attvarabob

Ibland är ju verkligheten den bästa källan till dikten. Så egentligen är det väl konstigt att det inte kommit en uppsjö av filmer och serier om Kennedy och Bessette Just denna känns dock väldigt mycket som en Harlequin roman. Redan i början av första avsnittet är det en scen där "Bessette" kråmar runt i sin charmigt stökiga lilla bostad iklädd endast ett litet vitt linne och små svarta trosor. Sådär som män tror att snygga kvinnor gör när de är ensamma.  Lite senare ses "Kennedy" i omklädningsrummet på ett gym iförd endast kalsonger med ett paket som är... ...iögonfallande. Sedan följer många scener där "Bessette" flippar med håret, kråmar sig och tittar på sin omgivning med Bambiögon eller med bister min. "Kennedy" glider runt och pratar med alla han umgås med om hur han bara ses som snygg Andra irritationsmoment; Bessette röker i var och varannan scen, men som föredetta rökare ser jag på en millisekund att det inte är en rökare som ...

Inte helt oväntat så är det lätt att vara efterklok. När man tittar tillbaka på 00-talet finns det väldigt många saker som är fullkomligt omöjliga att förstå med dagens mått mätt. Jag började titta på den här idag: America's next top model ; serien som tog VeckoRevyns skeva ideal till månen och tillbaka. Mobbing, utseendehets, rasism, ätstörningar och övergrepp lärdes ut till alla unga tjejer som ville lyssna. Och herregud vad vi lyssnade.  För att vara schysst så var de ju inte ensamma på den skruvade täppan med horribel människosyn. The simple life visade att vi skulle se ner på vardagslivet. The girls next door visade oss att människor med makt kan utnyttja kvinnor hur de vill. The Anna Nicole show visade oss att vi skulle håna personer som uppenbarligen mådde riktigt dåligt och bara stå och se på hur det spårade ut. What not to wear med Trinny och Susannah visade kvinnor att vi aldrig skulle vara nöjda och mest klä o...

Jag läste denna idag: Inte din statsminister av Nicolas Lunabba . En bok som kommer beröra de som redan förstår men inte läsas eller tas emot av de som behöver förstå. Träffsäker skildring av våldet som funnits där så länge men som inte väckt samma ramaskri eller krav på åtgärder som annat våld. Men också en liten käftsmäll att i så komprimerad form läsa om allt från hur det såg ut när jag växte upp och hur tankegångar och synsätt är nu. Vart fasiken är vi på väg?

Polarn efterfrågade en lugn hemmadag idag och jag tyckte det var en strålande idé. Men. Ingen av oss blir pigga eller glada av en hel dag i soffan, så jag tvingade ut oss alla på en promenad. Det var vansinnigt kallt, fast vi höll ändå ut i en timme och därmed kunde jag plocka in en Garminpoäng. Just så lättlurad är jag; att en hittepåpoäng som inte ger mig några som helst riktiga belöningar gör mig glad. Jag är lika lättlurad när det gäller styrketräning. Jag har hittat ett nytt Instagramkonto med träningspass som ser väldigt lätta ut men är rena döden. Nu vet jag ju det, men det är som att min hjärna inte kopplar. Jag gör övningarna och vill ge upp efter första setet men så tittar jag på övningen och tänker " Åh, lätt! " och fortsätter.  Den här kommer göra ont imorgon och vara rent plågsam på tisdag. Hemmadag gör också att man har tid att baka, så det gjorde både jag och Polarn. Polarn hade hittat ett recept på munkar man kunde baka i...

När det är Alla hjärtans dag ska vi väl alla få göra det man tycker mest om. Så Pyret fick åka till second hand på dagen och till kvällen fick hon åka till en kompis som bjudit in kompisgänget på Valentines-häng. Medan jag och Polarn köpte garn och ägnade kvällen så här: När Polarn inte målar, tecknar eller skapar i papper eller något annat tillgängligt material, så är det virkning som gäller. Nu  ska hon göra en till sån här: Alla nöjdas dag.

Polarn och jag började dagen med att åka in till staden för ett besök här: Barnortopeden. Precis innan jullovet svullnade en fotknöl upp, sedan dess har någon svullnad på eller mellan fotknölarna funnits där och hon har haft ont. Lättakuten sa inflammation i en sena. Foten skulle lindas i två veckor och hon skulle äta Ipren. Det hjälpte inte. Vårdcentralen sa samma sak och kollade för säkerhets skull upp med röntgen. Nu hade knät på andra benet också börjat värka.  Mer Ipren och förband hjälpte fortfarande inte. Så nu var det besök på ortopeden. Han sa att en benbit har knoppats av från fotknölen och den irriterar senan som går förbi. Det fanns ingen direkt åtgärd annat än att växa klart, för då skulle benbiten stabiliseras. Alltså kan hon dras med det här i flera år. Hon fick remiss för att göra inlägg till skorna för att se om det kan underlätta. Knät var inflammerat för att hon växer, det var vanligt men man vet inte varför direkt. Det skulle också bli bättre när hon...