Jag nattade Polarn. När lampan släcktes la jag mig bredvid henne, då sträckte hon ut armen, tog tag i mitt öra, drog mig till sig och gav mig en puss.
Så jag gav henne en puss.
Då tog hon ett stadigare tag i mitt öra och drog mig till sig för en puss till, å en till, å en till, å en till, å en till, å en till, å ni fattar. Vi höll på ett tag innan vi slutade fnittra, hon sa go'natt och letade fram sin Nuuuu och somnade.
Kombinerat med att hon valde en annan bok än "Bo dammsuger" för. en. gångs. skull., får jag säga att det var en bra nattning.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer