Ibland blir det perioder i livet med lite mycket och då tar det stopp. Kroppen börjar strejka. Chefen tyckte inte att jag skulle använda min semester till att skaffa energi att orka jobba, men gå på sparlåga resten av tiden och ordnade därför besök på företagshälsovården. Så nu är jag sjukskriven. Jag föreslog motvilligt en månad, läkaren bedömde att det inte var tillräckligt utan skrev till slutet av september med några veckor på halvtid efter det och rekommendationer på andra anpassningar. Det känns ytterst obekvämt och satt långt inne för jag känner alltid att jag borde orka lite till. Men läkaren tyckte att det behövde dras i bromsen när jag beskrev att jag imorse hade svårt att komma ihåg koden för att öppna mobilen. Det kanske hon har rätt i. Läkaren rekommenderade att jag skulle släppa ansvaret för jobbet, lägga energin på det ansvar jag måste ta och göra sånt som gör mig glad.Jag är väldigt bra på att följa instruktioner, s å idag fräschade jag upp köksstolarna: De ...
Så många projekt, så lite tid. Jag vet inte om jag ska fortsätta på sockorna, eller fortsätta på ärm nummer två. Sockorna är ett nytt projekt och därför lite roligare. Ärmen är upprepning och därför lite tråkigt, men när jag blir klar med den kan jag fortsätta sticka oket på tröjan. Då ska det stickas mönster, det är ju en utmaning. Sen har jag ju långa koftan jag virkar, den är ju inte klar än. Och har spanat in en klänning jag vill sy av det fina tyget jag fick. Hur är det nu, är sömn och mat helt nödvändigt?