Jag kan inte riktigt förstå hur en recensent arbetar eller vilka kriterier de utgår ifrån när de recenserar. Men jag håller inte alltid med. Som nya svenska krim-serien Blodsoffer: Den fick ganska hyfsade recensioner. Jag höll på att smälla av efter en kvart och den känslan höll i sig genom hela serien. För av någon anledning tittade jag klart på hela serien. Några anledningar till att jag höll på att smälla av, i någorlunda kronologisk ordning. Det inkommer ett larmsamtal: operatören säger mest "Hallå?". * Så larmoperatören är egentligen en praoelev? Polispatrullen med två personer anländer till en misstänkt brottsplats där inringaren har nämnt dödshot och kniv, ändå går ena polisen in ensam. Den andra går in senare när kollegan först inte svarar, sen ropar på hjälp. * Polisutbildningen verkar bristfällig. Polisen som ska utreda morden på sina kollegor säger till det ena offrets anhöriga att han kommer hitta den som gjort det här, han lovar. * Och det var den mes...
Pyret tycker väldigt mycket om att slänga sig med ordet "Vintage" och det är otroligt trevligt att kidsen tycker att det är något positivt. Sen kanske definitionen av vad som räknas som vintage skiljer sig lite mellan henne och mig av flera anledningar. En sådan kan vara att jag har svårt att tycka att saker från min ungdom är "Vintage", men får erkänna att det är väl där vi börjar hamna ef tersom jag skulle kalla dagens outfit (som också är ett secondhandfynd) för Vintage: Berkertex occasions från 1980-talet. Jag skulle också räkna denna raring från senaste secondhandbesöket för en Vintageklänning: Eurofashion, också härligt 80-tal. Sen har jag också 50- och 60-tals kläder, så jag använder ju tidskapseln ordentligt emellanåt. Men på senaste tiden har jag dragits åt de där 80-tals plaggen, de är ju så himla fina. Idag föll jag också över ett Vintage-smycke. På Stadsmissionen hängde ett halsband för 49 kronor, jag tyckte att det såg ut att ...