attvarabob

Jag tog mig till dagens arbetsplats i bitande kyla men gick därifrån i strålande solsken. På plats på KI höll jag i en tre timmar lång workshop, det är roligt men också fullkomligt dränerande. Det känns lite som att springa ett lopp samtidigt som man speed-dejtar. Fokus och skärpa i tre timmar samtidigt som många saker ska hinnas med.  Här är allt om det jag kan utan att komma in på djupet! Lite så. Det är så klart omöjligt att få med allt jag skulle vilja dela med mig om, att kunna berätta om allt det där jag brinner för, att få andra att verkligen förstå. Det lämnar en vag känsla av otillfredsställande, men jag hoppas att jag kan så det berömda lilla fröet så att framtida kollegor kan dela en del av mitt intresseområde.

Det finns tydligen tävlingar i hur snabbt man kan byta sängkläder. Jag säger bara; men hade de med en katt? Där är en tävling jag skulle vilja se: Byta sängkläder med katt i sängen, snabbast vinner. Om det inte är så att det tar väldigt lång tid för att en lurvig ska kuta runt och anfalla allt tyg som rör på sig,  så tar det tid för att du avbryter bäddningen för att fånga den fantastiska möjligheten att leka med lurvig.  Oavsett, det tar inte bara drygt en minut.

Tre Arvsmassor och två mödrar shoppade secondhand och fikade och det var ju trevligt. Men eftersom även gårdagen bjöd på äventyr så behövde jag också få till sopsortering, tvätt, städning, blomvattning och veckohandling. Det blir så vansinnigt späckade dagar då. Jag föreslog för Arvsmassorna att vi skulle testa att, som vissa gör, städa och veckohandla på fredagar. Att liksom gasa lite extra på fredagen men då ha helgen helt fri. Arvsmassorna tyckte det var ett bra förslag. Jag poängterade att vi skulle hjälpas åt då, vilket de var med på. Nu hoppas jag att de kommer ihåg det på fredag. Det skulle ju vara trevligt att ha mer plats för glamour på helgerna.  Utvärdering kanske kommer.

Jag gav Arvsmassorna och Cous-cous ett teaterbesök i julklapp. Det blev så klart en julklapp till mig själv också, så himla smart. Så idag spenderade vi dagen på söder där Pyret kunde använda julklapps-presentkort på Edblad, Cous-cous kunde köpa födelsedagspresenter och vi åt lunch på Koh Phangan.  Deras vårrullar med nutella kan vara världens bästa efterrätt. Sedan gick vi till Göta Lejon för att se Pjäsen som gick åt helvete . Den började så här: Och slutade så här: Polarn frågade efteråt vilken scen jag tyckte var roligast. Jag svarade att det kanske inte var någon enskild scen utan allt smått som pågick lite i bakgrunden, till och med redan innan pjäsen hade börjat. Det var lagom tramsigt, skämten liksom puttrade på genom hela pjäsen. Rutinerat och bekant. Pyret var väldigt nöjd och gav den 10 av 10, kanske mest för att Pernilla Wahlgren var med. När vi kom hem var det lagom att ta fram lördagsgodiset för att börja årets Melodifestival. Den v...

Kartonger packades, blommor släpades, skåp tömdes och sen tvärtom. Typ. Jag flyttade från en korridor till en annan och till ett arbetsrum som var spegelvänt från mitt förra. En sådan liten skillnad men jag utgår ifrån att det kommer kännas superförvirrat nästa vecka.  Chefen sa att jag var en sådan flexibel människa,  ibland tror jag inte hon känner mig alls. Vacker konferensprydnad får inleda helgen.

Jag vill informera att jag fick hotellfrukost. Det finns inga bildbevis men jag fick den och den var väldigt god. Jag fick också lunch, som också var god och det finns bildbevis: Det var en intensiv konferensdag med tunga, intressanta och spännande ämnen och föreläsare. Det kanske kom någon tår, det kanske kändes hopplöst, det kanske fanns inspiration. Konferensen inleddes igår med att Socialministern pratade om hur Regeringen är så bra på att efterleva Barnkonventionen. I den sista föreläsningen för konferensen beskrev en professor i offentlig rätt hur barns rätt inte stärkts av inkorporeringen av Barnkonventionen.  Det belystes i flera föreläsningar under konferensen hur lagstiftningar krockar och synen på barn hårdnar. De blir allt mindre rättighetsbärare och allt mer ansvariga för samhällets problem. Det känns mörkt. Sen åkte vi hem. Tåget gick i tid och kom fram i tid, helt otroligt.