attvarabob

Jag kan inte riktigt förstå hur en recensent arbetar eller vilka kriterier de utgår ifrån när de recenserar. Men jag håller inte alltid med. Som nya svenska krim-serien Blodsoffer: Den fick ganska hyfsade recensioner. Jag höll på att smälla av efter en kvart och den känslan höll i sig genom hela serien. För av någon anledning tittade jag klart på hela serien. Några anledningar till att jag höll på att smälla av, i någorlunda kronologisk ordning. Det inkommer ett larmsamtal: operatören säger mest "Hallå?". * Så larmoperatören är egentligen en praoelev? Polispatrullen med två personer anländer till en misstänkt brottsplats där inringaren har nämnt dödshot och kniv, ändå går ena polisen in ensam. Den andra går in senare när kollegan först inte svarar, sen ropar på hjälp. * Polisutbildningen verkar bristfällig. Polisen som ska utreda morden på sina kollegor säger till det ena offrets anhöriga att han kommer hitta den som gjort det här, han lovar. * Och det var den mes...

Pyret tycker väldigt mycket om att slänga sig med ordet "Vintage" och det är otroligt trevligt att kidsen tycker att det är något positivt. Sen kanske definitionen av vad som räknas som vintage skiljer sig lite mellan henne och mig av flera anledningar. En sådan kan vara att jag har svårt att tycka att saker från min ungdom är "Vintage", men får erkänna att det är väl där vi börjar hamna ef tersom jag skulle kalla dagens outfit (som också är ett secondhandfynd) för Vintage: Berkertex occasions från 1980-talet. Jag skulle också räkna denna raring från senaste secondhandbesöket för en Vintageklänning: Eurofashion, också härligt 80-tal. Sen har jag också 50- och 60-tals kläder, så jag använder ju tidskapseln ordentligt emellanåt. Men på senaste tiden har jag dragits åt de där 80-tals plaggen, de är ju så himla fina. Idag föll jag också över ett Vintage-smycke.  På Stadsmissionen hängde ett halsband för 49 kronor, jag tyckte att det såg ut att ...

Jag har haft ett vissa besvär med ena sidan av min käke under en längre tid, flera år faktiskt. Jag har inte sökt vård för jag har tänkt att det tillhör kategorin av besvär där en läkare kommer säga att man inte riktigt vet vad det beror på och att det inte finns någon särskild åtgärd. Ibland har besvären varit lite värre, ibland lite lindrigare.  Jag har pratat med tandläkare om det, de ser inga besvär.  Jag har frågat en läkare om det när besvären var värre och även orsakade svår yrsel, då var gissningen att det var ett virus på balansnerven. Men besvären med käken var kvar efter att virusinfektioner var över.  Jag frågade en annan läkare om det i samband med mina hjärtrusningar, då trodde han att det berodde på högt blodtryck. Men så hade jag inte högt blodtryck. Nu blev besvären värre igen, denna gång ilar smärtan ut i hela käken och upp i örat. Örat gör ibland så ont att jag inte kan röra vid det och käken gör ont vid all rörelse. Dessutom hör jag dåligt på den sidan...

Som vi redan berört så är Polarn väldigt förtjust i fjärilar. Om det skulle vara så att det finns fler som är väldigt förtjusta i fjärilar så tycker jag att det skulle vara tråkigt om man missar att få en sån här: Dagdjärilar i Örebro och Västmanlands län - en fälthandbok . För ni förstår, den kan man beställa hem alldeles gratis från Länsstyrelsen i Örebro län. Hur fantastiskt är inte det? Nästa sommar ska vi ut och leta upp vilka arter vi kan hitta.

Det är full aktivitet i trädgårdarna just nu. Rådjuren är ett stående inslag på promenaderna. Jag vänjer mig aldrig riktigt vid att se vilda djur på så nära håll, varje gång blir jag alldeles barnsligt lycklig och tycker att det är värsta ynnesten. Även fast det händer var och varannan dag. Det är som att ramla över en hemlighet när ekorren kilar över vägen, igelkotten prasslar i busken, rådjuren mumsar i trädgården, älgen kliver över rötterna, hackspetten knackar och grodorna skuttar iväg. Det är nog tur att jag inte bor mer lantligt, för jag skulle aldrig få något gjort om jag kunde titta på naturen hela tiden. 

Konsumtionssamhället är ett gissel och man kan inte köpa sig lycka.  Men, nu försöker jag bibehålla rutiner under min sjukskrivning och tar därför promenader två gånger om dagen precis som när jag jobbar. Det är verkligen inte mitt fel att secondhandbutiken ligger vid ett av mina promenadstråk. Det är inte heller mitt fel att de har utförsäljning emellanåt och då tar löjliga priser på deras redan löjligt billiga saker. Som att alla vuxenkläder kostar 15 kronor plagget. Så kan man ju inte hålla på.  Jag önskar att jag kunde säga att jag försökte stå emot, men det gjorde jag faktiskt inte, jag försökte inte det minsta.  Det blev en höstgarderob tycker jag, för 120 kronor.  Men man kan verkligen inte hålla på så här, det går inte, jag behöver en annan hobby.