Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Oavbrutet

Polarn vaknade klockan 6:00 imorse. Med undantag för den timme vid 7 där jag värmde upp, var ute och sprang, stretchade och duschade så har hon pratat oavbrutet om den framtida ödlan fram till läggdags vid 20:00. Hon pratade om vilken ödla som var finast under hela frukosten. Hon ringde kompisen och berättade att om typ ett år kommer hon ha en ödla. Hon visade vilka tillbehör ödlan kommer få. Hon berättade vad som var bäst med att ha en ödla, medan vi tog en promenad. Hon ägnade eftermiddagen åt att rensa ut en hel IKEA-kasse full med prylar för att göra plats åt det terrarium hon kommer behöva.  Det enda den lilla damen inte gjort är att läsa på om hur man tar hand om en ögonfransgecko. Vilket liksom känns som om det borde vara steg ett. Wikipedia bild. Tillbehör hon ämnar skaffa. Jag är nöjd med att hon förstår att hon inte kommer få en ödla imorgon, men undrar om jag kommer klara mig undan detta utan att få ett hål i huvudet av det oavbrutna pratandet. Å andr
Nya inlägg

Det kryper och krälar

Vi följde med Cous-cous till Reptilmässa idag.  En hel idrottshall full av ödlor, ormar, spindlar, skorpioner, kackerlackor, grodor, vandrande pinnar, tusenfotingar, sköldpaddor och allt man behöver till dessa små liv. Pyret vill nu ha en orm och Polarn en sån här: Jag har inget emot vare sig ödlor eller ormar, och kan därmed kanske ha uttryckt " Åh, vad söt! " lite här och där. Vilket möjligen kan ha uppfattats som något uppmuntrande till idén om att ha sådana husdjur. Jag skulle personligen helst ha en stor jäkla ödla, men har inte ork över till att sköta ett terrarium. Arvsmassorna började med febril planering för hur det skulle gå att ordna att få ett helt eget husdjur. Jag föreslog att om de nu tänker att de varje dag de närmaste 15-20 åren kan fixa mat, vatten och terrarium, så kanske de ska börja öva på de djur vi redan har. Nu ska de därför dela på att byta vatten, ge mat och göra rent kattlådan, så får vi se om intresset håller i sig. Antingen

Huvudet upp...

...och fötterna ner. Mer än så kan man väl inte begära.  Dagen började med att jag vaknade och trodde det var lördag.  Sedan rasslade den vidare med att Pyrets lärare ringde och talade om att han satt fast i bilkö och inte skulle hinna till utvecklingssamtalet som skulle börja en halvtimme senare.  Ännu härligare blev dagen när jag skröt för studenten om att jag och kollegan ordnat så att vi bara bokade lättare ärenden på fredagar, för att arbeta hållbart. Det kollapsade redan vid första bokningen som fick styras om för att hantera något mer akut, och mycket tyngre, än det bokats för.  Väl hemma efter en intensiv dag föll Arvsmassorna in i tjafs om vad vi skulle titta på på tv:n till kvällen, nästan lika viktigt som den eviga frågan om vems tur det är att trycka på knappen. Polarn rundade av dagen med att vid läggdags fråga om jag sett hennes nya favoritmössa. Hon fick en senapsgul förra vintern och tappade bort den. Blev ledsen och fick en ny. Tappade bort den med, lagom till våren. B

Passa på

Eftersom det blev omväg till jobbet även idag passade jag på att emellanåt avbryta den långa morgonpromenaden med att leka naturfotograf. Mystiskt, inte sant? Varför jag kände mig trött när jag väl kom hem var inte lika mystiskt: Men det var väl inget jämfört med hur det kändes att sedan hjälpa Polarn att steka pannkakor till middag, och att köra 20 minuters styrketräning på kvällen. Bakar man ihop de ingredienserna då får man trötthet på riktigt.  Imorgon är det ändå fredag.

Omväg

Polarn mådde lite si och så och behövde vara hos sin pappa. Så det blev en liten omväg till och från jobbet. Med mycket uppförsbackar och jag var för varmt klädd. Jag orkade inte träna på kvällen, undrar varför.

Dagens

" Om man inte har något snällt att säga, ska man inte sägs någonting alls ." Den har man väl hört några gånger. Just idag har jag inte så mycket snällt jag vill säga, för så brukar det fungera när man är arg och har pms, så jag låter bli, att säga saker alltså. Jag låter någon annan säga något. Kanske hade Kristina Lugn rätt, och sorgearbetet pågår, sen blir jag glad igen.

Mamma drake

Jag noterade denna plakett igår: " Kolla! " sa jag till Polarn, " Den är lika gammal som din kära mamma! " " Oj, då är den väldigt gammal! " Jag känner att det fanns så många beröringspunkter mellan den där gamla draken i lekparken, och en gammal mammadrake. Gammal och lite sliten, med skyltar om att man inte ska klättra på den just nu, men ändå färgstark och står stadigt.  Jag menar, till och med hållningen känns igen.  En gammal drake, det är ju vad man vill vara.