attvarabob

Polarn och jag började dagen med att åka in till staden för ett besök här: Barnortopeden. Precis innan jullovet svullnade en fotknöl upp, sedan dess har någon svullnad på eller mellan fotknölarna funnits där och hon har haft ont. Lättakuten sa inflammation i en sena. Foten skulle lindas i två veckor och hon skulle äta Ipren. Det hjälpte inte. Vårdcentralen sa samma sak och kollade för säkerhets skull upp med röntgen. Nu hade knät på andra benet också börjat värka.  Mer Ipren och förband hjälpte fortfarande inte. Så nu var det besök på ortopeden. Han sa att en benbit har knoppats av från fotknölen och den irriterar senan som går förbi. Det fanns ingen direkt åtgärd annat än att växa klart, för då skulle benbiten stabiliseras. Alltså kan hon dras med det här i flera år. Hon fick remiss för att göra inlägg till skorna för att se om det kan underlätta. Knät var inflammerat för att hon växer, det var vanligt men man vet inte varför direkt. Det skulle också bli bättre när hon...

Här är något för alla föräldrar: Jag hade glömt visa den här bilden för Arvsmassorna: Jag blev genast coolaste morsan på stan. En Timeslap, fast maxad eftersom klockan är 5:55 den 5:e och batteriet är på 55%. Dessutom hade jag gått 67 steg; sixseven. Ibland är det väldigt enkelt att få respekt.

Jag fortsatte åt Annie Hall hållet idag. En får passa på medan det är tillräckligt kallt för att jag kan ha kavaj utan att svettas ihjäl. Mitt på dagen blev det en liten paus i arbetet för att följa med mamsen till ett läkarbesök. I sjukresan på väg hem var en person iklädd sjukhuskläder ute och promenerade på påfarten till motorvägen. Taxichauffören var snabb på telefonen för att tipsa polisen men de hade redan fått in många tips om saken. Det kändes fint att människor fortfarande orkar bry sig om andra.  Medan jag jobbade klart på eftermiddagen ägnade sig Polarn åt sitt senaste pyssel och kunde visa upp resultatet: Blomma gjord av piprensare. Ni behöver inte fråga för jag vet inte heller hur hon gör. Det jag vet är att hon motbevisar att Youtube och Instagram endast är av ondo. Efter arbetsdagen var mitt kök fullt av tjejer som bakade för Arvsmassorna hade bjudit hem mammakompisens arvsmassa. Jag ställde mig och lagade middag till 4. Det är van...

' Åh, du har en Diane Keaton aura idag! " sa en kollega. "Tackar, tackar!" sa jag. (Vi tänker bort fläckarna på spegeln från steamern.) Kanske var den den auran som gled iväg genom universum och gjorde att en före detta kollega, numer medicine doktor och forskare, hörde av sig och undrade om jag ville vara med i hennes kommande forskningsprojekt. Eftersom jag jobbar en del med det hon forskar på. Chefen sa " Självklart, kör! " så då sa jag " Ja, gärna! "  Sen blev jag erbjuden att jobba inom vårt senaste verksamhetsområde eftersom att det fokuserar på ett område jag arbetat med. Alltid lite bökigt med nystartade grejer, men också väldigt spännande att vara med från start. Det känns som perfekt tajming med lite andra projekt och lite nya perspektiv, jag behöver det tillskottet på energi. Få lite av en nerv i arbetet. Precis som det kändes som läge för något nytt i klädväg. Ska komma ihåg att köpa fler västar.

En jämnårig kollega har ofta påpekat hur torrt allt blir i den här åldern. Huden, håret, naglar, ögon. Hon har generöst delat med sig av tips på produkter hon har kommit fram till som hjälper bäst. Men nu, när kylan biter i huden när man är ute och kontorets luftcirkulation torkar ut varenda fuktmolekyl i rummet verkar allt vara bortom räddning. Linserna torkar fast i ögonen, läpparna och nagelbanden spricker upp som en öken, huden fnasar. Jag smörjer  h e l a  t i d e n, med handkräm, läppbalsam och ögondroppar,    utan att det ger någon nämnvärd effekt. Vattenflaskan töms snabbare än i sommarhettan i något försök att fylla på fukt inifrån, men det gör mig bara kissnödig.  Den största utmaningen är att inte pilla. De små flikarna runt naglarna, sprickorna på nagelkanten, hudflagorna på läppen. Det är omöjligt att låta bli, även om det bara gör saken värre. Men bara så att ni vet, även om det inte räcker hela vägen när det är så här extremt;  de...

Jag pysslade ihop en leksak till Lillfjant och Ännumindrefjant idag. En pinne från en gammal leksak, som Ännumindrefjant demolerade på två dagar, ett resårband och ett gäng fjädrar. Tadaa! Den blev popular bland båda lurviga.  Dock har den har två brister: 1. De demolerar den här med om de får leka själva med den. 2. Det innebär att jag måste leka med dem i en midre evighet.  Ingen rast, ingen ro.