela matt efteråt. De fångade missbrukets våndor och dragning på ett starkt och träffsäkert sätt, både I berättelsen och genom skådespeleriet.  Det var kanske lite extra tungt att följa upp en arbetsdag med detta, frågsn är om vi inte skulle få lön för de här timmarna. 

Det kom ett mejl från agenturen.  Deras samarbetspartner i Spanien skickade en förfrågan om nya kort på Polarn och om hon skulle vara intresserad av att de representerar henne i Spanien. Om hon är intresserad och om de tar emot henne så skulle det innebära att de jobb de erbjuder oftast kommer fotas i Spanien.  Hon var intresserad. Så nu ska vi ordna foton. Jag är varken redo för besvikelsen om de i slutändan tackar nej, eller att möjligen i framtiden behöva åka till Spanien för modelluppdrag om de tackar ja.  Men som förälder är man väl totalt oförberedd för det mesta. En annan supermodell.

Under pandemin pratade min tidigare chef om vikten av att ha en bra arbetsmiljö även om man arbetade hemifrån. Chefen ansvarade över att säkerställa att man inte fick arbetsskador och det gällde minsann även vid distansarbete. Det gick ut information om att vi kunde beställa kontorsstolar, extra dockningsstationer och skärmar, allt för att skapa goda förutsättningar.  Jag är inte säker på om han hade godkänt denna arbetsställning: Den innebär att jag sitter vriden ett halvt varv med överkroppen och skriver på laptopen som är placerad på soffans armstöd. Mina arbetskamrater utgör möjligen lite av ett arbetsmiljöproblem här men är lika delar hälsofrämjande. Lite av plus minus noll kan man säga. 

På grund av överväldigande trötthet och allmän förvirring presenteras idag gårdagens outfit: Färgglada prickar från Monki , självklart secondhand. Annars hade jag väl aldrig vågat testa en klänning med rosa, turkosa och vita prickar och puffärmar. Men det är ju därför secondhand är roligt; man vågar testa saker och upptäcka kläder man inte skulle våga chansa på om de kostade flera hundra.  Jag kan också rapportera att  för tillfället är  det stora nöjet i hushållet kortspel. UNO, vänd 10, finns i sjön; alla härliga sätt man kan betrakta sin mor förlora. Det bygger karaktär.

Vad kan vara ett bättre sätt att avrunda en helg som varit som en berg och dalbana än att få middagssällskap av mammakompisen med arvsmassa.  Just eftersom helgen varit en berg och dalbana höll jag det så enkelt det kunde vara och köpte färdiga pizzakit. Arvsmassorna fick göra iordning sina pizzor medan vi vuxna fick en stund för oss själva. När deras pizzor var klara försvann de iväg till sina rum och vi kunde göra vår pizza och fortsätta terapin och handledningen. Jag gjorde en vegetarisk pizza till oss, med soltorkad tomat, paprika, zucchini och mozzarella. Den serverades med ruccola och burrata. Den försvann väldigt fort. Sen var helgen över. Jag är mer mörbultad än innan, så återhämtningen lyser med sin frånvaro. Men pizzan var god.