attvarabob

Samtidigt som det här fladdrade förbi i mina sociala medier: Så plingade det till i min Kivra och jag hade fått en kallelse för mammografi. Och vem är jag att gå emot Kronprinsessans uppmaning och ett sådant uppenbart tecken? Självklart gick jag genast in i min kalender och avsatte tiden.  Tidigare har vi fått godkänt av vår chef att göra mammografin på arbetstid, eftersom hon själv varit drabbad. Jag undrar om det kommer bli så med vår nya chef. 

Förkortningar är ju effektivt så idag hittar jag på VIO ; Very Important Organisation . Lite svengelska ökar känslan av viktighet tänker jag. Jag och kollegan var iväg på BRIS nätverksträff idag. Därav VIO . Det finns alltid något viktigt att ta med sig från deras träffar och så var fallet även denna gång, även om det riktade sig lite mer åt skolans arbete. Ämnet för dagen var: Den oroväckande ökningen av barn som ringer för att prata om ätstörningar. Proffsiga docenten David Clinton föreläste om att upptäcka, bemöta och behandla. Signe Bennich gav ett jättefint inifrån perspektiv. Organisationer som Frisk och Fri , Tjejzonen och Mind berättade om deras arbete för att stötta, utbilda och informera. Så bra att känna till hur alla jobbar och vilka projekt som är igång så vi kan hänvisa människor rätt i vårt widescreen-arbete.

Jag tror att det kan vara ett tecken på att livet är relativt händelselöst när det känns som grej att upptäcka den minsta avacadokärnan jag någonsin sett. Den var väldigt söt. Det måste vara ett tydligt ålderstecken att titta på en dokumentär om idolen från ens ungdomstid och se honom gulla med barnbarnen. Billy Idol should be dead , finns nu på Svt . Polarn reflekterade över att vi har sett flera dokumentärer och filmer om artister som knarkat sig till en sista vila och det var ju fint att just den här överlevde. Jag reflekterade mest över tidsandan. Jag tror vanligtvis inte på horoskop men ibland träffar det ändå väldigt rätt. Jag älskar riktigt dålig pappaskämt. Nu laddar jag för två arbetsdagar innan lite höstlov. Jag förväntar mig vila men är inställd på att bli besviken.

Ovanför tvättmaskinen finns två hyllor. På ena hyllan finns lådor med hårsnoddar. Emellanåt kommer Ännumindrefjant ihåg detta, oftast när han är rastlös och uttråkad. Då hoppar han upp på tvättmaskinen, sträcker sig och fångar en hårsnodd. Sen hoppar han ner med sitt byte, leker med den i två eller tre sekunder och hoppar tillbaka upp på tvättmaskinen.  Jag tror att möjligen är jakten mer intressant än bytet. Men jag är inte katt-psykolog så det är ju något av en hobbyanalys.

Kollegan hade tagit med sig " Stora sockboken " av Jorid Linvik idag. Tanken var att jag skulle kunna låna den ifall jag hittade något mönster jag tyckte om. Men eftersom jag ville göra varannan socka i den så beställde jag ett eget exemplar istället. Det kallas att vara lösningsfokuserad och att investera i sin framtid.  Jag och kollegan satt där på lunchen och pratade om boken och hade självklart med oss egna projekt. Hon höll på med en mössa, jag med sockor. Jag har lärt mig att jag behöver ha något projekt som är transportvänligt, då är sockor så lagom i storlek och kräver inte enormt mycket fokus. Sockor till bebis visade sig dock kräva viss fingerfärdighet och tålamod så det får jag ägna mig åt hemma i lugn och ro.  När vi satt där och stickade kom en läkarkollega förbi, han hade tidigare sagt att han tycker om handarbete och skulle vilja lära sig sticka. Nu tog han tillfället i akt och fick först en liten lektion av kollegan i att sticka på run...

Ärad vare gud i höjden, denna har Pyret gjort i slöjden: Är det inte underbart med alla dessa gåvor de kommer hem med från skolslöjden? Jag inser att jag aldrig kommer kunna flytta, för när de lämnar boet så kommer jag behöva deras rum för att skapa små museum över allt de har skapat.  Kanske är det tur att jag har arbetat med hoarding och känner de som fortfarande jobbar med det.