attvarabob

Eftersom Polarn skulle ha sitt kalas idag sådär lite i efterskott, så fick jag en extra dag med Pyret. Hon önskade inte helt oväntat att vi skulle ägna dagen åt secondhand. Sagt och gjort; jag introducerade henne till min och Cous-cous secondhand-runda på Södermalm. Med strålande sol gick vi gata upp och gata ner, in och ut i butiker, med paus för lunch på Hornsgatan kvarterskrog & bar : Det blev en alldeles underbar dag sådär på tu man hand. Det kändes som att mitt i allt det svåra fick vi tid att prata, skratta och komma varandra lite närmare. Jag blir ständigt förundrad över hur klok denna nybakade tonåring är och jag blir påmind om hur mycket hon behöver sitt eget utrymme. Vi behövde nog också en dag att slippa allvaret, utmaningarna och jobbet och bara umgås. Vi unnade oss lite secondhandfynd i bara farten: Några jeans, en klänning, en tröja och två blusar till mig, en blus, en pyjamas och en skjort-jacka till Pyret. Inspekterat och godkänt av Ännumindr...

" Kan inte vi skaffa hund ?" Sagt av Arvsmassorna många gånger under många år. Det kan vi ju inte, men vi har ju Ännumindrefjant.  Han är absolut redo att bli ställföreträdande hund. Han sover vid ens sida, följer en var man än går, tigger mat, apporterar och går lydigt i koppel. Jag förstår inte vad vi ska ha hund till.

Vi hade fått så otroligt fina äpplen i fruktkorgen på jobbet och kollegan stod och smaskade på ett när hon kom in för att rådfråga mig om en sak. Jag kunde inte motstå, jag behövde testa. Och det gick bra! Jag kunde äta hela, stora äpplet utan att få minsta magknip efteråt. Kan det ha vänt? Kan det vara så att jag äntligen kan återgå till att äta mina älskade eftermiddagsäpplen igen? Jag vågar inte hoppas helt och hållet, jag håller förväntningarna låga så att jag inte blir besviken. Och det var ett väldigt gott äpple.

Det kan hända att jag är lite tankspridd för tillfället, av olika anledningar. Det innebar att jag kom fram till tågstationen redo för att åka med Pyret på ett viktigt läkarbesök och såg att plånboken inte låg i väskan. Som tur är kunde jag lösa den situationen genom att ladda en appbiljett för resan, tekniken är ibland lite hjälpsam trots allt. Vi kom till besöket.  Men ända tills vi kom hem igen var min redan lättdistraherade hjärna upptagen med att lista ut var mina kort kunde vara. Jag gissade att de låg i en jackficka, men säker kunde jag inte vara. När vi väl kom hem igen kunde jag fiska upp plånboken ur just den jackficka jag trodde. Så någonting fungerar fortfarande tankemässigt.  Fast jag får erkänna att jag överlag är lite flyktig just nu.

Att spendera en timme på webinarium från Socialstyrelsen kanske inte är det mest spännande som dyker upp på jobbet. Ändå ingår det i uppdraget att ha koll på förändringar hos myndigheter och i lagar och då är webinarium ett sätt att ha koll.  Just idag var det ett webinarium som inte kunde ge svar på många frågor för att mycket inte är klart än. Då känns det fint att ha som uppdrag att förmedla till medarbetare hur en kommande förändring hos socialtjänsten kan påverka vårt arbete.  Jag är ironisk.

Sociala medier är ju ett löjligt tidsfördriv fullt av nonsens där mina flöden mest fylls av pandor, uttrar, katter, hundar och sociala frågor jag redan är insatt i (men ändå blir arg över). Men nonsens kan ju vara roligt också, som den här: Så vad ska jag få för nytt jobb, det fanns så många roliga. Min månad: Det blev fel som i nytt jobb, men inte fel ändå på sätt och vis.