attvarabob

Jag vaknade klockan 4 och kunde inte somna om. Klimakteriet kombinerat med värmebölja är fantastiskt.  Så jag gick upp och satt och läste ett par timmar och då hann jag läsa ut denna: 17 juni av Alex Schulman . Det tar emot att säga det, för jag uppskattar inte tonen han håller i andra medier, men jag tycker om hans författarskap. Det är en svärta i människors vardag i hans böcker som drabbar mig. Personer som är så svåra att tycka om, men som jag samtidigt förstår. Sen kan jag hålla med en recensent som skrev något om att kvinnor inte får bryta ihop utan att det ska skapa livslånga trauman hos barnen i hans böcker. Men så är väl tonen i samhället i stort? Det är också just en sådan sak som gör att jag tycker om karaktärerna; de brister utan några förskönande beskrivningar, andra drabbas hårt av deras brister och jag kan förstå båda sidor.  Men nu var den här berättelsen slut och jag ska hitta en annan bok att läsa.  Som kvällsnöje hyrde jag den här rullen: ...

Det låg ett brev i brevlådan idag. Inuti låg ett gratulationskort. Cous-cous hade försökt skicka ett kort till min födelsedag. Postnord har ju dock... ... en annan typ av leverans än de haft tidigare. Kortet anlände till postterminalen: 11:e juni.  15 dagars leveranstid. Det hade på riktigt gått fortare för henne att gå till fots hemifrån henne, hem till mig och lägga det på lådan. Hon hade hunnit gå hem igen också. Det hade varit roligt om det inte vore för att de tar betalt för denna tjänst (22 kronor)  och trycker en liten slogan på brevet: " Vi tar saker framåt " Jaså? 

Jag har sagt till Arvsmassorna att vi ska försöka gå på alla museum i Stockholm detta sommarlov, det tror jag inte att jag kommer få igenom för så uttråkade kommer de aldrig bli att de går med på det. Men idag fick jag med dem till Moderna museet. Det visade sig vara en farlig plats för barn: I alla fall när det förekommer syftningsfel. Oavsett vad det är för museum eller vad man tycker om konsten så är det svårt att inte bli påverkad, att inte tycka och känna saker, och det gör något med en. Att känna saker är nödvändigt.  Som att upptäcka de små detaljerna. Som att se märkliga saker och läsa om historien bakom. Som att se färg och form som blir vackert. Som att se en lerpöl som bubblar. Blir du lönsam lille vän? Är väl en fråga som aldrig varit så aktuellt som nu och det väcker definitivt känslor. Det som också är trevligt med lite utflykter är att jag får äta luncher som jag tycker är goda: Men ...

Cool himmel + Coolt träd = Cool bild. 

Idag hände det; jag sträckte mig i en sport-bh relaterad olycka. Jag har länge tänkt att det bara är en tidsfråga, den dagliga kampen med att dra på och av denna hemska tingest har varit att be om sveda och värk. Jag tror att det hände nu för att jag utsatt mina muskler för kyla under natten, för att jag måste sova med fläkt annars dör jag, sen värme med träning och sen snabb temperaturväxling igen när jag andats ut efter tidig morgonträning. Kombinerat med ålder så klart, en nysning hade också kunnat göra jobbet.  Därför fick jag gå hela dagen utan att kunna vrida huvudet så bra, vilket funkar såklart, men det gjorde ont varje gång jag glömde bort mig.  Det var väl tur att det inte var en dag med späckat schema, vi hade egentligen bara siktet inställt på att prova Magnum Plesaure Store . Jag valde att göra en glass med vit choklad och en massa strössel.  Det var gott, men chokladen blev lite tjock och strösslet hade kunnat vara starkare i smaken. Kul att test...

Vi har fått nya grannar på gården där vi bor: De kommer så klart med fullt utrustat övervakningssystem: Varje gång någon beträder gården så går larmet.  Vad jag kan se så är de nya grannarna inte så stora än, så de lär inte vara flygklara än på ett tag. Vi hoppas att larmcentralen nöjer sig med att skrika varningar och inte går över till luftburna attacker under de veckor det tar för ungarna att få till tekniken.