attvarabob

Dags att kliva in i ordinarie arbetstid, det vill säga heltid. Kollegor frågade om det kändes okej, om jag var redo eller om det kändes tufft och jag svarade att det kändes alldeles rätt. Men. Jag har för lite att göra.  Det är så klart bra så här i början, jag fattar det, men jag vet få saker som får mig att må dåligt på jobbet som att ha för lite att göra. Jag blir rastlös och drabbas som av en klåda under huden av all väntan. Dessutom blir jag så väldigt mycket tröttare av långsamma dagar med mycket väntan.  Jag ska inte jinxsa något men jag hoppas att det är lite mer på agendan snart. Kollegan som hade mitt arbetsrum lämnade denna efter sig och sa att jag skulle ta hand om den. Det gör jag, men det tar inte heller så mycket tid. 

Äntligen var sockorna klara. Då passar det väl fint att börja på några i ministorlek nu när en kompis väntar smått. Små 10 cm strumpstickor, dubbelt garn och resårstickning, det var en utmaning. Jag är inte helt säker på att det kommer bli några färdiga sockor eller om tålamodet kommer tryta. Det är tur att jag har ända till februari på mig innan det behöver vara klart. 

Är ni medvetna om att det är jul snart? Inte bara är det dags att komma på julklappar till Arvsmassorna, Pyret råkar ju också ha födelsedag i december.  Nu har Arvsmassorna gjort som barn brukar och vuxit varje år och med det nått en ålder när det är halvt omöjligt att komma på presenter. Trots att de har digitala önskelistor. För på dessa digitala önskelistor är det mest fantasipresenter med fantasipriser uppskrivna.  Jag känner stressen börjar krypa under huden på mig och kom inte och säg att det är gott om tid, för de där dagarna kommer rusa iväg på nolltid.

Temat är franskt. Jag har gått från den lågmälda och finstämda Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin. Till den lågmälda och finstämda Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Båda böckerna är en övning i att dra ner på tempot och att se en berättelse veckla ut sig i små steg. Inte många tvära kast och fullt av överraskningar men mycket känslor och långsamt uppbyggda intriger.  Det är fint att läsa böcker som väcker eftertänksamhet och behöver lite tid men efter det här kommer jag behöva läsa något med högt tempo och mycket nerv, annars kommer jag bli uttråkad.

" Man ska ta varje tillfälle för att fira! " sa vår fina chef och bjöd på tårta, för att det gått ett år sedan omorganisationen.  Om två veckor omorganiseras vi igen och förlorar vår fina chef. Tårtan var god men hade en bitter bismak. 

Hösten har anlänt.