Det här med födelsedag har sällan intresserat mig. Jag har gjort några försök, men jag trivs inte i rollen som födelsedagsbarn. Jag vet inte var jag ska göra av uppmärksamheten och riktar gärna strålkastaren åt annat håll. Därför var det passande att Arvsmassornas skolavslutning inföll på min födelsedag, för då blev det mest fokus på det. Kläder, smycken, skor, hår, presenter till lärare och firande med kompisar efteråt; det är rätt mycket att hålla reda på.
Men lite firande blev det ändå, Polarn överraskade med att ha lärt sig spela Happy birthday på fiol.
Hon alltså...
Och inkorgen fylldes av mejl från aktörer som ville passa på att lyfta sitt varumärke med lite goodwill.
Men allt firande bleknade i jämförelse och allt syre användes upp, när Pyret höll på att gå upp i atomer för att en medlem från Hovet minsann befann sig på skolan för att fira sin systers avslutning. Pyret och kompisarna fick se honom. På riktigt. De respekterade att han inte ville fotas utan ville hålla sig i bakgrunden, men en av kompisarna kunde inte låta bli att ropa "Jag älskar dig!". Jag fick höra allt om de dyrbara minuterna säkert 10 gånger om.
Tonåren är 110% här.
Och det är väl mycket mer värt att uppmärksamma än att en lätt sliten kvinna fyller 51.
Kommentarer