Psykologkollegan ska flytta till ny lägenhet och ville ha hjälp av föredetta målaren att välja färger. Jag hakade självklart på det förslaget och bestämde att vi skulle mötas vid lägenheten vid sen eftermiddag. Problemet var att väl framme så gick inte dörren att få upp. Hon försökte med alla nycklar flera gånger, jag försökte med alla nycklar flera gånger. Nyckeln gick i, men gick inte att vrida om. Det blev samtal till hyresbolaget, som enligt alla principer om sakers jävlighet hunnit stänga, så då blev det till att ringa jouren. Sedan blev det lite väntan på att någon kunde komma ut till lägenheten. Självklart provade vi många gånger på många sätt att få upp den där dörren men nyckeln gick inte att rubba. Kollegan sa att det skulle vara jäkligt pinsamt om jouren kom och bara öppnade på direkten. Det kom en man från jouren som satte i nyckeln, vickade och trixade och fick upp dörren på några sekunder. Han var vänlig nog att försäkra oss om att låset var trasigt och...
Efter en morgon av sämre kaliber åkte jag och Polarn iväg för en heldag på Läkarens sommarställe tillsammans med Psykologen och hennes arvsmassa. Vi satt mest här: Där fikade vi, åt lunch från grillen och spelade spel. Vi tog också en promenad över ön till klipporna: Mycket tid gick åt till att roa mini-arvsmassan med att kasta kottar i vattnet och ropa " Å hej! ", att kasta i ett snöre i vattnet för att dra upp det, att arrangera om solcellsbelysningen och konstatera att i skogen finns inga bilar och därför behöver man inte hålla i handen. Vad fort man glömmer hur intensiv den där tiden är. Polarn badade med de andra och vågade hoppa i från bryggan ut i det kalla vattnet. Det var verkligen modigt. Men allra gladast blev hon av att få sitta i fören medan Läkarens man prickade in vågorna för en riktigt skumpig färd: Psykologens arvsmassa ropade " Kör fort!! " och tjöt förtjust hela vägen. Allt som allt, trots en jobb...