Vi hade fått så otroligt fina äpplen i fruktkorgen på jobbet och kollegan stod och smaskade på ett när hon kom in för att rådfråga mig om en sak. Jag kunde inte motstå, jag behövde testa. Och det gick bra! Jag kunde äta hela, stora äpplet utan att få minsta magknip efteråt. Kan det ha vänt? Kan det vara så att jag äntligen kan återgå till att äta mina älskade eftermiddagsäpplen igen? Jag vågar inte hoppas helt och hållet, jag håller förväntningarna låga så att jag inte blir besviken. Och det var ett väldigt gott äpple.
Det kan hända att jag är lite tankspridd för tillfället, av olika anledningar. Det innebar att jag kom fram till tågstationen redo för att åka med Pyret på ett viktigt läkarbesök och såg att plånboken inte låg i väskan. Som tur är kunde jag lösa den situationen genom att ladda en appbiljett för resan, tekniken är ibland lite hjälpsam trots allt. Vi kom till besöket. Men ända tills vi kom hem igen var min redan lättdistraherade hjärna upptagen med att lista ut var mina kort kunde vara. Jag gissade att de låg i en jackficka, men säker kunde jag inte vara. När vi väl kom hem igen kunde jag fiska upp plånboken ur just den jackficka jag trodde. Så någonting fungerar fortfarande tankemässigt. Fast jag får erkänna att jag överlag är lite flyktig just nu.