attvarabob

Ärad vare gud i höjden, denna har Pyret gjort i slöjden: Är det inte underbart med alla dessa gåvor de kommer hem med från skolslöjden? Jag inser att jag aldrig kommer kunna flytta, för när de lämnar boet så kommer jag behöva deras rum för att skapa små museum över allt de har skapat.  Kanske är det tur att jag har arbetat med hoarding och känner de som fortfarande jobbar med det.

Som så många andra som har erfarenhet av att jaga personer som kan tänka sig att vara med i en studie, så är jag ganska välvillig till att själv ställa upp och svara på lite frågor. Jag gör det inte för någon belöning eller för att känna mig duktig, det handlar strikt om att minska skuldkänslor och betala tillbaka. Men ibland så blir det en liten belöning ändå: Plötsligt händer det, som man säger och nu gav Linnéuniversitetets Surveyinstituts gåva utdelning. Vinst på två av tre Trisslotter och 90 spänn i kassan. Och om man tänker att det betalade sig 90 kronor för 10 minuters arbete så är det en ganska rejäl timpeng.  För att förtydliga; jag svarar aldrig på alla tusen utskick som dimper ner så snart man har handlat något på nätet.  Är du nöjd med din vara? Betygsätt din produkt. Hur skattar du din leverans? Vem svarar ens på de där utskicken och hur användbara är svaren? Nej, då inväntar jag hellre en riktig enkät, särkilt nu när jag lärt mig att det dimper ner e...

Med inspiration från 80-talet, kanske var det till och med från Tillbaka till framtiden . Det som togs fram från garderoben var detta: När jag kom till jobbet ropade en kollega " Vad bra vi matchar idag! ". Hon hade också jeans med ljus tvätt, vit blus och likadana sneakers. Vi kanske kommer starta en trend.

Dags att kliva in i ordinarie arbetstid, det vill säga heltid. Kollegor frågade om det kändes okej, om jag var redo eller om det kändes tufft och jag svarade att det kändes alldeles rätt. Men. Jag har för lite att göra.  Det är så klart bra så här i början, jag fattar det, men jag vet få saker som får mig att må dåligt på jobbet som att ha för lite att göra. Jag blir rastlös och drabbas som av en klåda under huden av all väntan. Dessutom blir jag så väldigt mycket tröttare av långsamma dagar med mycket väntan.  Jag ska inte jinxsa något men jag hoppas att det är lite mer på agendan snart. Kollegan som hade mitt arbetsrum lämnade denna efter sig och sa att jag skulle ta hand om den. Det gör jag, men det tar inte heller så mycket tid. 

Äntligen var sockorna klara. Då passar det väl fint att börja på några i ministorlek nu när en kompis väntar smått. Små 10 cm strumpstickor, dubbelt garn och resårstickning, det var en utmaning. Jag är inte helt säker på att det kommer bli några färdiga sockor eller om tålamodet kommer tryta. Det är tur att jag har ända till februari på mig innan det behöver vara klart. 

Är ni medvetna om att det är jul snart? Inte bara är det dags att komma på julklappar till Arvsmassorna, Pyret råkar ju också ha födelsedag i december.  Nu har Arvsmassorna gjort som barn brukar och vuxit varje år och med det nått en ålder när det är halvt omöjligt att komma på presenter. Trots att de har digitala önskelistor. För på dessa digitala önskelistor är det mest fantasipresenter med fantasipriser uppskrivna.  Jag känner stressen börjar krypa under huden på mig och kom inte och säg att det är gott om tid, för de där dagarna kommer rusa iväg på nolltid.