Jag har tittat på Svt:s dokumentär ZTV- det stora tv-experimentet . Förutom den uppenbara nostalgin slås jag av samma sak som Anna Charlotta Gunnarsson när hon skriver i DN och efterlyser alla kvinnor från ZVT, för de har uppenbarligen gömts undan i dokumentären. Vilket är lätt pinsamt när dokumentären ska belysa hur banbrytande ZTV var. Jag noterar även en annan sak; Hur så väldigt många artister höll sig med en attityd där allt skulle skämtas bort. Det var ofta det bara tramsades, framförallt från alla dessa snubbar i band. Otroligt ofräscht beteende. Och det var liksom något annat än ironi, vilket var den stora trenden i övrigt. Jag tänker mer på det barnsliga, tramsiga och rent av respektlösa sättet frågor skulle skämtas bort och att detta syns här och där i dokumentären så det verkar vara något de medvetet vill lyfta fram. Men förutom att några vinklar, eller brist på vinklar, skaver en del så finns det ju en rejäl dos minnen och nostalgi också. Det va...