attvarabob

Jag har gått många kurser och utbildningar om våld i nära relation och där ingår så klart hedersrelaterat våld. Men påfyllning är alltid bra och även efter att ha arbetat flera år med något så kan det finnas nya tänkvärda vinklar. Så idag var jag och kollegan på utbildning med duktiga Origo. Vi fick lära oss om deras samtalsmetod Origomodellen. Proffsigt, smart och charmigt upplägg med bra gruppdiskussioner och intressanta exempel.  Fast oavsett hur bra utbildningar är så är det utmattade att sitta en hel dag, särskilt efter lunch så har jag vansinnigt svårt att koncentrera mig. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag tog mig igenom 3,5 år heltidsstudier på Universitetet. Nu fick jag ta till klassiska kladda-i-anteckningarna för att hålla mig vaken. På rasten kunde jag hålla mig alert genom att betrakta konsten i konferenslokalerna: Det kanske bara var mina tankar som gick åt ett särskilt håll. Eller nej förresten, min kollega tänkte...

Det är inte du det är jag.  Jag behöver sålla bort intryck och fokusera, så nu åker den av. Inga vibrationer vid varje mejl, sms eller messengermeddelande. Ingen tidtagning av tempo och steg. Ingen registrering av träningspass. Herregud, kommer de ens att existera då? Jag fick bara plötsligt nog. Den låg på tvättmaskinen efter duschen, den vibrerade av ett meddelande redan innan jag hunnit sätta på mig den igen och jag kände att jag blev stressad. Kan jag inte få vara ifred ibland? Så började jag fundera över det där eviga registrerandet av aktiviteter, samma, lika hela tiden. Jag tränar som jag tränat i flera år, så varför behöver jag mäta det?  Och pulsen som hormon- och säkert stressrusar lite då och då, gärna sådär 120 slag i minuten mitt i natten. Det känner jag väl att den gör ändå?  Vad är det jag har hållt på med?  Nu vill jag inte se vilka meddelanden som kommer förrän jag har tid och fokus, jag vill inte veta hur fort jag springer och jag bryr m...

Ibland känns det som att det är där jag sitter. Där, i mitten. Jag väver och väver, kanske till och med tror att det blir ett ganska bra mönster och på ytan ser det ut så. Sen kommer en smäll och allt som byggts upp raseras. Då ska man tydligen orka väva allt på nytt. Det skulle vara skönt att bara få sitta där ett tag och titta på det fina jag skapat.

Arvsmassorna har båda kommit in i en kreativ fas med massor av idéer för syprojekt. Polarn ville därför åka till secondhandbutiken för att köpa ett gäng slipsar. Hon hittade det hon sökte efter. Pyret letade efter festklänningar som hon kan sy om till fantasiklänningar hon själv först tecknat, då råkar hon snubbla över denna: En Betsey Johnson . Vi kom överens om att inte sy om den, men hittade två andra klänningar i samma modell men andra märken, som hon kan vara kreativ med   Jag snubblade över den här: Sidenblus från Diane von Furstenburg . Inte min stil egentligen och färgerna hade blött lite, men kan väl vara ett kul inslag i garderoben.  Resten av dagen fick jag agera syslöjdslärare för att hjälpa till att sprätta sömmar, mäta, klippa, fålla och bråka med symaskinen. Inte det lättaste, men även om det innebär väldigt lite vila för min egen del så är det fint att se Arvsmassornas engagemang.  Imorgon ser jag fram emot att se hur de löser ...

Kanhända att det var två loppisar i närheten idag, vilket vi naturligtvis behövde undersöka. Det kan också vara så att jag råkade hitta tre vintageklänningar som fick följa med hem. En Betty Barclay ;  80 kronor. En  Gardenia Paris ; 50 kronor. En Seven sport ; också 50 kronor. Tänk vilka små skatter människor sitter på och nu är de mina.

Jag skulle in till staden så jag iklädde mig min finaste vuxensparkdräkt: Påklädd men i en förklädd mysdress som var sval och mjuk som en pyjamas, perfekt för en planeringsdag.  Det man mest ser fram emot på planeringsdagar: Maten.  Det blev ett: Nja på den. Helt okej, men varken mer eller mindre.  Fikat däremot var riktigt bra, fast det bara var några olika typer av sockerkakor. Hann inte ens fota dem för de slank ner med en himla fart.  Det man minst tycker om på planeringsdagar: lekar.  Vad är det med att vuxna ska leka lekar tillsammans i sådana här sammanhang? Nu skulle vi gå runt med lappar på ryggen och ge och få ledtrådar om vem vi var; jag var Justin Bieber och det hade jag svårt att komma fram till. I övrigt följde dagen de klassiska mönstren för planeringsdagar. Som att alla märkte att det som diskuterats på föregående planeringsdag knappt nämnts sedan dess och det mesta var detsamma. Så allt som diskuterats och föreslagit ida...