attvarabob

Det finns många fördelar med att solen, värmen och ljuset är tillbaka; som att jag känner mig lite allmänt gladare. Nackdelen är att jag med åldern känner av pollen allt mer. Varför är det så? Hur många saker ska dyka upp i medelåldern? Effekten av att ljuset gör en piggare försvinner om hela kroppen kämpar mot en invasion. Glädjen över vädret förtas av att all utomhusvistelse är förknippad med rinnande ögon och snuva.  Nu har jag påbörjat årets pollenmedicinering och känner mig inte lika bedövad av trötthet men har fortfarande ständigt rinnande näsa och ögon. Jag hoppas att effekten ökar snart, för så här orkar jag inte ha det, jag vill kunna njuta av sånt här:

Idag fick jag ett brev i brevlådan. Det händer så himla sällan att jag tänker att det måste vara direktreklam, för nu kommer ju inte ens räkningar med post. Och det var det, på sätt och vis, eller mer samhällsinformation kanske man ska säga: Systembolagets " Tonårsparlören " Jag känner inte att jag har några ämnen som jag tycker är jobbigt att prata med Arvsmassorna om, det finns få saker jag duckar. Vi pratar politik, religion, sjukdom, mens, rädslor, sorg, oro, kärlek, droger, alkohol och allt däremellan. Så jag tycker inte att det är jobbigt att prata med Arvsmassorna om alkohol, men jag tycker att det är lite jobbigt att vi är där redan. Tanken på att någon av dem skulle komma hem påverkad är helt absurd och totalt frånvarande, de är ju mina små tjejer. Fast jag fattar, det är inte alls omöjligt att de kommer komma i en situation att någon vill bjuda på något, för de är inte så små tjejer längre. Det är jag inte redo för, att tiden går. Fast då ska jag väl se ...

Tvätta, storhandla, städa, vattna blommor, göra lunchlådor och göra mellis. Allt så snabbt som möjligt så jag också hinner njuta av vädret och få in en långpromenad: Men också så jag hinner vila: Det blir lite stressigt när allt ska hinna fixas men också hinna känna att jag får varva ner, när jag bara har en dag på mig.  Nu är det dags att öka tempot i 12 dagar innan jag får nästa återhämtning, det gör mig lite stressad.

Eftersom Polarn skulle ha sitt kalas idag sådär lite i efterskott, så fick jag en extra dag med Pyret. Hon önskade inte helt oväntat att vi skulle ägna dagen åt secondhand. Sagt och gjort; jag introducerade henne till min och Cous-cous secondhand-runda på Södermalm. Med strålande sol gick vi gata upp och gata ner, in och ut i butiker, med paus för lunch på Hornsgatan kvarterskrog & bar : Det blev en alldeles underbar dag sådär på tu man hand. Det kändes som att mitt i allt det svåra fick vi tid att prata, skratta och komma varandra lite närmare. Jag blir ständigt förundrad över hur klok denna nybakade tonåring är och jag blir påmind om hur mycket hon behöver sitt eget utrymme. Vi behövde nog också en dag att slippa allvaret, utmaningarna och jobbet och bara umgås. Vi unnade oss lite secondhandfynd i bara farten: Några jeans, en klänning, en tröja och två blusar till mig, en blus, en pyjamas och en skjort-jacka till Pyret. Inspekterat och godkänt av Ännumindr...

" Kan inte vi skaffa hund ?" Sagt av Arvsmassorna många gånger under många år. Det kan vi ju inte, men vi har ju Ännumindrefjant.  Han är absolut redo att bli ställföreträdande hund. Han sover vid ens sida, följer en var man än går, tigger mat, apporterar och går lydigt i koppel. Jag förstår inte vad vi ska ha hund till.

Vi hade fått så otroligt fina äpplen i fruktkorgen på jobbet och kollegan stod och smaskade på ett när hon kom in för att rådfråga mig om en sak. Jag kunde inte motstå, jag behövde testa. Och det gick bra! Jag kunde äta hela, stora äpplet utan att få minsta magknip efteråt. Kan det ha vänt? Kan det vara så att jag äntligen kan återgå till att äta mina älskade eftermiddagsäpplen igen? Jag vågar inte hoppas helt och hållet, jag håller förväntningarna låga så att jag inte blir besviken. Och det var ett väldigt gott äpple.