attvarabob

Jag tycker att det är så himla skönt att fixa med städning, handling och tvätt på fredagen om tillfälle bjuds. På så sätt så känner jag att helgen blir fredad från allt det där hemmajobbet och jag kan vara ledig på riktigt. Så idag tog jag tag i tvätten när jag kom hem. När jag plockade ut andra omgången tvätt ur maskinen så var det små vita flagor på en del kläder. Jag tänkte först att någon glömt en näsduk i en ficka eller liknande, men det var ovanligt mycket flagor. Jag slängde in tvätten för en sköljning och centrifugering, men när den var klar var det ännu mer flagor. Den här gången hittade jag boven: En vintage HellyHansen jacka som verkar haft något plastigt material som mellanfoder. Detta har totalt smulats sönder och låg i olika stora bitar mellan innerfoder och yttertyget.  Eftersom jackan strödde plastiga flagor kring sig som ett saltkar fick jag städa halva badrummet och köra ytterligare en sköljning på tvätten som låg kvar. Jackan var bara att kasta och i ...

Jag var på utbildning idag och påmindes om det utmärkta material som Akademiskt primärvårdscentrum tagit fram om att föra samtal om våld. Jag har använt det många gånger och tycker att det har varit ett hjälpsamt underlag i samtal där ord kanske inte når fram hela vägen. Framförallt dessa två cirklar: Kanske borde jag hjälpa till att förmedla detta material till produktionen och medverkande i Gift vid första ögonkastet XL ? Så behöver de inte krångla in sig i olika försvar kring det som händer i programmen utan kan säga rakt ut att det är exempel på våld.  Idag träffade jag en psykolog som berättade att hen aldrig ställt frågan till en patient om den utsatts för våld och därför kämpade lite med hur man skulle formulera sådana frågor. Det är skrämmande nog inte första gången jag träffar vårdpersonal som säger så, trots att det ingår i vårdens uppdrag. Därför tänker jag att experterna i programmet kanske inte heller är så kunniga att de vågar ta ställning, oc...

Fantastiskt gömställe, han kan hålla sig undan hur länge som helst utan att någon vet var han är. Polarn frågade vilken dialekt jag trodde att Ännumindrefjant skulle ha om han pratade som en människa. Jag svarade blixtsnabbt: Värmländska, det finns inget alternativ. 

På SVT har det kommit en dokumentär om Staffan Hildebrand. Pojkarna - Regissören & sanningen. Nu har bara ett avsnitt av tre släppts så jag vet ju inte hur den här kommer utveckla sig framöver, men det jag vet är att den väcker ett vansinnigt obehag.  Jag sveps tillbaka till en tidsanda som i dagens blick känns så okunnig och aningslös, så många skygglappar överallt för att ingen ville se. Vad kan vara fel med att en man har unga pojkar hos sig konstant, det är ju som en ungdomsgård. På min låg- och mellanstadieskola fanns en idrottslärare som alltid gick igenom tjejernas omklädningsrum och "skämtade" genom att hålla spretande fingrar framför ansiktet och sa " Jag tittar inte! " samtidigt som han svepte med blicken genom omklädningsrummet och in i duschen. Visste alla att han gjorde detta? Ja. Gjordes något åt denne man? Nej. Det var inte ens ett ämne som kom förbi att han bara var "jobbig".  Jag känner mig osäker på om det är rätt att göra...

Om livet känns tomt och lite ensamt, då är det bra att ha katt. Då kan det kännas som att en dubbelsäng är för liten. 

Här ligger Lillfjant och är söt. Det räcker ganska långt.