Jag roar mig under mina promenader med att lyssna på tidigare kollegans senaste bok: Generation Trauma . Utmärkt lyssning med välformulerade vinklar och redogörelser. Men jag kan inte låta bli att undra om det är en felsägning när det i ett kapitel pratas om en sammankomst där kliniker medverkar. Betoningen hos uppläsaren när han uttalar ordet kli- NI- ker är som ordet för en klinik , som i mottagning, vårdinrättning eller liknande. Jag tror att det som syftas på är mer som en person som arbetar på klinik , en kli-ni-ker . Sådant roar mig. Jag roar mig också med att komma något varv längre på tröjan min. Det är några skönhetsfel här och där men om det får finnas misstag i välrenommerade ljudböcker så är det väl inget att haka upp sig på. Dessutom, hantverk ska få vara något levande. Det är som att jag vill hylla de där små misstagen som en kontrast till all perfekt yta i dagens AI-våg. En stund innan jag somnar underhåller jag mig med en fysisk bok. Någon...
Första arbetsdagen med vanliga arbetsuppgifter, på halvtid visserligen så fortfarande mjukstart. Jag kom ihåg hur jag gör mitt jobb, det känns ganska bra. Samtidigt har smärtan i käken ändrats och intensifierats så stundtals kändes det svårt att klara av jobbet, det kändes mindre bra. Fast det löser sig säkert, på något sätt.