Polarn vaknade klockan 6:00 imorse. Med undantag för den timme vid 7 där jag värmde upp, var ute och sprang, stretchade och duschade så har hon pratat oavbrutet om den framtida ödlan fram till läggdags vid 20:00. Hon pratade om vilken ödla som var finast under hela frukosten. Hon ringde kompisen och berättade att om typ ett år kommer hon ha en ödla. Hon visade vilka tillbehör ödlan kommer få. Hon berättade vad som var bäst med att ha en ödla, medan vi tog en promenad. Hon ägnade eftermiddagen åt att rensa ut en hel IKEA-kasse full med prylar för att göra plats åt det terrarium hon kommer behöva. Det enda den lilla damen inte gjort är att läsa på om hur man tar hand om en ögonfransgecko. Vilket liksom känns som om det borde vara steg ett. Wikipedia bild. Tillbehör hon ämnar skaffa. Jag är nöjd med att hon förstår att hon inte kommer få en ödla imorgon, men undrar om jag kommer klara mig undan detta utan att få ett hål i huvudet av det oavbrutna pratandet. Å andr
Vi följde med Cous-cous till Reptilmässa idag. En hel idrottshall full av ödlor, ormar, spindlar, skorpioner, kackerlackor, grodor, vandrande pinnar, tusenfotingar, sköldpaddor och allt man behöver till dessa små liv. Pyret vill nu ha en orm och Polarn en sån här: Jag har inget emot vare sig ödlor eller ormar, och kan därmed kanske ha uttryckt " Åh, vad söt! " lite här och där. Vilket möjligen kan ha uppfattats som något uppmuntrande till idén om att ha sådana husdjur. Jag skulle personligen helst ha en stor jäkla ödla, men har inte ork över till att sköta ett terrarium. Arvsmassorna började med febril planering för hur det skulle gå att ordna att få ett helt eget husdjur. Jag föreslog att om de nu tänker att de varje dag de närmaste 15-20 åren kan fixa mat, vatten och terrarium, så kanske de ska börja öva på de djur vi redan har. Nu ska de därför dela på att byta vatten, ge mat och göra rent kattlådan, så får vi se om intresset håller i sig. Antingen