attvarabob

Polarn gillar att virka, men hon gillar inte riktigt att följa mönster. Nu har hon beställt en massa garn för att hon vill virka något hon sett en bild på. Hon har redan gjort större delen av toppen och ska nu fortsätta på kjolen. Då blir plötsligt jag inblandad i att försöka lösa hur hon ska virka den delen. Så det försöker jag komma på ett svar till, det går sådär får jag erkänna. 

Såna här dagar när man är så trött att man nästan somnar redan innan man ens tagit sig hem från arbetet, känns det lite övermäktigt att också behöva underhålla en rastlös kissekatt till kvällen. Ännu värre är det när alla i hushållet är lika trötta. Då är det väldigt skönt att vi kan sköta vissa saker lite på distans.

Medan jag satt och frukost i godan ro, för att förbereda mig inför en dag på stan med Mammakompisen, visade Ännumindrefjant oväntat intresse för vad jag tuggade på.  Han är ju lite av en hundkatt och tigger gärna och närgånget lite titt som tätt, men just idag tänkte jag inte att jag hade något han borde intressera sig för. Fel av mig. Vad han ville åt? Bananbrödet jag bakade igår.  Det var jättegott. Hade ingen aning om att det ingick i katters preferenslista över frukostmat, men man lär sig ju något nytt varje dag. 

Solen sken och fåglarna kvittrade. Det kändes som att jag skulle bryta mot någon lag om jag ägnade hela dagen inomhus med tvätt och städ. Så jag tog en promenad och bara råkade gå förbi secondhandbutiken.  Jag vet, det börjar bli något tvångsmässigt över det, som en FOMO. Men det är ju för att jag alltid hittar något kul. Den här gången fick ett par byxor från Bershka följa med hem. Och ett par våriga herrbyxor: Och en liten blus: Tillsammans blev det 85 kronor. För att ha någon slags vag ursäkt för nya inköp letar jag efter saker som kan gå i linje med en liten flirt med 40-talet. Som kostymbyxor och roströda toner.  Därtill fick jag en ursäkt för  en promenad i varm vårsol.

Kulturhuset är väl fantastisk med så mycket spännande pjäser till humana priser.  Idag åkte jag och kollegan in till staden efter jobbet. Vi fick en liten paus för att äta en god middag, men sen bänkade vi oss för att se denna: Lars Noréns Personkrets 3:1 i ny tappning. Det var som att åka karusell på samhällets botten, helt utan skyddsnät. Det hände så mycket på scenen hela tiden att det var svårt att hänga med i allt och det var så många scener som vred musten ur en att jag var hela matt efteråt. De fångade missbrukets våndor och dragning på ett starkt och träffsäkert sätt, både I berättelsen och genom skådespeleriet.  Det var kanske lite extra tungt att följa upp en arbetsdag med detta, frågsn är om vi inte skulle få lön för de här timmarna. 

Det kom ett mejl från agenturen.  Deras samarbetspartner i Spanien skickade en förfrågan om nya kort på Polarn och om hon skulle vara intresserad av att de representerar henne i Spanien. Om hon är intresserad och om de tar emot henne så skulle det innebära att de jobb de erbjuder oftast kommer fotas i Spanien.  Hon var intresserad. Så nu ska vi ordna foton. Jag är varken redo för besvikelsen om de i slutändan tackar nej, eller att möjligen i framtiden behöva åka till Spanien för modelluppdrag om de tackar ja.  Men som förälder är man väl totalt oförberedd för det mesta. En annan supermodell.