attvarabob

Jag gav mig ut för en promenad innan lunch men hann inte gå i mer än 10 minuter innan jag fick stanna. På trottoaren låg denna: Jag försökte se om den bara var chockad eller om den var död medan mina misstankar föll på bostadshuset med många glaspartier. En annan kvinna stannade och försökte också hjälpa till, det var tacksamt att vara två som inte riktigt visste vad vi skulle göra. Vi var dock överens om att vi behövde göra något, så medan hon googlade hur man såg om en fågel var chockad så kontaktade jag viltfågel rehab. Samtidigt försökte jag i mitt bakhuvud lösa hur jag skulle göra om jag skulle behöva vänta till en eventuell upphämtning av djurambulansen. De funderingarna kunde jag efter en närmare undersökning släppa, vi kunde konstatera att den tyvärr inte levde längre.  Det kändes ovärdigt att den skulle ligga kvar mitt på gatan så vi bar bort den och la den under ett buskage. Det är något instinktivt att det måste finnas någon värdighet och ro när en varelse dö...

I Göteborg hittade Pyret en balklänning för 30 kronor. Vi köpte den lite på vinst och förlust, det kunde kanske vara en kandidat för balen i nästa årskurs. Det är långt borta men 30 kronor är ju verkligen ingenting. Än så länge var den dock för stor för henne, så hon ville att jag skulle prova. Så nu letar jag efter en tillställning att gå på. 

Det var dags att börja jobba igen. Fortfarande trött, fortfarande med ett liv som innehåller lite mycket, fortfarande med värk men det kändes rätt. Att vara sjukskriven har gett en del återhämtning men det botar ju inget, eller förändrar livet och jag behöver den stimulansen och den återhämtning arbetet också ger. Jag kan säga att jag imorse var väldigt nöjd med mitt beslut att under skjukskrivningen gå upp samma tid på morgonen, ta två promenader per dag och undvika att bara sitta framför tv:n. Jag hade aldrig orkat med den uppförsbacken det hade inneburit att återgå i den vanliga rutinen annars.  Det var fint att återse kollegor, lite genant att få välkomnanden och kramar och roligt att börja ta tag i uppgifter. Det var mindre kul att få jobbiga besked om hur vi kommer drabbas av omorganisationen och förtroendet för Regionen och dess ledare har sjunkit från lågt till nästan obefintligt. Det kommer bli en tung arbetshöst.  

Jag har ingen stark relation till mitt hår, det är bara hår liksom. Jag har i perioder försökt engagera mig och testat så många frisyrer och produkter genom livet. Inte gör det någon magisk skillnad. Nu orkar jag inte så mycket, jag vill bara ha en frisyr där håret är ur vägen men ser okej ut. Det är svårt med klimakteriets intåg med friss-delux och vallningar. Hur som helst, eftersom att jag inte är superengagerad så har jag inte haft några problem med att klippa topparna själv när det behövs, det har dugit så väl. Fast nu kände jag att jag skulle unna mig ett besök till frisören ändå. En kvinna som tvivlar på livet i stort går och klipper sig, det är allmänt känt. Valet föll på salongen som funnits länge, där alla frisörer hade minst gesällbrev.  Jag spenderade en timma under den väldigt varma capen (inte klimakterie-vänligt) och hade en frisör som noggrannt gick igenom hela håret. Hon klippte ur och klippte upp för att "skapa volym och rörelse" och gjorde mig 710 kronor fa...

Att gå utanför dörren kan vara läskigt.  På grinden satt den här: Och i brevlådan låg det här: Det är bäst att inte gå ut.

Jag har sett klippen och följt debatten men bestämde mig för att titta på programmet först innan jag bestämde mig för vad jag tycker. Jag pratar så klart om Gift vid första ögonkastet XL. Jag har bara sett en säsong tidigare, för flera år sedan och tyckte redan då att upplägget hade något obehagligt över sig, så jag såg inte fler säsonger. Redan det här att främlingar ska matchas av de som "vet bättre" har ju en gammaldags äktenskapsmäklar-vibe jag har svårt för, men det blev också uppenbart att vissa deltagare var med för att skapa drama. Men i år, jag tappar hakan. Att SVT skulle vilja rakt upp och ner haka på Andrew Tate-trenden gör mig mållös. Jag fastnar inte bara i de män som diskuteras livligt i media, de som beskriver sig som "Den m inst ödmjuka personen på planeten." och söker en "traditionell kvinna", för det är ju inte bara en sådan man. Jag reagerar även på kvinnorna som så öppet vill underkasta sig, eller "vara traditionella...