Jag hade just klivit ut för att följa med Pyret till bussen när Polarns fröken ringde. Hon berättade att Polarn hade råkat ut för en incident och var nu rädd och ledsen. Polarn hade berättat att när hon hade gått ut från vår port 20 minuter tidigare sett en man som hon tyckte betedde sig konstigt. Han hade då fått syn på Polarn och börjat springa mot henne som att han skulle slå henne. Polarn hade skrikande snabbt sprungit därifrån, hoppat upp på sin cykel och cyklat så snabbt hon kunde till skolan. När hon kom fram hade hennes vänner stått utanför skolan och när hon fick se dem bröt hon ihop. Vännerna hjälpte henne ta sig till läraren. Läraren lämnar över telefonen till Polarn som berättar att hon blivit väldigt rädd men att mannen inte hade kommit åt henne. Medan jag pratar med Polarn ser jag en polis komma mot mig, jag frågar Polarn om jag kan berätta för polisen vad som har hänt. Polisen frågar direkt om det gäller en man som betett sig märkligt. Jag rättar honom och ber...
När jag pluggade på Universitetet hade vi en föreläsare som pratade om hur lätt det är att följa med strömmen och att det kan vara svårt att ifrågasätta auktoriteter. Hon visade studier på hur människor svarat på frågor eller lyssnat på uppmaningar från auktoritära personer utan att reflektera över lämplighet eller den egna viljan. Det är så lätt att tro att vi ska stå fast vid våra principer i alla lägen och vi kategoriserar andras agerande som svagt och dumt. Jag skulle aldrig ... I föreläsningen pratade hon också om hur människor hade försvarat sina roller och sitt agerande efter andra världskriget med att de " bara "; " Jag körde bara tåget ." " Jag vaktade bara grinden ." " Jag lagade bara maten ." Men utan alla som "bara", alla som blundade för vad som pågick och vad andra gjorde, hade helheten inte fungerat. Hennes uppmaning var att man skulle vara försiktig med att tro att man inte kunde vilseledas och därför vara lite mer v...