attvarabob

Ibland känns det som att det är där jag sitter. Där, i mitten. Jag väver och väver, kanske till och med tror att det blir ett ganska bra mönster och på ytan ser det ut så. Sen kommer en smäll och allt som byggts upp raseras. Då ska man tydligen orka väva allt på nytt. Det skulle vara skönt att bara få sitta där ett tag och titta på det fina jag skapat.

Arvsmassorna har båda kommit in i en kreativ fas med massor av idéer för syprojekt. Polarn ville därför åka till secondhandbutiken för att köpa ett gäng slipsar. Hon hittade det hon sökte efter. Pyret letade efter festklänningar som hon kan sy om till fantasiklänningar hon själv först tecknat, då råkar hon snubbla över denna: En Betsey Johnson . Vi kom överens om att inte sy om den, men hittade två andra klänningar i samma modell men andra märken, som hon kan vara kreativ med   Jag snubblade över den här: Sidenblus från Diane von Furstenburg . Inte min stil egentligen och färgerna hade blött lite, men kan väl vara ett kul inslag i garderoben.  Resten av dagen fick jag agera syslöjdslärare för att hjälpa till att sprätta sömmar, mäta, klippa, fålla och bråka med symaskinen. Inte det lättaste, men även om det innebär väldigt lite vila för min egen del så är det fint att se Arvsmassornas engagemang.  Imorgon ser jag fram emot att se hur de löser ...

Kanhända att det var två loppisar i närheten idag, vilket vi naturligtvis behövde undersöka. Det kan också vara så att jag råkade hitta tre vintageklänningar som fick följa med hem. En Betty Barclay ;  80 kronor. En  Gardenia Paris ; 50 kronor. En Seven sport ; också 50 kronor. Tänk vilka små skatter människor sitter på och nu är de mina.

Jag skulle in till staden så jag iklädde mig min finaste vuxensparkdräkt: Påklädd men i en förklädd mysdress som var sval och mjuk som en pyjamas, perfekt för en planeringsdag.  Det man mest ser fram emot på planeringsdagar: Maten.  Det blev ett: Nja på den. Helt okej, men varken mer eller mindre.  Fikat däremot var riktigt bra, fast det bara var några olika typer av sockerkakor. Hann inte ens fota dem för de slank ner med en himla fart.  Det man minst tycker om på planeringsdagar: lekar.  Vad är det med att vuxna ska leka lekar tillsammans i sådana här sammanhang? Nu skulle vi gå runt med lappar på ryggen och ge och få ledtrådar om vem vi var; jag var Justin Bieber och det hade jag svårt att komma fram till. I övrigt följde dagen de klassiska mönstren för planeringsdagar. Som att alla märkte att det som diskuterats på föregående planeringsdag knappt nämnts sedan dess och det mesta var detsamma. Så allt som diskuterats och föreslagit ida...

De här två: är helt återställda.  Det vet jag eftersom jag inte får sova längre. Tre-snåret är en populär tid för att jaga varandra under och över min säng, eller springa runt och skrika för att sätta fart på varann. Man kan eventuellt även behöva skrika för att informera om ett kommande toalettbesök.  De sover numer självfallet så här fridfullt främst när vi andra är vakna.

Jag har tittat på Svt:s dokumentär ZTV- det stora tv-experimentet . Förutom den uppenbara nostalgin slås jag av samma sak som Anna Charlotta Gunnarsson när hon skriver i DN och efterlyser alla kvinnor från ZVT, för de har uppenbarligen gömts undan i dokumentären. Vilket är lätt pinsamt när dokumentären ska belysa hur banbrytande ZTV var. Jag noterar även en annan sak; Hur så väldigt många artister höll sig med en attityd där allt skulle skämtas bort. Det var ofta det bara tramsades, framförallt från alla dessa snubbar i band. Otroligt ofräscht beteende. Och det var liksom något annat än ironi, vilket var den stora trenden i övrigt. Jag tänker mer på det barnsliga, tramsiga och rent av respektlösa sättet frågor skulle skämtas bort och att detta syns här och där i dokumentären så det verkar vara något de medvetet vill lyfta fram.  Men förutom att några vinklar, eller brist på vinklar, skaver en del så finns det ju en rejäl dos minnen och nostalgi också. Det va...