attvarabob

Min plan, dröm, ambition och önskan är att göra mina barn till riktiga bokmalar. Jag tycker att det är värdefullt, viktigt och så fantastiskt roligt att läsa. Därför låter jag dem få böcker de vill ha och pekar på alla dagar i veckan, jag försöker uppbåda entusiasm och glädje vid val av kvällens gonattsaga (även när samma bok väljs för hundraelfte gången) och att låta bli att få psykbryt när sagan avbryts en gång i sekunden eller akompanjeras av sång från ointresserat syskon. Så jag kunde inte bli annat än nöjd när barnens avdelning på förskolan började med bokpåse och idag var det Pyrets tur. Hon får välja ut sin favoritbok att läsa hemma, ta med den till förskolan i bokpåsen, så visas den upp på en speciell plats och läses för alla. Hon bar så stolt påsen hela vägen. Boken hon valde att ta med var den senaste och nyaste favoriten, som hon fick när vi storhandlade förra veckan; Bamse och Billy Boy. Nu hoppas jag att det blir en riktigt höjdpunkt i upplevelser att få visa up

Jag har levt i en Ipren-livcykel sedan i fredags eftermiddag. Var 7:e timme har jag frusit som om jag satt på en parkbänk i Luleå iklädd endast shorts och haft ont i 99% av alla fibrer i kroppen. Var 8:e timme har jag tagit en Ipren, gråtit en skvätt och inväntat lindring och sänkning av 39 graders feber. Var 9:e timme har jag svettats så kopiöst att det for Lille Skutt tårar från min panna. Däremellan har jag sovit och hostat upp saker som möjligtvis hade kunnat haft liv i någon slags amöba form. Om det nu inte är delar av lungorna som följt med upp. På tal om lungor så har min hobby bestått av att försöka komma ihåg att djupandas ibland för att alla små alveoler ska få jobba. Att enbart röra sig mellan säng/soffa och badrum, men i övrigt positionera sig vågrätt när man har hosta from hell, gav lite dålig känsla i bröstkorgen och jag tänkte att en lunginflammation på det här var onödigt. Men idag duschade jag. Sen gav jag mig ut med familjen för att inta lunch. So far so good.

Pyret fick knata iväg till förskolan idag, feberfri och pigg, medan jag och Polarn fick vara sjuklingar. Hon ville börja med att titta på filmen om Minionerna, det tyckte jag lät som en strålande idé, soffläge är ett bra läge. Sen tog myrorna i brallan över kommandot och " gå lekapjken " skanderades. Jag kände inte att det var en god idé men tänkte att vi kanske behövde komma ut en liten stund trots allt. Polarn klev ur vagnen, gick omkring, åkte bebis-rutschkanan två gånger, gungade i en minut och talade sen om att hon ville gå hem. På vägen hem somnade hon i vagnen. Hon sov rastlöst med ständiga gråt- och gnällattacker och gick tillbaka till bebisstadiet där hon vägrade kliva ur vagnen när hon var ledsen. Inte fick jag ta av henne ytterkläder heller. Själv började den lägre tempen från morgonen höjas, så att den tillhörande värken i kropp och huvud bara blev värre och värre. Hej Ipren hjälpte bara måttligt idag, trots lägre temp. Efter att vi petat i oss lunch har mitt

Jag minns den där gången när jag somnade 22.30 och kände mig lite risig. Det var samma gång som jag sedan vaknade 01.10 av att Pyret låg och ropade på mig och ville komma och sova i vår säng. Hon låg och vred sig bredvid mig i nästan en timme innan hon kom till ro. Jag hann inte komma till ro innan Polarn kom till sängen och ville ligga hos mig. Min feber plus hennes feber gav en väldigt varm sovplats, kanske var det därför hon också låg och vred sig hitan och ditan utan att somna. Vid 3 frågade jag henne om hon ville att vi skulle sova i hennes säng istället och hon sa ja. Som jag minns det vred hon sig bara en liten stund i något slags försök att somna innan hon satte sig upp i sin säng och deklarerade att hon ville ha frukost, för att sen bli fly förbannad när jag sa nej. Eftersom att jag började må riktigt risigt vid den tiden tror jag att jag gjorde en felbedömning när jag tyckte att hon somnat och tassade tillbaka till min säng. Det dröjde nämligen inte många minuter innan hon

Det känns som att dagen var en liten förhandsvisning om vad som komma skall imorgon. Som att det här var uppförsbacken innan stupet. Jag ville gifta mig med, och vara evigt trogen, de här när jag kom hem När sen lilla damen visade det här blev ju väntan på vad som kan dyka upp snart nästan olidligt spännande Men jag ska inte vara den som tar ut något i förskott, det händer ju att man blir positivt överraskad..... Hahahahahaha. Att hostan närmar sig undrar-om-det-går-att-få-upp-en-lunga-när-jag-ändå-håller-på behöver ju inte vara ett tecken på någonting alls.

Polarn tassade in klockan 4.17 och ville " sova mamma ". Varm som en kamin låg hon sedan och vred sig hitan och ditan till klockan 5.30. Jag tänkte gå upp klockan 6.00. Pigg som en mört efter en rejäl röjarskiva märkte jag av små tecken av att vara lite sliten. Som att jag försökte äta kaffet med skeden till gröt skålen. Som att jag bad Polarn att borsta dammsugaren istället för tänderna. Som att jag satte upp håret i tofs utan att ha en snodd. Huvudvärken och rethostan som tilltog utmed dagen kändes därför enbart som en bonus. Speciellt när man sitter på en workshop för att lära sig ett dataprogram för att koda statistik. Om inte 20 - någontingarna utan barn och med sömn hänger med, hur ska jag då ha en chans? Dagen rent plugg mässigt blev ännu en jag-tar-tag-i-det-absolut-mest-akuta-och-hamnar-efter-i-läsanvisningarna-med-några-kapitel-till. Jag tänkte att det skulle hjälpa stressymtomen lite. Det gjorde det. Magkatarren är tillbaka. Pyret ville dra sitt strå till st

Det finns skrämmande statistik över hur liten chansen är att barn börjar på högskola om föräldrarna inte har gått på högskola. Så Pyret fick följa med mamma på föreläsning i aulan idag. Dessutom är det väl aldrig för tidigt att lära sig tänka kritiskt kring forskning. Skämt åsido. Det verkar vara dags för en ny omgång vab. Oh Yes.   Jag ligger redan efter i läsning på grund av livet med småbarn och kunde därför omöjligt missa även en föreläsning.  Frostböcker, pennor, kritor, bokstavskex, russin och en festis hjälpte till att hålla henne sysselsatt. Att sitta bredvid, och leka i trapporna på rasten, med hennes stora kärlek hjälpte lite till.  Hon skötte sig så himla mycket bättre än jag hade vågat hoppas på, antalet gånger hon sa saker med lite för hög röst (alla hörde), antalet gånger hon ritade som om hon fått ett epileptiskt anfall och antalet gånger hon gnällde om att hon ville gå höll sig till en fullt hanterbar nivå. Själv uppfattade jag faktiskt det mesta av föreläsningen,

Inte för att barnen är ett jobb. Det är inte så, de är väl mer som en hobby på avancerad nivå. Inte heller är det så att jag ångrar att jag "fick " två. Det är väl mer så att två är mer än en. Så när jag idag var ensam med ena barnet halva dagen kan det väl hända att det kändes som att den avancerade hobbyn blev inte alls så avancerad. Jag vill inte på något sätt förringa hobbynivån med att ha "bara" ett barn. Jag läste någon som påpekade att det ju kunde vara så att ha ett krävande barn kunde vara tuffare än att ha två inte så krävande barn. Fast när man har två ganska krävande barn så är nivåsänkningen till ett ganska krävande barn relativt markant. De som "bara" har ett barn har ingen aning om hur soft de har det. Vilket de inte kan veta eftersom de inte lever i tvåbarnschockens permanenta fas. Det krävs ju något att jämföra med om man ska jämföra. Jag jämförde. Bara ett barn som frågar. Bara ett barn att tolka. Bara ett barn att utfodra. Bar

Vår minsta arvsmassa vill hellre plocka från gårdagens sallad bestående av romansallad, avacado, körsbärstomater och gurka, än att äta gårdagens spagetti till lunch. Till mellis valde hon smörgåsgurka framför drickyoghurt.  Sån är hon.

Vi har påbörjat första delen av två i kursen Forskningsmetoder . Det vi ska lära oss är hur undersökningar, forskning och statistik är uppbyggt, vilka olika typer det finns, vilka variabler som är med eller saknas, hur det kan vridas och vändas på resultat och hur man kritiskt kan granska resultaten. Lite sånt. Jag konstaterar torrt att det nog kan bli intressant och användbart men kommer göra oss till en plåga för vår omgivning. Som en som redan intresserat sig för sådan och läst om det på egen hand så är jag inte helt ovan vid att hitta fel i argument som " forskning visar ", " det finns undersökningar som säger " och " statistik visar ", men efter den här kursen kommer det väl bli så mycket roligare med sådana argument. För mig alltså. Kanske inte för andra. Nördvarning är härmed utförd.

Tentadag. Tentor är aldrig kul, men jag brukar ändå känna att det är okej någonstans, för att jag vet att jag har gjort allt som krävts av mig och allt jag kan. Den här gången hade jag gjort vad jag tror att läraren kanske, med lite tur, men jag vet inte, hade krävt av mig och jag hade famlat i mörkret och hoppats att det var mitt bästa. Skillnaden blev att i vanliga fall oroar jag mig för om jag ska komma ihåg vad jag har lärt mig, den här gången oroade jag mig för om jag hade lärt mig vad jag behövde kunna. Men jag fattade alla frågor, tror jag i alla fall, så jag skrev klart på en timma och tio minuter. Sen satt jag kvar och småpillade, "läste igenom" och andades en stund innan jag gick. Det där " snart är det efteråt " tänket jag brukar köra med när jobbiga saker ska hända blev riktigt sant idag. Jag firade med ett besök på Emmaus. Så värd det kände jag. Men jag lämnade stället med, visserligen några plagg, men också lite bitter smak i munnen. Jag skulle t

Jag har säkert varit lite frånvarande. Varit usel på att höra av mig. Disträ. Otillgänglig. Tråkig. Det finns inga ursäkter, verkligen inte, men om jag får så vill jag ge ett litet axplock av mitt liv det senaste året, för att försöka förklara. Här, bland annat, har min hjärna varit: Här, bland annat, har mitt hjärta varit: Men förlåt, jag har verkligen varit dålig på att kombinera det där med allt annat som är så himla viktigt i livet.  Jag hade hoppats på att kunna säga att jag ska bli bättre på det nu, men eftersom det bara blir mer att göra med både det som hjärnan, såväl som det som hjärtat, pysslar med så vågar jag inte lova något. Istället oroar det mig allt mer att jag försakar för mycket. 

När vi var klara med juridiken hojtade vi ett glatt farväl till att släpa på den där jäkla lagboken och andra olika kursböcker som var obligatoriskt att ta med till alla seminarier och föreläsningar. Sååååå skönt att slippa släpa på mördar-tung ryggsäck! Sen kom den här kursen. Där vi nu ska försöka tentaplugga på frågor som vi inte riktigt har gått igenom under kursen. Eller, läraren säger att vi har det, men vi har haft lite svårt att förstå hen ibland. Så det blir till att i några dagar ta med sig alla böcker och leta sig fram till svar på gamla tentafrågor. Jag känner mig som Greken när hon övade inför de marscher som skulle komma på hennes GMU när jag släpar runt på en ryggsäck med tio kursböcker i. Plus allt annat skit man ska släpa med sig då, som utskrifter av power pionts, anteckningsblock, pennor, matlåda, frukt, gottigottgott, mobil, nycklar, halstabletter, vattenflaska, handkräm… En liten koll på vågen visade att jag släpat på 8.8 kilo som mest. Men jag antar att det

...sjöng Alicia Keys och alla trodde att hon sjöng om en tuff brud. Det gjorde hon inte. Hon är morsa, så jag lovar att hon sjöng om ett barn med feber. Polarn kom in till mig vid halv 4 inatt, vilket var ovanligt tidigt för att vara hon, eller ska jag säga även för att vara hon. Jag tog upp henne bredvid mig och vi slumrade till en liten stund. Men innan jag ens somnat om på riktigt så började hon gråta och slita i sin tröja, samtidigt som hon tjöt: " Ja va nakenfis! Ja va nakenfis! " Yrvaken som jag var, eller i och för sig är i ett numer permanent tillstånd dygnet runt, undrade jag vad hon pysslade med. Sen rörde jag vid henne. Det var som att lägga handen på en varm spisplatta. Det hon skrek om var att hon ville vara nakenfis; alltså ta av sig kläderna. Så fram med termometern, som pep till på 39.7 grader, och efter det fram med Alvedon. Vem visste att vabuari innebar att man skulle vabba hela februari. Fast 50% av familjen (jag och Pyret) tog oss iväg till vå

" Mamma? Sover Polarn? " " Ja, det ser ut så vännen ." " Ska vi skaffa en ny syster till mig då? " What!! Hell no! Efter en liten frågestund framkom att hon nog inte ville ha en ny syster, den hon hade var ganska bra som den var.

Alla hjärtans dag. En dag att visa uppskattning och sprida glädje. Jag slog på stort och gav maken det han kommer älska mer än något annat; en Playstation 4. Korkat. Alla försök till " Sitt inte uppe halva natten. " och " Vi måste dela jämställt på det obetalda arbetet ." kommer nog vara förgäves. Å andra sidan kan det ju vara bra att slå på stort just en Alla hjärtans dag efter att man på kort tid fått två barn. Äktenskap är svåra grejer och det gäller att göra vad man kan.

Det är ju helg å så. Sen är det snart tenta. Det blir alltså en fråga om prioritering, obetald ob, nödvändigt ont, straff på grund av dåligt kursupplägg, eller vad man nu väljer att kalla det. Vi började kl 10 med vår lilla hög med böcker. Det fanns ju lite gamla tentafrågor att välja bland, ändå hann vi inte ens börja på listan som en organiserad klasskompis fixat.  En paus för pannkaksbuffé var vad vi unnade oss, annars pratade vi perspektiv, teorier, socialt avvikande, migration och annat skoj ända till klockan 16. Så nu tar jag helg. Ända fram till måndag morgon. Bland hosta och snor.

" Det händer inte. " sa hon och såg lite, eller faktiskt mycket, skeptisk ut. Under ett seminarium diskuterade vi åtgärder kring barn som betedde sig illa mot flickor och en klasskamrat tog upp att hon inte ville prata för alla andra men hon trodde nog att de flesta, om inte alla, tjejer i klassen kunde vittna om att någon gång blivit utsatt för sexuella trakasserier. Många redan i skolåldern. Vi nickade allihop. Alla de där greppade händerna på olämpliga ställen, alla de där gångerna intryckt i en hörna, alla de där orden som vi började prata om, redan i skolan. Alla som förklarades med att pojkarna nog bara var nyfikna, förtjusta, kära eller bara omogna. Idag är det vanligt att ta upp hur sådant prat pekar ut att flickorna nog bara ska ta det, kanske känna sig lite uppvaktade, och om de känner sig obekväma så ignoreras det. Men som vuxen sen då? Om kollegan på jobbet stoppar handen innanför kjolen, nyper en i rumpan, kallar en för snygging och blinkar varje gång, och de

Pyret står bakom mig i soffan och hänger sig själv lite dekorativt runt min hals. Jag: Är du mitt halsband som hänger runt min hals? Pyret: Jaaaa... Eller nä, jag är din Frost-trosa som är smutsig och ska tvättas. Mysigt.

Pyret tog sovmorgon och släpade sig ur sängen strax innan 10. Sova bort det sjuka var tydligen en bra taktik för sen låg tempen på 36.7 och tempot på noll till hundra på fem hundradelar. Förutom snoriga näsor har båda arvsmassorna varit fullkomligt oberörda av eventuell virus invasion. Vi har: Tagit promenad till parken och hälsat på djuren, promenerat och kollat på ett bygge, och gått och handlat. Med betoning på gå , för vagnen transporterade bara hem en trött minsting, men var i övrig mest accessoar. Vi har lagat lunch, bakat banankaka och lagat middag tillsammans. Vi har fikat till filmvisning. Vi har hjälpts åt att hänga tvätt. Vi har gjort pärlhalsband (Pyret), respektive hällt pärlor överallt (Polarn). Vi har lekt tåg och laga Blaze (som i Blaze och monstermaskinerna). Det sistnämnda var min favoritlek eftersom det innebar att jag skulle ligga i sängen medan de sprang och hämtade saker för att fixa mig. Vi åker tåg. Jag som hade en plan att de skulle ligga avslagna

Vabuari hinner lagom inledas förrän vi inreder vår sjukstuga. Pyret fick en inte så trevligt låtande hosta framåt natten i sällskap med lagom mysiga 39 grader. Hon var hjärtskärande ynklig under natten men vi skrapade ihop lite sömn ändå. Så kom morgonen och hon var pigg, även fast hon fortfarande pendlade mellan 38.5 och 39.1 och lät som om hon rökt och druckit lite för mycket i för många år. Det hoppades, dansades och tjatade om att gååå uuuuuttttt, samtidigt som hennes syster var som en övertänd studsboll som höll på att bli attackerad av myroribrallan. Så vi tänkte att något måste vi aktivera oss med och en lunch ute kändes lagom. Pyret blev motiverad att äta lite men ville inte alls nöja sig med så lite aktivitet, fast ögonen var feberglansiga. Polarn var så rackarns pigg att hon inte ens kunde förmå sig sitta still och äta men tjatade konstant om att hon ville gå till bilen och åka hem. Det blir aldrig rätt hur man än gör. Pyret sov sedan bort några timmar, efter att ha somna

Idag möttes vi av det tråkiga beskedet att herr B.o.B.s farfar gick bort under natten. Sorg är alltid svårt, oavsett när den kommer.

Jag kom hem och skulle mellanlanda med lite frukost och läsa tråkig bok efter att jag hade lämnat barnen, men innan jag skulle iväg och lyssna på tråkig föreläsning. Klockan var 7.30. På typ tredje trappsteget i trapphuset låg en hoprullad sån här. Jag tänkte: "Näääääää??" för så naiv är jag. Sen tog jag försiktigt upp den och upptäckte att längst ner i påsen låg ett vitt pulver, typ som en matsked bakpulver. Jag tänkte: "Näääääää??" för jag är SÅ naiv. Sen tänkte jag: "Jo, fan, vad ska det annars vara?" för liksom, hur många råkar tappa en liten hopknölad påse med en matsked bakpulver i ett trapphus? Men vad gör man då? Jag har liksom aldrig behövt rådfråga min kunskapsbank om hur man agerar när man hittar vad man misstänker är knark i ens trapphus. Det var inget de tog upp under våra juridik kurser.  Jag ville inte ha med det att göra, men jag ville ju inte bara lämna det där och låtsas som ingenting, tänk om någon unge får tag i det. Men ringer man

Det är ju en del att läsa i den här kursen. Eller okej, det är absurt mycket att läsa i den här kursen. Att ägna hela dagar åt att bara sitta och plöja kurslitteratur är kanske lite tråkigt men ger framförallt lite träsmak. Så häromdagen försökte jag mig på att kombinera nytta med... ...mer nytta, genom att spänna fast en bok vid crosstrainern. Gick sådär. Men några sidor kunde jag beta av. Alltid något.

Jag nattade Polarn. När lampan släcktes la jag mig bredvid henne, då sträckte hon ut armen, tog tag i mitt öra, drog mig till sig och gav mig en puss. Så jag gav henne en puss. Då tog hon ett stadigare tag i mitt öra och drog mig till sig för en puss till, å en till, å en till, å en till, å en till, å en till, å ni fattar. Vi höll på ett tag innan vi slutade fnittra, hon sa go'natt och letade fram sin Nuuuu och somnade. Kombinerat med att hon valde en annan bok än " Bo dammsuger " för. en. gångs. skull., får jag säga att det var en bra nattning.

En av lärarna på universitetet påpekade att sådär lagom till tredje terminen brukade en osäkerhet infinna sig bland eleverna. Det var vanligt att börja ifrågasätta om man valt rätt, om utbildningen var bra, om det var vad man ville, om man trivdes, och med det brukade avhoppen dyka upp. Det stämmer säkert. Fast att jag sitter och känner mig osäker beror nog mycket på attityden till utbildningen från de som inte går den. Om någon är utbildad elektriker ifrågasätter man inte att hen kan mer om el än en själv. Om någon är utbildad jurist ifrågasätter man inte om hen kan mer om lagen än en själv. Om någon är utbildad sjuksköterska eller läkare ifrågasätter man inte att hen kan mer om vård och sjukdomar än en själv. Om någon är utbildad arkitekt ifrågasätter man inte att hen kan mer om strukturer och byggnader än en själv. Ni förstår poängen? Men om man läser till socionom. Inte kan väl jag mer om de ämnen jag läser än de som inte har läst dem heller. Inte kommer vi kunna mer om hur mä

Eftersom jag får migrän av det mesta nu för tiden har jag gått från att köpa Eeze i 6 pack, till att inhandla 12 pack. Men så idag slog jag till på en 18 pack! Varför fjompa runt liksom. En karta i väskan, en karta i köket och en i reserv. Känns tryggt. Tragiskt, men tryggt. Jag ska väl mest vara glad att de hjälper.

Vi badar innan middagen och äter söndagsstek eftersom det är måndag . Det blir ju aldrig som man har tänkt sig nu för tiden och man har lärt sig att göra det som funkar.